Barnen mot de äldre

Vart är vår värld påväg? Jag tror på en ljus framtid men kortsiktigt hopar sig än en gång de mörka molnen. Oron i världen är stor. Budgetunderskotten i allt för många länder är sjukt stora. Arbetslösheten ohållbart hög i många länder. Spänningar mellan den fortsatta urbaniseringen och landsbygdens allt svårare överlevnadsförmåga (ett faktum i hela världen) osv. För bara något år sedan var krisen enorm. Efter en massa statslöften om stödpengar trodde många att faran var över. Som allt för ofta väljer vi människor enskilt eller i flock att sticka huvudet i sanden och tro att jobbiga saker försvinner av sig själva. Det gör de väldigt sällan. Har man en stor obalans i sin privata ekonomi eller i samhällsekonomin så måste den korrigeras eller så går det till sist riktigt illa. Det finns inga genvägar. Välståndet som vi västlänningar känner är hotat. Det är ett faktum. För mig är investeringar i våra barn, unga och i att än en gång skapa ett företagsammare samhälle helt avgörande för en blomstrande framtid. Det finns inga genvägar. De som påstår det är lögnare. Idag fick jag ett brev från Socialdemokraterna. Brevet gick ut på att de senaste årens barnpolitik är katastrofal då bl a barnomsorgen skärs ner etc. Självklart skall vi få bättre barnomsorg och bättre kvalitet i skola och omsorg om vi väljer S i det kommande valet. Visst är det bra att komma med tomma löften. Det finns inget att fördela om vi inte blir mer företagsamma och gemensamt skapar nya företag varav några måste klara av att bli framgångsrika på världens exportmarknader. Jag kan inte låta bli att ställa Ss brev mot en DNartikel idag som skriker ut att äldreomsorgen går mot en akut brist på personal om 20 år. Jag hoppas jag har fel men i min värld kommer barn och unga att ställas mot äldre i framtiden om vi inte tar oss i kragen och tar utmaningen att bli betydligt företagsammar på allvar. Vi behöver tänka om. Vi kan inte tänka som förr. Vi lever i en ny tid. Vi lever bl a i en tid där den offentliga sektorn redan är stor och vi lever i en tid där nästan alla redan har höga lån. Då är inte uppbyggnaden av en offentlig sektor eller att öka konsumptionen genom lån en gångbar medicin i vår tid. Vi måste tänka nytt! Låt oss hjälpas åt att tänka nytt eller så går vi mot mörka och allt brunare tider. Det brukar vara i kris som nytänkande kan få gehör. Det är dax för ett positivt paradigmskifte! Håller du med?