Höga hästar

Pragmatiskt och jordnära
Jag är med i ett pragmatiskt och jordnära parti. Ett parti som valt att också inkludera ett liberalt kompass i det löpande och komplexa politiska ledarskapet. För mig är pragmatism en självklarhet och uttryck för att man ständigt balanserar vad hjärnan och hjärtat säger utifrån ett ideologiskt ramverk och partiprogram, som vi kan kalla den egna politiska kartan, med hur verkligheten ser ut.

Jag anser att det är dumt och självgott att sätta sig på höga ideologiska hästar i Uppsala och Stockholm och tycka vad som är rätt eller fel utan att bottna i hur verkligheten ser ut. Jag möter förvånade många välutbildade och högavlönade som uttalar sig om t ex illegal närvaro i Sverige eller om att vi inte har några integrationsproblem. Inte konstigt om man inte upplever några problem om man inte lever i områden där de ständigt märks. Många av de priviligierade har heller aldrig besökt socialt oroliga områden som det finns gott om i t ex Malmö, Göteborg, Södertälje, Stockholm och Uppsala.

Att på höga ideologiska hästar tycka att tiggeri inte är något problem säger mycket. Att inte inse det orimliga med att utan öppen debatt riskera stora delar av vårt sociala skyddsnät för att det utnyttjas mer och mer av mindre bemedlade EU migranter eller människor som fått avslag på sina assylansökningar är oansvarigt mot dem vi politiker ska företräda. Jag säger inte hur vi ska lösa problemen MEN jag säger att det är problematiskt och det måste debatteras öppet och sakligt. Annars går stora delar av Sverige mot social oro och kaos. Ur ett pragmatiskt perspektiv vill jag göra en massa åtgärder, inte bara ideologiskt tycka att det är en mänsklig rättighet att fritt röra sig dit man önskar.

Norge har varit ett föregångsland i reformarbeten kopplade till jämställdhet och social omvårdnad. Sverige har varit god tvåa. Jag tror att en majoritet norrmän visat sig minst lika kloka som svenskar genom historien. EU kommer inte att kunna lösa ut ansvarsproblematiken för socialt svaga som flyttar inom Europa. Dagens reglering som tydligt lägger ansvaret på varje medlemsland för dess medborgare fungerar uppenbarligen inte. Då måste man göra något annat än att få till nya EU fördrag.
http://www.unt.se/start/norskt-fattigdomstecken-3201604.aspx