söndag 4 juli 2010

Tillit och ansvarskänsla

Vården, försvaret och rättssystemet skall komma undan utan kraftfulla besparingar men övriga offentliga sektorn skall förbereda sig för en minskning på 40%. Totalt skall den offentliga sektorn bantas med minst 25% för den har blivit sjukligt fet. Vi talar om Storbritannien (England är en del av Storbritannien). Vad skall man säga? Varför hitta på egna uttryckssätt när det finns bra gamla, "den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket". Eller "inga träd växer till himmelen". För den som är normalbegåvad i matematik och för den som förstår att "man måste så för att kunna skörda" är det inte konstigt att efterkrigstidens numera konstgjort uppblåsta välfärdsbalong nu spricker. Värdet av det man skapar måste inom rimlig tid överstiga det man förbrukar, annars går det illa. Politiker har tävlat i att ge bort för att vinna kortsiktig popularitet bland folket. Politiker tycks tro att det så kallade folket är dumma i huvudet och därför alltid kommer att rösta på den som ger en massa godis. Jag tror mer om det så kallade folket. Jag tror att det så kallade folket är väldigt klokt. Det är bl a därför jag under många år försökt få dagens möjliga internetteknologi som stöd för att engagera folket mer löpande i beslutsprocesser som äger rum lokalt, regionalt och interntationellt. Jag tror att det flesta svenskar förstår att man inte kan spendera mycket mer än vad man tjänar. Det är ju trots allt inte svårare än att jämföra med sin egen situation, Ansvarskänsla tycks vara en bristvara idag. Altruism lyser, om möjligt, mer en större frånvaro än någonsin. Det är snabba resultat och snabb kärlek som gäller. För mig är det dax för att vi vågar ge de personer som vi känner tillit och förtroende för makten över allt för mycket av våra gemensamma tillgångar. Jag tyckte bl a att dagens start i Almedalen var väldigt inskränkt och väldigt självgod. Jag har rätt svårt att känna tillit till personer som aldrig haft ett vanligt yrke. Jag tycker inte att politik är ett yrke. Jag tycker att politik är något man med fördel ägnar sig åt om man bryr sig om sitt samhälle och vill ge av sina erfarenheter och kunskaper efter att man i vart fall byggt upp någon sådan utanför skolans och den politiska världen. Jag gillar kvinnor och män som vågar ta ansvar, som vågar stå upp för det de tycker är rätt väg framåt även om det inte anses rätt för stunden. Därför gillar jag alla som engagerar sig för det de tror på om de gör det av andra skäl än finansiella. Att jag gillar personers engagemang innebär inte att jag gillar deras åsikter. En stor undran hos mig är om jag kommer att lyckas att få Uppsalabornas tillit i det kommande valet. Hur skall de kunna veta att jag verkligen bryr mig om hur vi alla har det i framtiden? Inte bara jag och de närmast mig! Kommunikation är svårt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar