Ur betraktarens perspektiv

Livet är fantastiskt. Mellan 70-100 år, för de flesta i Sverige, som fylls med känslor, upplevelser och kunskap. Oavsett om andra ser oss som ett offer eller ej är sanningen, ur mitt perspektiv, att en stor majoritet av oss har i vårt land möjlighet att fylla livet med de känslor, upplevelser och kunskaper som vi söker. Varje individ har en fantastisk förmåga. Vissa individer har från födseln viljan att upptäcka, att lära och att leva ut sina känslor. De allra flesta behöver föräldrar, syskon, vänner, en partner, en chef eller någon annan som vägleder mot att exploatera den fulla potentialen av just ditt liv. Vägvalen är olika. Vägvalen gör att vi alla får olika perspektiv på relationer, på kulturellt avvikande, på överhet, på sex, på pengar, på respekt, på ansvarsfrågor etc. Det är därför som det är så enkla budskap som möjligt som används för att sälja tvål, hus, bilar och politiska program. Det enkla låter varje individ själv fylla i det som är dens sanningsbild utifrån dennes perspektiv. Så snart man undviker att vara enkel i sin kommunikation läggs värderingar in i budskapet och det blir genast svårare att nå och beröra många. Själv tycker jag det är beklagligt och en fördummande värld. Personligen är mina favoritländer vad avser samhällsutvecklingsprogram på TV Frankrike och Kina. Inte i några andra länder sitter stora delar av befolkningen och lyssnar till flera timmars samtal om varför burkaförbudet är bra eller dåligt, varför jämlikhet mellan könen är bra för hälsan, varför jobblinjen är den enda vägen framåt etc. Det finns ett talesätt som lyder "ju mer man lär sig dessto mer inser man hur lite man vet". Jag kan inte låta bli att reflektera över det i politiken och konstatera att jag möter många politiker som tycker sig veta allt och som fullständigt saknar förmågan att lyssna. Invånarna kanske vill ha den typen av företrädare, de som vet och kan allt men som aldrig brett byggt sitt liv med känslomässiga berg och dalbanor, med en massa varierande upplevelser och med mycket kunskap. Sanningen är alltid i betraktarens ögon. Ur mångas perspektiv tycks Sverige vara ett orättvist land. Ur mitt perspektiv finns få, om något land, i världen som ger alla oavsett bakgrund alla möjligheter och samtidigt ett drägligt liv. Kan det vara så att många i Sverige saknar kunskap om hur det är runt om i världen, för alla andra miljarder människor som bor här på vår jord och som också önskade att de fick en skola som vår, en arbetsmarknad som bygger på mer samförstånd än konflikt, ett åldrande där man fortfarande har ett värde. Ur mitt perspektiv är alla våra privilegier hotade om inte en större del av befolkningen jobbar. De jobben får inte öka skattekostnaderna för låg och medelinkomsttagarna. Att höja skatte för höginkomsttagare har bara marginell effekt. Hur kan det vara så svårt att förstå?