söndag 11 januari 2015

Svenskar, finns dom?


Runt vår jord finns gott om folkgrupper som känner en stark samhörighet. En samhörighet som växt fram under tusentals år och som historiskt vårdats med historiska berättelser och egna hjältar. Ofta, eller med få undantag, har de också en egen flagga som symbol för sitt folks särskillnad. Eskimåer, samer, hinduer, kurder, judar, armenier, romer etc är exempel på grupper med starka folkgruppsberättelser och med starka vårdare av dessa berättelser. Finns svenskar och har de en berättelse liknande den judiska, kurdiska, samiska eller romska? Det tycks inte finnas. Det gjordes försök att beskriva ”det svenska” genom att t ex ta fram en ”kanon” av svenska berättelser som skulle beskriva det typiskt ”svenska”. Men det försöket föll då det blev ett herrans liv i media och bland många politiker som inte tyckte att det var rätt eller möjligt att tydligt beskriva det ”svenska”. Det kanske räcker med att vi har det svenska språket? Men får vi försvara det?

Sverige
Helt klart är att Sverige finns. Det är en av de platser som varit ett erkänt land längst på vår jord. Men nationens gränser har genom tiderna ändrats många gånger. Under en kort tid var Sverige en Europeisk supermakt och nationen bestod av stora delar av Norden, Estland, Lettland, Litauen, delar av dagens Ryssland, delar av Ukraina, Polen och Tyskland. Trots att det tidigare svenska ledarskapet förlorade stora arealer, som inkluderades i Sverige, är Sverige fortsatt ett till ytan stort Europeiskt land. Och helt klart är också att alla som bor i dagens Sverige inte är svenskar. Så finns svenskar? Alla som bor innanför Sveriges gränser kan knappast definieras som svenskar. Och allt fler bor i Sverige olagligt. Men vem är då svensk och vad innebär det? Det måste väl vara så enkelt att alla som blir svenska medborgare är svenskar, eller? Och vilka skyldigheter är kopplade till att man blir en svensk och inkluderas i den blågula sammanslutningen som fullvärdig medlem i nationen Sverige? Hur skapas den främsta lojaliteten till det gemensamma Uppsala och Sverige och inte till någon annan samhörighet? Eller är lojalitetsperspektivet ointressant? Helt klart är att jag anser att alla som är svenska medborgare är svenskar. Och för mig är det viktigt att alla svenskars främsta lojalitet ska vara till dem som bor och verkar inom de demokratiska samlingar vi t ex kallar Uppsala och Sverige. Om vi inte lyckas bygga upp den samhörigheten och lojaliteten hos de allra flesta svenskar riskerar vi stora sociala problem. Jag tro vi lyckas bygga den samhörigheten men då måste man ta inkluderings och integrationsfrågor på största allvar. Och vi skulle må bra av att ha en tydlig svensk berättelse om det frihet och socialt ansvarstagande folk vi länge varit och som många av oss vill att vi ska fortsätta att vara. Vad är en svensk för dig?

3 kommentarer:

  1. Få se ... finns svenskar? Jodå, det är ett erkänt folkslag/nationalitet, mer så ute i världen än vad det verkar ha blivit på hemmaplan på senare tid. Och nej, en svensk medborgare är inte nödvändigtvis en svensk. Sverige har blivit rätt abnormt på den punkten att "känner man sig svensk, så är man en". Svenska medborgare som anser att de känner sig som svenskar men skickar 'hem' sina barn till koranskola, giftermål eller omskärelse kommer aldrig att accepteras som svenskar (vilket nog är helt fine med sådana). Svenska medborgare kan de vara, tack vare att medborgarskapet "delas ut med flingpaket" och inte kan tas tillbaka hur mycket ljug det än ligger bakom (jfr Norge som pytsat ut en Arbetarpartei-politiker pga lögner och tog av medborgarskapet- Övriga familjen under utredning)

    Hursomhelst, det är väl bara i Sverige det drivs tesen att det räcker med att känna sig som svensk för att vara det
    Jag hittar ingen sökfunktion på din site och tänker inte kolla några hundra inlägg om du tagit upp "Mazettis vita älgar", det är lättgooglat vad det handlar om i alla fall. Precis som Reinfeldt tror hon att det är rätt få i Sverige som har gamla 'anor'. Frugans morfar har släktforskat fram 450+ år tills det tog stopp (kyrkor brinner då och då) och man helt enkelt inte vet. Min egen farfar fann ngt blygsammare (Norrland befolkades inte av icke-samer förrän långt senare), bara sisådär 250, bådas 'urgårdar' är fortfarande i släktens ägo.

