Miljöengagemang

Utvecklingsorienterat och konstruktivt
Jag älskar starkt engagemang hos människor. Det är underbart att se drivkraften som lyser i människors ögon när de mentalt bestämt sig för att kämpa för något som är större än att berika sig själv. Det engagemanget kan uppstå på många olika sätt och är mer eller mindre farligt för andra människors välbefinnande. Extremisters engagemang är nästan alltid farligt för andra människor. Miljö- och klimataktivisters engagemang är "bara" positivt även om jag regelbundet kan tycka att många av de mer aktivistiskt orienterade är naiva. Samtidigt bidrar även de naiva till att påverka människors attityder. Och när allt fler människors attityder förändras påverkar det företag som vill sälja produkter och tjänster till oss. Och det är först när näringsperspektiven kommer in i ekvationen på riktigt som verklig förändring sker. Den som inser att det är näringslivet/handeln, runt om på vår jord, som bär upp alla samhällen som har en omfattande välfärd för sina invånare vet att näringslivet bär på "nycklarna" mot en positiv framtid. Näringsliv i samarbete med forskning och utvecklingsarbete.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7357927

Ett stort problem idag är att allt för många av de ledare vi har för många av världens mäktigaste länder inte prioriterar miljö- och klimatfrågorna. Nästan vem som helst inser att Sverige är ointressant kopplat till rovdriften av jordens begränsade resurser. Hur stolt man än vill vara över Sverige och det svenska medborgarskapet är det viktigt att förstå hur få vi ändå är ur ett globalt perspektiv. Och inte ens argumentet att vi per capita hör till dem som tär mest på miljö- och klimat gör oss relativt sett mer betydelsefulla. Inte utifrån perspektivet att vår fotavtrycksminskning ska ha någon direkt betydelse. USA, Brasilien och Ryssland tillhör exempel på makter som inte avser att gå i främsta leden för att minska vår rovdriftspåverkan på vår enda planet. FNs generalsekreterare, Guterres, signalerar i nedan artikel inga stora förhoppningar kopplat till världens mäktigaste ledare.
https://sverigesradio.se/artikel/7357924

Samtidigt kan Sverige absolut spela en stor betydelse som positivt exempel på att man kan ställa om.  Vi behöver fler fantastiska personligheter som Svante Axelsson för att Sverige ännu fortare ska bli ett av dessa positiva exemplen. Det går men det kräver en positiv ansats. Det kräver en tro på utvecklingskraften. Det kräver en förmåga att få näringslivet att förstå att det finns konkurrenskraft och vinstmöjligheter i att bidra till utvecklingen. Du har väl förstått att svenskt näringsliv idag leder utvecklingen mot en miljö- och klimatsmartare framtid? Inte regeringen! Det gör mig helt övertygad om att Axelssons optimism inger stort hopp. Näringslivets beslutsfattare är tränade att främst använda hjärnan. Det finns många ekonomiska argument för att utveckla produkter och tjänster som gör människans avtryck på jorden mindre smärtsamma för vår planet, för vår natur. Nästan alla människor förstår att vi måste leva mer i harmoni med vår natur. Det är inte lätt i en värld med snart tio miljarder människor.
https://www.di.se/nyheter/han-ansvarar-for-foretagens-klimatkrav-pa-regeringen/

Dagens besvikelse
Människor som verkar för åsiktskorridorer på våra universitet och rikspolitiker som verkar för en hårdare styrning av våra universitet. Låt blommor blomma, även de fula. De allra flesta som har tillräckliga baskvalifikationer för att vara lämplig för högre utbildning har också förmåga till kritiskt tänkande. Adam Cwejman, GP, skriver klokt nedan.

”Kunskapsfientlighet är ett milt ord för att beskriva den vetenskapsteoretiska avgrund som de undertecknade ropar ur. De som skrivit under namninsamlingen visar vilken svag tilltro de har till att universitetet och dess studenter är mogna uppgiften att tänka kritiskt och befinna sig i sammanhang där kunskap inhämtas. Genom att betrakta inbjudan som en politisk handling visar de samtidigt att de föga förstått rörande universitetets samhällsroll: För att lära sig något måste man utsätta sig för det man varken kan, förstår eller ens finner särskilt lockande.”

https://www.gp.se/ledare/politisk-aktivism-hotar-universitetet-1.21048420

Dagens stjärnor
Systrarna Westerberg. Jag älskar människor som satsar på det de tror på och som kan bidra till stor nytta för många andra människor.

”Landets klimatsmartaste studenter. Det kan tvillingsystrarna Emma och Amelia Oller Westerberg numera titulera sig.”

”Båda två studerar civilingenjörsprogram i Uppsala och vill med sitt konto ge andra inspiration till att laga växtbaserade matlådor"
https://mobil.unt.se/nyheter/uppsala/uppsalastudenter-ar-landets-klimatsmartaste-5464639.aspx

Anna Dahlberg. Jag håller med! Sverige är i behov av något att politiskt brett samlas runt parallellt med att miljö- och klimatutmaningarna i världen måste tas på största allvar. För Sverige kan det allvaret tjäna två syften. Stärka svensk konkurrenskraft i världen och visa att polariseringen inte alltid känns nödvändig. När svensk innovationskraft flödar som omsätts i globalt eftertraktade lösningar gör vi positiv klimatnytta på allvar. Och vi kan förhoppningsvis låta bli att driva MPs ofta enfaldiga syn på problemlösningar. Lyssna ordentligt på regeringens samordnare för ”Ett fossilfritt Sverige”. Axelsson är inte längre en alarmist utan en realist och optimist som tydligt ser att näringslivet i Sverige insett fördelarna med ambitiösa omställningsmål.

”När det gäller migrationen och kriminaliteten ser man krismedvetenhet som en dygd. Då är det här och nu som gäller; i stället för förskönande begrepp som ”utmaning” talar man konsekvent om ”problem” och ”kris”. I klimatdebatten däremot intar man motsatt hållning. Då är det högern som oroar sig mer över ordvalen än verkligheten. Den så kallade alarmismen betraktas som något djupt osunt och man talar hellre om ”klimatutmaningen” än om ”klimatkrisen”.”

”Sverige behöver en positiv vision att samlas kring. Det mesta kretsar av nödvändighet kring sådant som inte längre fungerar i vårt land - lag och ordning, försvaret, gränskontrollen, skolan och så vidare. Idén om Sverige som världens första fossilfria industrination borde vara minst lika lockande för högern som för de rödgröna. Den bygger på en tilltro till prismekanismer, tekniksprång, svenskt näringsliv och ingenjörskonst. Det är dags att överge den njugga inställningen och gå all in.”

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/hogergnallet-om-klimatet-ar-obegripligt/