Mot en ny tid av fattigdom?
Många människor jag träffar är förbannade över att tillämpningen av socialförsäkringen upplevs för hård eller trubbig. Många människor är förbannade över att inte skolan kan ge våra barn den utbildning de behöver för att både de och vi äldre ska klara sig bra framöver. Många människor är nervösa över vad vi ska leva på när Volvo, Ericsson, Astra etc ständigt minskar sina medarbetare i Sverige och dessutom köps upp av icke svenskvurmande krafter. Massvis av människor i Uppsalatrakten är förbannade över att tågsystemet ständigt har problem. Många människor är inte rasister men ser bekymmersamt på att vår integrationspolitik är misslyckad och att det skapar en social oro som är onödig. Många är förbannade över att skattepengar går till höga vinster hos redan rika istället till våra barn och sjuka. Hur mycket än den nationella regeringen än försöker tala om för invånarna att Sverige leds mycket bättre än övriga länder i Europa så biter inte det. Det är för avlägset och abstrakt. Jag ser och känner vad jag ser och känner här hemma och det är inte tillräckligt imponerande. Därför överväger allt för många att slänga ut dagens ledning för att de hoppas att något nytt blir bättre. Men vilka är alternativen?
Vad händer om vänstern tar över Sverige?
Om vänstern tar över Sverige så kommer de åter att stärka bidragssystemen. Det innebär att de fortsatt mest generösa bidragssystemen i världen blir ännu generösare och vår statsskuld börjar skena. De höjer skatterna för alla men mest för dem som redan betalar väldigt mycket mer än de flesta på sina intjänade pengar efter brytpunkt för statlig skatt och värnskatt. Det innebär bl a att det blir ännu svårare för alla som måste börja minska sina skuldberg genom att spara/amortera. De får det betydligt svårare att klara det utan kraftigt förändrat leverne. Möjligen ökas också statsskulden kraftigt för att förbättra spårsystemen i Sverige. Framförallt kanske en massa belånade spårvagnssystem byggs som saknar drifts och underhållsfinansiering (precis som det befintliga systemet redan idag). JAS skrotas men inga alternativa industriella försvarssysteinvesteringar görs eftersom delar av den nya majoriteten tror att man kan möta aggressivitet från främmande makt med blommor. JAS pengarna behövs till spårvagnsinvesteringar som saknar medel för drift och underhåll. Eftersom både MP och V också tycker att en redan internationellt sett kort arbetsvecka ska kortas ytterligare införs någon variant av sextimmarsvecka. Svensk industri lämnar helt Sverige och den offentliga sektorns kostnader har skenat när sex timmars arbetsdag i kombination med rätten till heltid fullständigt gjort svensk offentlig sektor konkursmässig. Sverige är åter i en tid som i början av 90-talet. Problemet är bara att den här gången är en valutareglering ingen räddning eftersom all tidigare svensk industri som kunnat har lämnat landet. Ja! Vi har många utmaningar i dagens Sverige som behöver lösas bättre men den alternativa ledningen för Sverige är utan tvekan sämre! Kommer framförallt Ms marknadsföringsmaskineri klara av att kommunicera det? Vilka är i så fall trovärdiga bärare av de budskapen? Å glöm inte! Hjärna OCH hjärta!
http://www.unt.se/asikt/ledare/sa-sanker-vi-sverige-3176596.aspx
fredag 30 maj 2014
Vakna!
Etiketter:
alternativ,
bidragssystem,
populism,
referensramar,
regeringsduglighet,
sammanbrott,
utopier,
välstånd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar