måndag 5 januari 2015

Frihet


Att vara eller att inte vara

Vem är fri? Och vad innebär det att vara ofri? Är den som lever i Sverige fri eftersom vi har allemansrätten, yttrandefrihet, gratis utbildning för alla, ett mycket generöst socialt skyddsnät och alla får resa som de vill? Är det frihet? Är frihetens motsats att vara ofri och innebär det att man inte har jämbördiga livsmöjligheter, ingen allemansrätt, inget socialt skyddsnät och inte får röra sig som man vill? Helt klart är att jordens folk har olika perspektiv på vad frihet innebär. På Kuba är det svenska och självklara delarna av friheten inte en del av kubaneras verklighet. Det är ett elände att koppla upp sig på Internet, de flesta sajter och appar fungerar inte, att ta sig inom landet är ett ansträngande äventyr och att resa utomlands är inte alls en lätt bedrift. I förhållande till svenskar skulle jag definitivt definiera kubanerna som ofria. Men samtidigt kanske de är friare än en svensk eftersom svenskar sitter fast i konsumtionssamhällets grepp och ett liv med skulder upp över öronen och en massa måsten kan knappast definieras som fritt, eller? Frihet är ett fint ord men det är svårt att självklart definiera det. Det som kan upplevas som frihet för en person kan lätt upplevas som något kraftigt begränsande av någon annan. Kan t ex en förälder någonsin vara fri? Fri att inte ta sitt föräldraansvar? Jag konkluderar att frihetsbegreppet är väldigt individuellt. Det är en känsla. Vissa känner sig mer fria än andra. Och jag tror inte att frihetskänslan är störst bland de rikaste. Att vara fattig innebär inte att man känner sig ofri. Jag tror dock att många kubaner känner sig mindre fria än många svenskar. Och jag är säker på att jag tycker väldigt dåligt om kommunistiska system.

2 kommentarer:

  1. Ett mantra blev intrimmat tidigt hos mig, och även hos min fru, av våra föräldrar. "Det är inte inkomsternas storlek som är avgörande, det är utgifternas storlek". Alltså, stora inkomster kan ge just känsla av frihet, men om utgifterna är lika stora och de dessutom läggs på fler prylar och ännu vackrare hem, utlandsresor .... visst det funkar nog för en del. Så länge inget annat rubbar frihetskänslan. Sjukdom, skilsmässa, barnaproblem ....

    Några vänner med likartade uppväxter, ambitioner och ekonomi (inkomster) som jag och frugan ,men med olika inställning till just en viktig del av ekonomin (utgifter) har drabbats av sjukdom och jag kan lugnt säga att det bidrar inte till tillfrisknande att ha en uppsjö av prylar, tv-spel, skotrar, motorcyklar ... och inte orka använda dem. Eller ens orka göra sig kvitt överskottet som är konstanta påminnelser om 'utsvävningar' man trivts med 'för att man kan' och mindre för att det är något som behövs (en atv med tillbehör är t.ex rimlig om man äger skog och ska sköta den)

    Medelklassare som fullständigt däckats av kombinationen för hög ambition men dåliga chefer och köpmani. Kanske det senare var deras sätt att trösta sig, just den biten, hur DE kunde stå på noll var och varannan lönemånad, har ingen av oss velat kritisera då ekonomier jämförts under den friska tiden. Jag och frugan har dock fått bekräftat att "lycka kan ej köpas för pengar". Pengar ger visst en viss frihet, men bara om man förvaltar dem väl, inte styrs av dem.

    /Rick

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka kloka föräldrar ni hade båda två! Om de även gav er en kärleksfull uppfostran i övrigt säger jag grattis! Jag önskar att alla barn kunde få den starten i livet. Livet har lärt mig att det är många som inte får den uppväxten. Och mitt politiska uppdrag påminner mig dagligen om de tragiska uppväxtvillkor många barn hamnar i.

      Radera