söndag 11 april 2010
Feltänkt om segregering
I dagens UNT står det en hel del om att staden fortsatt är segregerad. Personer med högre medelinkomster, med bättre allmäntillstånd, med lägre arbetslöshet etc bor i vissa områden och andra bor i andra områden. Jag tycker att resonemanget som förs är felaktigt. Att bryta segregeringen och med det mena att människor från helt olika sociala bakgrunder eller från helt kulturella bakgrunder helt plötsligt via någon form av politik skall leva sida vid sida kommer aldrig att hända. Det har aldrig hänt och kommer aldrig att hända på någon plats på jorden. Det är väl inte så konstigt att personer och familjer som inte har en bra ekonomi bor i områden med hyresrätter eller billigare hus och bostadsrätter, eller? Det är väl inte så konstigt att de som har det lite eller mycket bättre bor i områden som är dyrare och som ofta förknippas med högre status. Det är löjligt att tro att vi kan flytta in mindre bemedlade i Kåbo och sedan tro att Kåbo förblir som det är (jag inser att vissa tycker att det är själva poängen). Jag tror bara att vi flyttar på dem med resurser som då söker sig till andra områden. Att minska segregeringens orättvisor för nya generationer tycker jag skall vara huvudfokus. Det jag menar med det är att invånare som växer upp med föräldrar som saknar den ekonomiska bas som de som har det bättre har, de personerna skall ges extra stöd för att alla i vår kommun och i vårt land skall ges en mycket bra och likvärdig chans att utvecklas i linje med sin fulla kapacitet. Det är rimligt att vi differencierar löner och annat till lärare, poliser etc så att det betalar sig bättre och ger en högre status att stötta dessa grupper jämfört med att verka i ekonomiskt starka områden. För att ta ett konkret exempel så tror jag att det är bättre att en skola med barn som kommer från övervägande akademiska familjer kan ha relationen elever/lärare som är X medan de särskilt utsatta områdena har en relation som är Y. Det är fel att med tvång och subventioner försöka flytta folk. Folket söker sig själva till upplevt bättre områden om de vandrar i den sociala trappan. Det viktigaste är att göra det lättare att vandra i den trappan. Det behöver Sverige och Uppsala! Vi har inte råd att inte ge alla som vill något bästa möjliga start i livet. Det kommer vi alla att tjäna på och det är rättvist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar