Hur länge?
Är du en bra vän, förälder, partner, arbetskamrat, närboende osv? Vad innebär det att vara "bra"? Och när övergår lust i nöd, var går gränsen för när du inte klarar av att stötta mer? Eller anser du att det inte finns några gränser för hur mycket du kan stötta? Anta att du efter att bostaden är betald har 10.000 kr kvar efter skatt per månad. Att du har två barn. Att båda barnen flyttat hem till dig igen trots att dom är över 25 år och du bor i en tvåa. De har inga pengar och du förväntas stå för deras nödvändigheter. Hur länge ställer du upp? Hur länge räcker dina 10.000? Vad gör du när pengarna är slut och det inte finns andra pengar att få? Vad kräver du av dina barn? Att dom hjälper till med disken och städar hemma? Att de handlar? Att du har bestämmanderätt över sovtider och val av TV-program? Inga resurser är oändliga och livet är fulla av svåra val, även för den som har ambitionen att alltid vara god och snäll.
Ur ett nationellt perspektiv, och runt om i många kommuner, testas nu allt mer var gränserna går i vår medmänsklighet och vilka omprioriteringar av begränsade resurser som vi är beredda att göra, och klarar att göra, kopplat till alla människor som nu av olika skäl folkvandrar till Sveriges. Bland annat har utbildningsminister Fridolin sagt att vi ska tänka oss att obildade tonåringar ska kunna gå i samma klass som skolans yngsta barn. Det är i vart fall en ordning som jag anser vara helt oacceptabel, av många skäl. Det är bedrövligt att staten inte tidigare och bättre tagit tag i våra utmaningar, vilket bidrar till att situationen runt om i landet blir allt svårare med allt större risker för social oro och ekonomisk kollaps.
Inte sedan min studietid, då jag jobbade mycket extra inom vården, har jag regelbundet mött människor i mycket svåra situationer. Nu ingår jag i ett individutskott som tar ställning i individuella biståndsärenden. I samband med biståndsbeslut får de som berörs, eller deras anhöriga, uttrycka sitt hjärtas mening. Igår hade vi ett ärende där sonen till en äldre i behov av mycket samhällsstöd tog chansen att göra sin röst hörd. Det var väldigt rörande att höra sonen uttrycka en enorm kärlek och omtanke om sin pappa. De som har en liknande relation med sina barn är att gratulera. Sonens önskemål måste dock ställas mot det som bedöms rimligt både ur ett omvårdnadsperspektiv och ekonomiskt perspektiv. Hur gärna man än vill stötta sonens önskemål måste vi alltid klara av att förhålla oss till begränsade resurser och oändliga behov.
Särskilt i svåra tider, som nu, är det viktigt med klokt ledarskap som tidigt inser utvecklingen och som tar ansvar för en politik som är socialt och ekonomiskt hållbar. Vi saknar tyvärr detta ledarskap i Uppsala och Sverige. Det sociala och ekonomiska priset för detta bristande ledarskap blir mycket dyrt för oss i Sverige. Jag hoppas verkligen Uppsalaborna och väljarna i landet röstar klokare i kommande val. Centerpartiet i Uppsala har i sitt idag presenterade mål och budgetdokument uttryckt en grön tillväxtpolitik som tar ansvar för en socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar väg framåt.
http://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/94178
onsdag 14 oktober 2015
I nöd och lust
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar