Vatten och sjukförsäkringen

Mycket vatten kommer från vår himmel. Det är härligt och behövligt. Inte minst är det underbart att somna in till regnets klappande på hustaket. Efter regn kommer solsken. FN har tydligen debatterat vattenbristen under 15 år och igår skulle FN fatta beslut om att vattentillgången skall definieras som en mänsklig rättighet. 15år!!!!!!!! för att definiera något som bara är ord utan praktiska förbindelser för t ex länder som Sverige som även ur vattenperspektivet är fantastiskt rikt. Vatten är en av våra viktigaste livsresurser. Vi har denna resurs i överflöd. Jag tycker att Elliasson nomalt brukar vara en klok man. Dock tycker jag att hans kritik mot att Sverige lade ner sin FN-röst om att göra vattenförsörjning till en mänsklig rättighet var obefogad. Jag tycker att det hedrar Sverige att våga säga att det är löjligt att fatta ett beslut som inte har någon praktisk betydelse. Kommer de lidande Palestinerna på Gaza att få en vattenkran installerad nu med ständigt flöde från Tyskland eller Frankrike eller? Vilken betydelse har FN? Hur många resolutioner finns inte mot Israel som inte efterlevs? Ord utan konkreta förslag på hur man skall leva upp till en ambition är värdelösa. Det är enkelt att vara för något eller mot något MEN matcha de synpunkterna med konkreta förslag på hur det kan bli en verklighet. Först då tycker jag att ord kan tas på allvar.

I dagens GP läste jag också om en man i 60-års åldern som klagade på vårt nya sätt att försvara och upprätthålla vårt sjukförsäkringssystem. Ett "nytt" system som syftar till att försöka få tillbaks sjuka från ett liv i sjukdom till ett normalt liv igen. Det är väl sjukt att det inte alltid varit en självklarhet att processerna så snabbt som möjligt skall bidra till att den enskilde individen får ett aktivt stöd för att komma tillbaks till ett friskt liv. Ibland innebär det att det fullständiga tillfrisknandet sker i olika faser. 25% arbetsförmåga, 50% arbetsförmåga etc. Det borde vara en självklarhet att systemet fungerar så. Det är att respektera individen och det är att ta ett ansvar för att vår sjukförsäkring kan finansiera de som verkligen är sjuka. Att det finns tjänstemän som lite då och då fattar idiotiska beslut om att t ex en allvarligt cancersjuk skall jobba, det är inte ett systemfel utan ett individuellt fall som hanteras dåligt. Den 60-årige mannen klagar och klagar och avslutar sin artikel med att det vore bättre om han fick utnyttja sjukförsäkringen och att någon yngre kunde ta hans jobb istället........... Jag blir så trött på den själviskhet som ibland tycks vara total. Han hade under många år varit facklig klubbordförande. Var finns hans solidaritet? Är det inte bra att stötta människor att komma tillbaks till ett friskt liv? Är det inte bra att vi inte missbrukar vår sjukförsäkring så att vi har råd att stötta dem som verkligen saknar arbetsförmåga? Hur kan man tycka att sjukförsäkringen skall användas som ett livslönesystem om man blir sjuk? Låt oss fortsätta arbetet att reformera våra trygghetssystem så att de används för att stötta våra sjuka och riktigt svaga och samtidigt stötta de som tillfälligt får stöd från sjukförsäkringen att snabbast möjligt komma tillbaks till ett friskt liv. Det är medmänsklighet i mina ögon.