TramsSverige

Fokus på det hårda

Vackra ord, vansinnig identitetspolitik och rädslan för att kalla en spade för en spade har länge fått skada Sverige och dess olika samhällsdelar. Det räcker nu! Begränsa de vackra offentliga orden till demokratiskt, konkurrenskraftigt, inkluderande, rättvist, jämlikt och respektfullt. Det räcker. Det är till och med för många vägledande värdeord men jag står ut med just dessa för att skapa ett framgångsrikt samhällsbygge som inte cementerar fast människor som har oturen att födas i "lägre klasser" ifrån chansen att göra "klassresor" utifrån egna ambitioner och hårda insatser för att nå uppsatta mål. 

Låt oss inbilla oss att Sveriges offentliga värld skulle rensas från den enorma mängden värderingsperspektiv vi plågas med. Låt oss också inbilla oss att den extremt hämmande identitetspolitiken slängs på sophögen. Att vi klär ovan värdeord med hårda tydliga budskap om vad som krävs för att vi ska lyckas uppnå:

En bättre demokrati

Ett konkurrenskraftigt samhälle

En inkluderande arbetsmiljö

En rimlig rättvisa

Jämlika möjligheter och jämlik tillgång till samhällsservice

Ett respektfullt bemötande  

Det tramsiga och PK-iga Sverige har bara drivit oss i fel riktning. Vi måste vända på detta och fokusera på huvuduppdragen och de viktigaste måtten att mäta kopplat till huvuduppdragen. I skolan är det hur konkurrenskraftigt våra elever bildas och hur bra medmänniskor de utvecklas att bli. Vänstern har varit "bäst i klassen" med identitetspolitik och "PK-beteende". Därefter har partier som kallar sig liberala kämpat på med liknande beteenden. Liberalerna och Centerpartiet. Tro mig, det behövs inte bara för att man har en liberal grundsyn.  

Ann-Charlotte Marteus, Expressen, beskriver väl hur urspårat svenska myndigheter agerar. Nedan exempel är också skäl till varför det administrativa berget bara växer och växer i detta tidigare framgångsrika land. Tidigare framgångsrikt att allokera resurser till rätt saker och inte till en massa flum och kostnadsdrivande insatser som inte bidrar till kärnverksamheternas kvalitéts förbättringar.

"Det är här någonstans som känslan av död sprider sig. Personerna är förstås helt vanliga tjänstemän – det är språket som bär liklukt. Det är dödare än latin, mer kryptiskt än hieroglyfer. Och samtidigt så terminalt banalt.”

”Vi har en hög ambition, säger Peter Fredriksson. Vi siktar högt. Tillsammans kan vi. Hur får vi kraften, hur får vi alla att blomma, som jag brukar säga. Hur kommer kraften fram? Nu vet vi vart vi ska. Vad behöver vi ta bort? Det är en jättespännande resa, försäkrar avdelningschefen. Vi måste ha kompetenser inom nya områden som inte finns – historiskt. Jag brukar säga att det är lätt att vi cementerar våra kovägar. Vi måste i stället våga titta rakt fram, hitta nya vägar. Det kräver mycket mod och vilja och kompetens." 

”Och får man en guldstjärna av regeringen om man kan rapportera att ens myndighet har en digital plan med tillstånd och önskvärda lägen samt ett innovationslabb som ska skapa kliv framåt och värde hos målgruppen? Den verkligt brännande frågan är dock: Vad tjänar svensk skola på allt detta? Den pressade svenska skolan med lärarbrist, hot och våld, kunskapsmål som är så blajiga att ingen fattar dem och, inte minst, en huvudlös digitaliseringsstrategi som innebär att det har blivit förbjudet för skolor att låta barn i lågstadiet fokusera på handskrivning och bokläsning i stället för surfplattor. Är skola, kunskap och bildning ens levande materia för en myndighetsorganisation som talar om ”vår målgrupp”? Målgruppen skolan skulle behöva en bättre leverantör.”

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/bullshit-prasterskapet-har-fastnat-pa-film/

Karl Rydå, UNT, skriver en läsvärd ledare om hur Liberalerna totalt havererat de senaste 20 åren. Jag har skrivit om det förr och det är intressant att studera för att eventuellt lära sig något av det. Det är en enorm bedrift i ett land som i grunden har gott om invånare som har liberala ideal. Jag delar hans inställning att det även kraschat för Liberalerna nationellt, men inte alls lika kraftigt som i Uppsala. Det är intressant att i det fortsatt liberala Sverige har nu Liberalerna och Centerpartiet mindre än 10 procents stöd av väljarna. Det är värt ett forskningsprojekt att försöka ta reda på hur man kan misslyckas så mycket med de förutsättningarna. Jag tror jag vet svaret.... Och det Rydå i huvudsak efterfrågar som politisk kraft är sedan några år ersatt av Utvecklingspartiet demokraterna.  

"Poff! Från Uppsalas största borgerliga parti med 19 procent av rösterna till dess minsta med 5,7 procent av rösterna på 20 år. Liberalernas (tidigare Folkpartiets) opinionsmässiga resa i kommunen de senaste mandatperioderna imponerar verkligen inte."

"Att Liberalerna gjorde sitt sämsta riksdagsval någonsin duger inte heller som förklaring för partiets kräftgång i Uppsala. 4,6 procent i riket förra året gav alltså 5,7 procent i kommunen. Men när partiet 1998 gjorde sitt näst sämsta riksdagsval med 4,7 procent fick man ändå 10 procent i Uppsalas kommunalval. Hur man än vrider och vänder på det går det inte att komma fram till något annat: Liberalerna gjorde ett fullkomligt uruselt val i Uppsala."

"Problemet handlar snarare om ett över lång tid bristande folkpartistiskt och liberalt självförtroende lokalt och detsamma vad gäller självinsikten, i varje fall i partiets ledning."

"Uppsala har många utmaningar som borde vara givna för ett liberalt parti att angripa: höga skatter, men ändå klent utfall för förskola och skola, ineffektiv förvaltning och nu ett styre som gör vad som helst för att behålla makten. Här finns en liberal och borgerlig ledartröja att ta. Om man vågar. "

https://unt.se/ledare/kronika/artikel/liberalerna-i-uppsala-har-imploderat/r5o779ql

TramsSverige och uppstyckningar av verksamheter som tidigare fungerade mycket bättre har förstört mycket i Sverige. Priset för tramsigheten, mesigheten och den splittrande identitetspolitiken är mycket högt. Vi kan vända den negativa utvecklingen och till exempel få våra tåg att hålla betydligt bättre servicegrad än nu och vår postgång att fungera oändligt mycket bättre än nu. Och vi kan respektfullt säga "nu räcker det" med identitetspolitik. Vi fokuserar på generell rättvisa, jämlikhet och respekt och fyller det med generella metoder för att säkerställa att vårt unika samhälle, och våra mellanmänskliga relationer, bygger på just det. Oavsett vem vi är. Det går!