Allt är inte guld som glimmar

Alla har inte förmånen att ständigt ha nära och kära som ifrågasätter allt och som får dig att verkligen fundera på om det man gör är rätt eller om något annat är ännu bättre att ägna sin tid åt. Jag har den förmånen och det är jag mycket tacksam för! Ikväll var ännu en utvecklande kväll där vi talade om allt mellan himmel och hav och däremellan lyckades konkludera en och annan svår fråga också. Jag fick förmånen att försöka beskriva vilka personer jag gillar. Jag valde att ta den andra vägen till mitt svar. Så långt har livet lärt mig att allt som glimmar inte är guld. Personer som är för självupptagna, som tycker att de är mer värda än andra, som tycker att materiella saker skapar lycka, de personerna har en lång väg för att vinna min vänskap. Jag gillar människor som inser att livet bjuder på orättvisa utgångspunkter, att du själv kan påverka hur fortsättningen av ditt liv kommer att utvecklas och att du respekterar andra oavsett kön, färg, ålder, nationalitet etc. Är det inte bedrövligt att inte alla tycker så?

Jag kan inte låta bli att fundera över vem som är marknadschef för svenska kyrkan! Hur kan man låta bli att lysa upp vår vackra domkyrka under en av de viktigaste årliga kristna högtidstillfällena? Om man kan lysa upp fasaden till vår vackra kyrka lite då och då, då måste man också leverera bra eller väldigt bra upplevelser i samband med påsken. Den närmaste familjen tittade på domkyrkan för en timme sedan. Den var mörk och inte inbjudande! Är det inte värt pengarna för svenska kyrkan att i samband med våra stora familjehelger och kristna historiska dagar bjuda på det?