    Detta skrev jag inte för att påstå att vi är MER svenska medborgare än någon annan, bara att det finns anor, SVENSK HISTORIA, levnadsberättelser, som definitivt ingen av dagens invandrare har. Det gör oss mer svenska i historisk bemärkelse (och vi anser oss av vad de någonsin kan bli. Och här skulle rasseanklagelserna kunna komma som ett brev på posten. Dock är det ett faktum att jag har då sett ytterst få invandrare som förnekar/avsäger sitt norska, iranska, somaliska etc ursprung, eller ens vill det. Varför skulle de det, då det är deras historia?
    Deras norska/iranska/somaliska/etc anor/historia hör till dem så mycket de vill, men lika lite som jag kan göra anspråk på deras norskhet/iranskhet/etc, om jag skulle flytta dit (bara Norge skulle komma i fråga frivilligt) så kan de göra anspråk på min.

    Detta har inte, den i mina ögon rätt dumma tjatter-eliten fattat. Att fråga "vem är svensk, när blir man svensk?" är som att fråga "vad är kärlek? När vet man att det är kärlek?". Det finns vissa gemensamma nämnare som de flesta är överens om men också glidningar och olika prioriteringar av vilka punkter som är särskilt viktiga eller oviktiga.
    I Sverige har vi begåvats med för många gapiga röster som anser att Kärlek är som var och en känner det och Hur man vet att det är kärlek, är för att man är kär. Ingen som helst urskillnad, inplockning av stora gemensamma nämnare och bortplockning av det som garanterat inte ingår historiskt, man behöver inte heller vara upp till bevis för Kärleken, det räcker med läpparnas bekännelse.

    Med detta sagt. Jag och min fru är svenska svenskar och svenska medborgare. Det stör oss inte ett dugg att möta en svenska medborgare med norsk/iranisk/somalisk/etc bakgrund i någon lång mix inklusive ibland, men faktiskt mycket sällan inklusive just ... svensk. Denna rotinformation antyder en ny, möjligen annorlunda historia att lyssna till.

    Som vanligt skriver jag för långt (för många frågor i din post :-), men det är redan kört på de sista punkterna om att vi riskerar stora sociala problem om vi inte får en känsla av samhörighet och det är ovan beskrivna gapiga nötterna har en stor del i detta. Sverige har gång på gång visat sig vara tolerantast i årliga undersökningar, men nötterna vill ha sin gloria som humanistiska och moraliska till varje pris och jobbar stenhårt på att alla invandrare ska inse vilket rasistiskt land de kommer till när de inte får bostad och jobb där de vill, eller åtminstone det jobb de anser sig kvalificerade för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så om det finns, beskriv hur en svensk är! Vad kännetecknar och förenar dem som kallas svenskar?

      Radera
    2. Det är just det som är så svårt. Att bo borta, komma tillbaka och börja ta in intryck ordentligt då bopålar slås ned igen... vår första observation var då rätt korrekt ... "Vad knubbig svensken har blivit!".

      Stereotypen för "svensk" innan vi reste var ungefär en svensk gör rätt för sig, handlingar visar mer än ord, pålitlig, jämlik, rationell, lång stubin och givetvis sekulär. Älskar djur och natur. Till vissa delar arvet från Martin Luther (men också äldre än så), bortsett från att han nog hade ogillat att så många hoppade av religionen helt och hållet :)

      Och ja herregud, jag är väl medveten om att det finns turistorter som tänker "fyllesvin" vid svaret "svensk".

      Min 'stereotypning' av svensken håller på att luckras upp och inte till det bättre. Kan inte beskriva det närmare just nu än att känslostyrning och historielöshet ökat på bekostnad av realism och självkännedom.

      Radera