Reformera organisationsformerna
Ofta skylls många problem på organisationsformen samtidigt som problemen nästan alltid handlar om dåligt ledarskap. Med det sagt kan en verksamhet tveklöst vara dåligt organiserad. Glöm inte att en organisation är beslutad om av dess verkställande ledning och styrelse.
Bland dem som tagit eller fått en ledartröja inom en organisation finns de som bygger och de som fördärvar sina lags förmåga att bra nå sina målsättningar. Nästan alltid tillhör de bästa de starkaste. Det är de som vågar ge sina medarbetare mycket eget inflytande och ansvar för olika delar av det gemensamma som bygger framgångsrikt. Och politiker, som nästan alltid saknar chefserfarenhet från riktiga jobb, är alltid i händerna på organisationspolitiska direktörer och förvaltningschefer. Trots att tjänstemannaansvaret är klent och politiker har ansvaret. Men det ansvaret kan i praktiken nästan bara utkrävas i allmänna val vart fjärde år. Det finns inga lagar som förbjuder dumhet eller okunskap när det finns i styrelserum och i verkställande ledningar.
Gunnar Wetterberg, Expressen, skriver läsvärt nedan om att det offentliga Sverige behöver styras smartare.
”Regeringen slipper ta ansvar för generaldirektörernas dumheter, samtidigt som den kan utnyttja myndigheternas kunskaper som underlag för beslut.”
”Men det finns skäl att vara bekymrad för hur modellen fungerar i dag. Det är hög tid för en genomtänkt förvaltningspolitik. Statens kaka är ofta beklämmande liten. När jag var på Finansdepartementet var det svårt att hålla emot när duktiga medarbetare fick 10‒15 000 mer i månaden på banker och försäkringsbolag. Idag kan en ung domare dubbla sin lön genom att gå till en advokatbyrå. Hur ska staten kunna hålla tummen i ögat på finansmatadorer och bolagsjonglörer, om den hela tiden mister sina granskare till dem som ska granskas?”
”Men där finns det också frågetecken. I staten finns det en tydlig rågång mellan politikens och förvaltningens ansvar; i kommuner och regioner är det mycket mer otydligt. I många kommuner sparkas förvaltningschefer på löpande band, med dryga avgångsvederlag och till skada för kontinuiteten verksamheterna. Den största förvaltningspolitiska nöten har regeringen alldeles inpå sig. Regeringskansliets indelning i departement leder till en stuprörsmentalitet som gör det svårt att tackla de största samhällsproblemen.”
”Formellt är regeringskansliet sedan åtskilliga år en sammanhållen myndighet. I praktiken är det inte så. Men om man avskaffade departementen, om man ersatte dem med ett samlat regeringskansli där tjänstemännen samarbetade med varandra utan stuprör, då skulle staten antagligen bli betydligt mer effektiv.”
https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/forvaltningspolitik-ar-sexigare-an-ni-tror/
I Uppsala finns ett hållbarhetsavtal där UP och minoritetsstyret är överens om att skolan och äldreomsorgen måste prioriteras och byråkrati kraftigt avvecklas. När nu rikets regering inte hjälper kommunerna med de statsbidrag kommunerna hoppats på krävs ett högre tempo i kommunernas prioriteringsarbete. Allt annat är fel och ansvariga partier får bära ansvaret när oförmåga att snabbt vidta nödvändiga åtgärder leder till behov av än svårare beslut. Det går att kraftigt effektivisera Uppsala kommun. Nu är tiden att få det gjort.
”För landets kommuner och regioner blir det inga tillskott i vårbudgeten – trots att flera av dem har svårt att få ekonomin att gå ihop under 2023. Enbart skolsektorn hade behövt ett tillskott på 12 miljarder, enligt fackorganisationen Sveriges Lärare.
– Det här är en katastrofbudget för svensk skola och svensk lärarkår, säger Johanna Jaara Åstrand, ordförande Sveriges Lärare.”
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sveriges-larare-en-katastrofbudget-for-svensk-skola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar