Tänk vad mycket vi tar för givet. Inte minst förändringen av Sverige innebär allt större sannolikhet för att det många tar för självklart idag inte kommer att vara en självklarhet runt hörnet. Hittills i livet har jag inte drabbats av så många skador eller sjukdomar. Stukningar och lite annat men aldrig något allvarligt. Däremot har jag stor erfarenhet av att ha en nära och kär som varit väldigt sjuk. Igår fick jag ont i en tå. En tå! På vägen till jobbet i morse så slogs jag av hur allt för mycket av min hjärntid blev fokuserad på smärtan i tån. Tänk att en lite tå kan ha så stort inflytande på allmäntillståndet när man rör sig. Jag ser väldigt mycket fram mot när min tå fungerar som den ska igen. En påminnelse om hur viktig hälsan är.
När jag kom till jobbet så träffade jag i hissen en kollega som råkade ut för en olycka och initialt blev helt förlamad. Steg för steg har hon kämpat sig tillbaka men nervskador gör att hon fortfarande har rörelseproblem. Jag är full av beundran över hennes beslutsamhet att komma tillbaka. Men när man råkar ut för liknande kraftiga skador är det självklart inte bara utmaningarna med kroppen som är mycket påfrestande. Hjärnan är kanske den största utmaningen att hantera för att trots sina skador hitta ett förhållningssätt i livet som gör att det känns meningsfullt och att man hittar alternativa sätt att göra det man tidigare älskade att göra men som idag är omöjliga. Trots att hon är en imponerande stark människa tror jag mig förstå hur mentalt jobbigt det måste vara att gå från fullt frisk till förlamad och därefter konvalescent på kort tid. Jag är glad över att vi har en så bra sjukvård som vi har i Sverige. Tidigare i livet blev en mycket närstående dödssjuk och även då påmindes jag om hur duktig vår sjukvård är.
https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rlamning
Väl på min våning stötte jag på en annan ung kollega som har MS. En fruktansvärd sjukdom som sakta men säkert bryter ner kroppen. Hon är en fantastisk personlighet som alltid är glad och positiv. Imponerande och förhoppningsvis är hon så mentalt stark som hon ger uttryck för. I min barndom fick jag uppleva vad MS gör med en människa när min "plastfarfar" slets sönder av den sjukdomen. Min minnesbild är att även han höll huvudet högt hela vägen till slutet.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Multipel_skleros
Förra veckan träffade jag en god vän som tidigare genomgått en levertransplantation. Det är ingen lätt sjukdom och få en trasig lever. Tyvärr har den nya levern också börjat strula. Han är en mycket mentalt stark person men självklart skapar en sådan situation att mycket mental kraft fokuseras på hälsotillståndet och hämmar stora delar av övrigt liv.
http://cancer.se/levercancer/
Min onda tå blev direkt relativt sett väldigt fjuttig. Samtidigt är det min tå i mitt liv så trots det relativt lilla påminns jag av den vid varje steg. Om man blir av med skador och sjukdomar är det nyttiga tankeställare om vår skörhet. Och jag är full av beundran inför människor som har stora problem men som lyckas hitta livslusten och glädjen i det man får ändå. Livet är så kort så om man klarar av den mentala styrkan att trots sjukdomar och skador njuta av det möjliga blir självklart den tid man har kvar bättre. Men alla människor är olika. Varje dag man känner sig i full kraft borde man påminna sig om hur glad man ska vara över det. Det är något att tänka på när du och jag ibland gör stort väsen för fjuttiga saker!
http://unitedsverige.se/rooney-borta-med-taskada/#.Vcmw6Wcw-70
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar