Krisledning

När är det kris?
Igår tränade vi krisledning inom Uppsala kommun. "Vi" är då kommunens ledande politiker, stadsdirektören och ledaren för "tjänstemän i beredskap". Övningen var värdefull och det är viktigt att öva för att försöka minska problemen när det blir skarpt läge. Övningar, torrsim eller lekar kan man kalla det när man spelar upp ett scenario och där de som deltar ska förhålla sig till det som händer. Och visst fanns det framförallt en person bland politikerna som inte kunde fatta att det var ett spel och att man inte ständigt behöver tala om att det sannolikt hade lösts på det ena eller andra sättet... När är det dags för kommunstyrelsens ordförande att aktivera en krisledningsnämnd som operativt kan ta över hela kommunens kraft? Knappast förvånande var vi inte överens om när läget, många parallella händelser som fanns med i scenariot, talade för att det var klokt att samla kommunens kraft så som en krisledningsnämnd kan göra....




Välfärdskris
Sveriges delar har stora utmaningar att klara av att leverera det samhällsstöd politiker bl a lagstiftat om. Väldigt många kommuner har stora ekonomiska och demografiska bekymmer. Och statens underskott är redan i år över 60 miljarder kronor. Året är inte slut än och minus 60 miljarder kronor är väldigt mycket pengar. Det nödvändiga nya näringslivet växer sig inte tillräckligt starkt med nya jobb i Sverige. Och regeringen gör allt de kan för att göra det ännu svårare att driva verksamheter där lågutbildade och nysvenskar med flyktingbakgrund kan få en chans till minst ett introduktionsjobb. På toppen av dessa redan stora utmaningar har vi en flyktingtragedi där Sverige sedan länge för en mycket generös politik. Och i ljuset av att allt fler flyktingar grupperar om och lämnar t ex flyktingläger i Libanon, Turkiet och Jordanien och tar sig mot framförallt Sverige och Tyskland så blir givetvis utmaningarna för Sveriges kommuner och landsting/regioner allt svårare. Det är väl inte svårt att förstå, eller? Oavsett om vi helt öppnar våra hjärtan och oavsett om det är vår moraliska skyldighet eller ej att ovillkorligt hjälpa till så innebär denna situation stora påfrestningar på alla svenska system. Och självklart krävs omfattande reformer, starkare koordination mellan förvaltningar och massor av nytänkande. Är det då inte krisläge? Många i verkligheten där våra påfrestningar tydligt syns tycker det. Behövs en krisledning på Sverigenivå? Kanske. Men det som absolut skulle vara bra för oss svenskar, och för de flyktingar vi hjälper, är att i detta läge bilda en bred majoritetsregering som bättre representerar det svenska folket.
http://www.di.se/artiklar/2015/9/9/debatt-svensk-utveckling-samst-i-eu/




Det svenska folket valde i valet 2014 inte en kraftig vänstersväng och kraftigt höjda skatter!  Och utöver den oacceptabla Decemberöverenskommelsen vill nu även rikspolitikerna köra över det kommunala självstyret. Rikspolitikerna leker med elden. Vi har kris. Inte minst demokratisk kris! Trist att oförmågan att leda och att komma med nödvändiga reformer tycks total. Jag kan bara hoppas att Centerpartiets positiva nationella opinionsmätning beror av att vi har en massa konkreta förbättringsförslag. Det har vi haft länge. Men vad gör den svaga regeringen? Mer generösa tillämpningar av det som finns och höjda skatter är den medicin som Sveriges minoritetsregering bjuder på.... S.O.S.
http://omni.se/topic/240869ed-3253-48e6-a318-12ec59a37630/d540b732-79d0-445a-a8cc-6b3f311b292d
http://www.expressen.se/tv/nyheter/politik/wallstrom-s-vi-kan-inte-ta-emot-alla/
http://www.svd.se/rodgront-resultat-inte-en-spann-till-statskassan
http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/statens-stoed-maste-hoejas-18089
http://www.dagenssamhalle.se/kronika/sd-kokar-soppa-pa-rutten-fisk-18057
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21390075.ab