Igår hamnade jag på en middag där det blev mycket intressanta samtal med en vänsterpartist och två socialdemokrater. Ibland var vi överens och ibland inte. Som ofta i samtal mellan människor. Jag gillar samtal om svåra frågor. Just att de är svåra gör dem mer intressanta och viktiga. Och det är viktigt att försöka förstå hur andra tänker både för att eventuellt själv övertygas om ändrad inställning eller för att bättre kunna sälja egna åsikter på andra. Flera gånger hettade det till på ett kul sätt. Oftast uppstod låsningarna när någon av de andra tappade argument och enbart började prata om "moraliskt ansvar" eller "ideologisk övertygelse". Helt klart är att många av oss tycker olika och alla bär på helt olika kunskaper och referensbibliotek som formar våra åsikter och våra ageranden. Och det är när vi stöter och blöter frågor som vi ofta hittar bra vägar framåt.
Jag har aldrig haft problem med att skilja mellan sak och person. Varför har många problem med det? I sakfrågor kan jag ha konflikter med människor utan att det innebär att jag inte gillar en person. Jag träffar både vänsterpartister och sverigedemokrater som jag gillar som personer men som jag inte delar vissa åsikter med. Hur kan det vara svårt att förhålla sig så till sakfrågor och andra människor?
Du har så rätt Stefan. Ofta när någon saknar sakargument övergår det till personangrepp. Det är mycket vanligt på insändarsidor, kommentarfält och i t ex FB. När någon övergått till personangrepp har denne, i mina ögon, förlorat debatten.
SvaraRaderaJa, visst är det tråkigt och inte konstruktivt! Om man vill bidra till en positiv väg framåt måste man också klara av att vara konstruktiv och respektfull även när man debatterar med meningsmotståndare.
Radera