Inne eller ute

I dagens UNT har Mats Jonsson, Centerpartiet, skrivit ihop en lysande debattartikel som svar på att han anklagades för att stå på den så kallade hederskulturens mörka sida. Jag tycker att Mats på sitt sedvanliga målande sätt sätter in frågan om hederskultur i sitt sammanhang. Allt för ofta, nästan alltid, lever vi idag i en tid där det bara är "one liners" och  korta budskap som vi tar till oss. Det är väl därför som vi bl a i vår representativa demokrati väljer politiker som förväntas läsa på och debattera frågor så att de beslut som till sist fattas skall vara så kloka som möjligt. Jag förväntar mig att politiker är pålästa. Jag förväntar mig att de ständigt överväger alternativ. Jag förväntar mig att de lyssnar på varandra för att seriöst pröva sin för stunden övertygelse. Jag är annars inte beredd att betala för deras arvoden. Politiker har stor makt och då måste man ta sitt uppdrag på allvar. I detta ljus förstår man hur olämpliga de rödgröna är att leda Stockholm eller någon annan plats i Sverige. Citylänken är ett utmärkt exempel på komplex fråga där det är lämpligt att beslutsfattarna inte går på känsla utan på fakta och efter debatter i allt för många år. Den Rödgröna röran klarar inte av att ta det representativa ansvaret och skickar då frågan till invånarna som oftast går på känsla och "one liners". Tillbaks till Mats artikel. Jag tycker att Mats mycket bra beskriver hur vi människor är och hur vi beter oss. Även i Sverige var vi klanmänniskor innan statsmakten vunnit legitimitet. Människor är grupporienterade och antingen är man med i en grupp eller så är man det inte. Grupptrycket kan i alla sammanhang vara mer eller mindre högt. Inom vissa partier har man högt i tak och i andra är taket väldigt lågt. Jag tolkar Mats budskap som att 1) det är viktigt att vi möter människor där de står  2) att vi bjuder in till aktiviteter som skapar en grund för att bli en del av gruppen som kallar sig svenskar  3) att individen alltid har ett eget ansvar för att bli en del av en grupp eller att förändra ett beteende 4) att vi måste hitta smartare metoder än idag för att ge nya svenskar en chans att just känna sig som fullvärdiga svenskar. Min övertygelse är att det är via JOBB som den vägen kan skapas. Vägen mot att bli en svensk-iranier, en svensk-italienare, en svensk-japan, en svensk-chilenare, en svensk-irakier etc. Jag har förmånen att varje dag träffa "nysvenskar". Genom att jobba hårt och genom att vara socialt behagliga har de snabbt blivit en självklar del av vårt lokala samhälle och vårt gemensamma värdeskapande. Om jag är i Malaysia tycker jag att det är deras kultur och deras regler som gäller. Om jag vill ändra på något så driver jag de förändringsfrågorna i deras system för värderings och regleringsskiften. Om jag inte ställer upp på det, då skall jag lämna Malaysia. När jag bodde i Malaysia var jag gäst där och som gäst förväntas man ta seden dit man kommer. Jag förblev gäst och hade inga ambitioner att bli en fast del av deras samhälle. I grunden är vi människor väldigt lika, oavsett kultur och hudfärg. Glöm aldrig det. Vi vill alla må bra. Vi vill alla bli älskade. Vi måste alla äta. Vi måste alla andas. Vi drömmer. Vi lider. Vi kämpar för ett bättre liv. Vi försöker förverkliga våra ambitioner. Vi försöker klara av att både utvecklas som enskild individ samtidigt som vi försöker vara en bra förälder, syskon, partner, vän osv. Vi är väldigt lika i väldigt många avseenden. Ta likheten och det egna ansvaret för förändring som utgångspunkt i "invandrar/integrationspolitiken", då kommer vi att lyckas bättre. Se inte andra som offer utan se andra som de fantastiska individer med potential som vi alla är! Ta möjligheten som utgångspunkt och inte problemen. Vår lilla del av världen behöver även i framtiden fyllas på med impulser och kunskap från alla jordens hörn. Ett litet land som vårt utvecklas bäst så. Jag vaknade t ex upp en natt för något år sedan alldeles kallsvettig efter en mardröm. Jag drömde att Sverige aldrig haft en attraktionskraft för människor från andra delar av världen. Då hade inte våra industrier utvecklat vårt välstånd som de gjorde. Då hade vi fortfarande inte haft möjlighet att köpa en korv eller en pizza efter 17:00 och aldrig en söndag. Då hade vi sannolikt fortfarande bara haft en TV kanal och vårt kulturliv hade varit väldigt mycket mer begränsat. Inget ont om nyckelharpa men jag gillar när västindien"trummorna"eller de brasilianska trummorna drar igång. Bra artikel Mats! Länge leve mångfalden och länge leve gemensamma värdegrunder som binder våra lag samman!