När är det för sent?
Hörde ett intressant program i P1 om livets faser och om livskriser. Tveklöst upplever vi alla livets faser på olika sätt. Vi är alla unika även om vi påverkas mycket av våra gener och den kultur vi växer upp i. Enligt psykologen som deltog i programmet var en av de viktigaste tecknen på att man bli klokare med åren är att man inser att det finns begränsningar och att man själv inte är felfri. Jag delar helt synen att det ofta hör ungdomen till att se mycket i svart eller vitt. Erfarna människor har i stor utsträckning insikten att få utmaningar i livet kan förenklas så mycket som svart eller vitt. En generell observation i programmet var att vi i takt med att vi åldras upplever att allt fler möjligheter stängs i våra liv. Varför är det så? Varför väljer så många av åldersrika att begränsa sina möjligheter? Jag känner gott om människor som är runt 65 år och som är lika friska som många 30 åringar. Jag känner också gott om människor som är 65 år som har minst lika mycket energi och kraft som många 30 åringar.
I ljuset av att vi lever i en helt ny tid, den digitala tiden, där utvecklingstakten är snabb och där stora värden kan skapas utan att omfattande fysiska insatser krävs borde inte ålderdomen idag innebära samma begränsningar som förr. Min morfar är till exempel 98 år i januari 2020 och har en hjärna och ett referensbibliotek av erfarenheter som slår de flesta andra människor. Att starta ett utvecklingsprojekt som blir framgångsrikt vid 98 års ålder känns utmanande då kroppen börjar sätta tydliga begränsningar för hur aktiv man orkar vara. Men i en tid där en ny idé kan vara en framgång inom tio år kan definitivt en 60 åring som sjösätter en idé hen brinner för vara en stor framgång redan när personen bara är 70 år gammal. Idag finns massor av exempel på idéer som gått från start till stora framgångar på kortare tid än 10 år. Allt handlar "bara" om att komma på idéen och att ha energin och engagemanget för att försöka förverkliga den. Nyligen hörde jag till exempel om en idé som en svetsare kommit på om hur man mycket smartare än tidigare kan svetsa rör. Idén hade omsatts i en produkt som sparade massor av arbetstid och därigenom minskat driftstopp vid underhållsarbeten. Vinsterna för till exempel energibolag är enorma med en så enkel lösning som dessutom tillverkas med hjälp av modern 3D printing teknologi. Var vill jag komma med detta resonemang? Jo, att det är hög tid för samhällen som vill vara attraktiva och konkurrenskraftiga att sluta vara åldersdiskriminerande och istället säkerställa att även äldre människor uppmuntras att fortsätta drömma och vågar förverkliga idéer.
https://www.do.se/om-diskriminering/skyddade-diskrimineringsgrunder/alder-som-diskrimineringsgrund/
https://www.do.se/lag-och-ratt/stallningstaganden/aldersdiskriminering-vid-rekrytering/
https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/inrikes/aldersdiskriminering-vaxande-problem-pa-arbetsplatser
På många sätt kan äldre människor vara som nyutexaminerade människor i 25-års åldern. Ett av huvudskälen till att många människor som vågar satsa på nya idéer är unga är att de har lite att förlora på en satsning. En 65 åring full av idéer är ofta en friherrinna eller friherre i form av trygghet i en pension och mer eller mindre tillgångar. Även de har all anledning att våga pröva sina idéer lika mycket som en 25 åring. Det är enkelt att förstå samhällsvärdet om vi i takt med att allt fler blir friska 65 åringar uppmuntras att tänka så.
https://www.1000affarsideer.se/tips-artiklar/trender/248-allt-fler-aeldre-vaeljer-att-starta-eget.html
Dagens besvikelse
Sverige exporterar också det dödliga våld som ökat utanförskap, växande segregation och misslyckad integrationspolitik skapat runt om i Sverige. Och det nödvändiga värderingsarbetet lyser fortfarande med sin frånvaro på högsta politiska nivå. Uselt.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/hamndmotiv-utreds-efter-mord-pa-svensk-i-london
Dagens stjärna
Hamid Zafar. Jag har sett oviljan och oförmågan att förstå konsekvenserna av en oansvarig migrationspolitik, och en misslyckad integrationspolitik, inifrån. Gång efter gång kom jag med föreslag som hade gjort mycket stor positiv skillnad, och argumenterade sakligt för de möjliga positiva vägvalen, men det fanns inga problem... Du vet väl att Uppsala ”vann” första priset i Sverige kopplat till kriminella skjutningar? Per capita är det så. Och Sverige är bland de ”bästa” i hela västvärlden på skjutningar och sprängningar. För mig är det obegripligt hur man kan rösta på partier som ställt till denna situation. Den är självskapad av ansvarslösa politiker. Gymnasielagen är ett utmärkt idiotexempel på oansvarigt politiskt beteende. Bara nya positiva politiska krafter kan göra positiv skillnad. Politiska krafter som tar avstånd ifrån oansvarigt ”PK-beteende”. Även i arbetet att vända denna negativa utveckling kan våra äldsta invånare spela en huvudroll. En mycket positiv verklighet kopplat till många av våra äldsta är att de vågar säga sanningar, de är fria, samt att de har tid att investera i det de brinner för.
”Vetskapen har funnits men höljts i dimmor av politisk korrekthet som till sin natur varit så världsfrånvänd och abstrakt att det förvandlats till sin politiskt inkorrekta motsats.”
”Redan på 1990-talet författade forskarna Per-Olof Wikström och Marie Torstensson på uppdrag av Justitiedepartementet ett nationellt brottsförebyggande program. Rapporten lyfte fram konkreta lokala åtgärder utifrån ett brottspreventivt syfte. Familjevärderingar lyftes fram som den viktigaste resursen. Att något konservativt var den bästa lösningen kunde progressiva krafter tydligen inte hantera. Vidare avslöjade rapporten att skolan var samhällets mest outnyttjade resurs och fritidsgårdarna den mest överskattade brottspreventiva resursen. Trots detta hävdar politiker och en del förortsaktivister än idag att fritidsgårdar är en viktig förebyggande åtgärd.”
”Politikerna blundade även för en varnande proposition till riksdagen 1997 (1997/98:16). Den varnade för framväxten av en ny underklass. Ett bottenskikt av unga killar med invandrarbakgrund med bristande skolgång, dåliga kunskaper i svenska och avsaknad av nätverk som kan underlätta på arbetsmarknaden. Dessa skulle få svårt att känna samhörighet och tilltro till samhället. Att politiker påstår att de inte kunde förutse våldsutvecklingen i våra utsatta områden håller inte. Ni såg det komma men lät det ske. För det har många fått betala ett högt pris.”
https://www.gp.se/ledare/ni-såg-det-komma-men-lät-det-ske-1.21949680
https://www.migrationsverket.se/Andra-aktorer/Kommuner/Om-gymnasielagen.html
lördag 28 december 2019
Våra äldre ädelstenar
Etiketter:
farliga unga män,
fattigdom,
forskning,
Hamid Zafar,
hopp,
hopplöshet,
idéer,
oansvarigt,
PK,
utveckling,
våld,
åldersdiskriminering
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar