De
senaste dagarna har många äntligen insett att det pågår en humanitär katastrof
i Syrien och dess grannländer. Jag antar att det är många som känner samma
frustration som jag över att det är så få som tycks förstå vad det
innebär att leva i krig, i flyktingläger och på flykt. Krisen i Syrien är
knappast en nyhet och vår historia är full av liknande tragedier, även om denna
i sin omfattning av berörda människor är mycket stor.
Jag har sedan länge varit
intresserad av internationell konfliktlösning som tagit sitt uttryck
i uppdrag med UNICEF, studier, mycket läsning och dokumentärfilmer om krig
samt kriser runt om på vår jord. Krig är fruktansvärda och det är tyvärr ALLTID
civilbefolkningen som drabbas hårdast när olika intressegrupper strider, vilket
så även är fallet i Syrien. Visst får dom stridshjälp utifrån men det är främst
landsmän i olika grupperingar som dödar, lemlästar och förstör all infrastruktur för varandra. Mitt i
denna stora humanitära katastrof bygger också länder murar för att hålla
människor utanför det egna. Ungern och Israel kan tycka sig ha goda skäl
att bygga murar, men det är knappast långsiktigt hållbara lösningar för
att säkra en trygg egen värld. Den som är intresserad av att förstå hur hemskt det är att leva som flykting och kan besöka t ex Gaza. Där kan man tydligt uppleva den hopplöshet och det armod som följer för människor som
flytt och som lever under svåra förhållanden. Kan den tidigare konflikten
mellan många grupper i Libanon bära på lösningar i Syrien?
Nu
tävlas det i att upplevas som god men vem dömer av vem som är godast? Är det
rödakorsaren som frivilligt och utan ersättning hjälper nödställda? Är det
företagaren som skapar jobb och som ger flyktingar en chans till jobb i ett
nytt land? Är det lastbilschauffören som vågar transportera förnödenheter i en
krigszon? Är det politikern som uttrycker medkänsla och manar till samling? Är
det snöröjaren som ser till så att vägar är framkomliga så att ambulanser och
brandbilar kan komma fram? Är det sjuksköterskan som räddar liv och som skänker
1.000 kronor per månad till flyktingar och svältande? Det finns gott om hjälpande, goda
medmänniskor men tyvärr finns det också destruktiva människor. Självklart ska
vi i Sverige fortsätta att hjälpa människor i nöd men parallellt med detta
MÅSTE vi skyndsamt och kraftigt reformera många delar av vårt svenska system
för att förbättra integrationen. Det är inte socialt eller ekonomiskt hållbart
för alla som lever i Sverige om vi inte klarar av båda dessa utmaningar
parallellt. Var är de nödvändiga reformer som förbättrar integrationen? Centerpartiet har många bra förslag som kan bidra till en mycket bättre integration men det krävs majoritetssamling och handlingskraft. Det räcker inte med fina ord. Tillräckligt många partier måste enas om konkreta lösningar. Det brådskar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar