Rätten att få dö

Döden gör sig påmind
Det är Halloweentider, Allhelgonatider, där vi hedrar våra döda och numera ordnar skrämselfester för små och stora. Döden har alltid varit och är en naturlig del av våra liv. Samtidigt så skrämmande för väldigt många. Personligen känner jag att jag uppskattar mycket att leva men upplever inte att döden känns skrämmande. Jag hoppas jag får leva många ytterligare år.

http://www.expressen.se/halsoliv/forskning-visar-det-finns-ett-liv-efter-doden/

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Döden

Pappa är en stjärna
För ett år sedan idag blev denna tid väldigt påtagligt förknippad med död då min pappa dog "knall och fall". Chocken och sorgen var stor. Han var en fin medmänniska och en pappa som skänkte den trygghet jag önskar alla jordens barn. Tack för det pappa! Idag är han ett positivt minne och en stjärna på vår himmel.

Livet går vidare
Idag träffades vi närmast pappa och besökte hans grav. Därefter åt vi lunch ihop. Vi kramades lite mer än vanligt. Vi mindes hans värme och egenheter. Ett år går fort och livet går vidare för dem som har förmånen att leva. Trots sorg och saknad är den mänskliga naturen så stark att de allra flesta av oss går vidare trots sorg och saknad. Vi fortsätter att fylla livet med så mycket mening och glädje som möjligt. Generationer kommer och går och i bästa fall lämnar vi något bättre efter oss till nya generationer.

Pappa, du gjorde ett bra grundarbete
Sedan du lämnade oss för ett år sedan har mycket hänt här på jorden, även inom vår familj. Mamma står stadigt på jorden och valde bland annat att behålla husen i Dalarna. Brorsan har startat en ny spännande karriär. Syrran och hennes mans bolag utvecklas fantastiskt. Fredrik, min son, har börjat sin masterutbildning på Copenhagen business school i Köpenhamn. Dottern har börjat i skolan och stormtrivs. Själv gör jag ännu mer för att säkra maktskifte så fort som möjligt och bidrar till att Uppsalas näringsliv stärks. Mitt bokprojekt går dock segt.. I Sverige blev migrationskaoset ett faktum efter din död. Redan stora integrationsutmaningar har blivit än svårare. Det i kombination med den negativa utvecklingen i övriga Europa, Ryssland, Turkiet och presidentvalet i USA skulle du haft många och negativa åsikter om. Kort och gott kan jag konstatera att i familjens mikroperspektiv mår vi toppen. I ett makroperspektiv är jorden i gungning och stora delar av jorden är sjuk. Ja, ja vi kavlar upp ärmarna och försöker säkra att vi trots nuvarande osäkerhet och oro om några år lämnar vidare något bättre.

Aktiv dödshjälp

Pappa dog som sagt "knall och fall". Han dog allt för ung och var frisk. Förutom att han dog för tidigt är det en liknande snabb död jag hoppas på när det väl är dags att gå vidare och bli en stjärna på himlen. Alla möter inte döden fort. Allt för många tvingas idag trots stort lidande dag efter dag och år efter år leva mot sin vilja. Jag tycker att det är mycket dåligt att vi inte under mycket ordnade former tillåter dödshjälp i Sverige! Enligt mig borde det vara en medmänsklig rättighet. Vad tycker du?

http://www.svd.se/fakta-och-argument-om-dodshjalp

http://www.so-rummet.se/kategorier/religion/etik-och-moral/dodshjalp-och-eutanasi

http://www.respektlivet.nu/faq/fragor_och_svar_om_eutanasi/i_vilka_lander_ar_dodshjalp_tillatet

https://sv.wikipedia.org/wiki/D%C3%B6dshj%C3%A4lp

Livets upp och ner

Visst kan livet beskrivas som en resa med känsloväxlingar
Idag är en känslomässigt guppig dag. Morgonen startar med mina härliga morgonrutiner att väcka dottern, gosa igång henne, bära ner henne, fixa hennes och min frukost. Därefter blir det ofta lite värmeutveckling då klockan helt plötsligt blir 07:50 och vi har bråttom... Därefter tränade jag. Jag möttes därefter utanför gymet av en företagare som visade mig sitt perspektiv på P-möjligheterna i stan. Nu bloggar jag. Snart äter jag lunch med en vän som har en härlig förmåga att ställa ledande frågor som om hon vet vad jag klurar på och ger mig vägledning. Efter lunchen ska jag hämta dottern och morfar och sedan åka till Gamla Uppsala kyrka. Pappas aska ska jordfästas. Den närmaste familjen samlas. Bara min son Fredrik som saknas. Det blir nog som tidigare. Tårar och skratt.

Efter jordfästningen hinner jag bara vara med på efterträffen en liten stund då Företagargalan "knackar på dörren". Ett tag kändes det konstigt, men nu känns det rätt. Jag hinner inte byta om så smokingen får både vara på för att hedra pappa men också för att sedan hedra många fantastiska företagare.  Det gäller att ha koll på vad som är hönan och vad som är egget inom vårt samhällsbygge. Tack pappa för en barndom som kändes trygg! Tack alla hårt slitande företagare för att ni lägger basen för vårt välfärdssamhälle!
http://mobil.unt.se/asikt/debatt/foretag-ger-valstand-4223978.aspx
http://www.synonymer.se/mobil/?query=gala

Det blir en känslomässigt svängig dag. Men kärleken är störst. Och i huvudsak är idag en kärleksdag. Den värdefulla stunden med min dotter, farvälet av pappa och tacksamheten över det lugn och den trygghet han bidragit till i mitt liv och slutligen kärleksdansen med företagsamheten som är så viktig. Samhällsbärande och spännande.
http://www.umo.se/karlek--vanskap/foralskelse-och-karlek/

Kärleken är störst, den beskrivs vackert i första Korinthierbrevet 13, Nya Levande Bibeln.

13 Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.

2 Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd.

3 Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.

4 Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt,

5 och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.

6 Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar.

7 Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.

8 Alla de andliga gåvor som Gud ger kommer en dag att ta slut, men kärleken lever vidare i evighet. En dag kommer gåvan att profetera att upphöra, de många språken att tystna och kunskapen att ta slut.

9 All vår kunskap och allt vårt profeterande är bara detaljer i en underbar helhet och har därför sin begränsning.

10 När vi en gång ser den fullkomliga verkligheten, behöver vi inte längre dessa gåvor, som trots att de är underbara ändå är otillräckliga.

11 När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen sträcker sig mina tankar mycket längre och jag har lagt av det som är barnsligt.

12 På samma sätt kan vi bara se och förstå en del av Guds storhet nu. Det är som spegelbilden i en orolig vattenyta. Men en dag ska vi se honom i hans fullhet, ansikte mot ansikte. Allt det som jag nu vet är ofullkomligt, men då ska jag veta allt precis som Gud vet allt om mig nu.

13 När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - tron, hoppet och kärleken - men störst av dem är kärleken.

Relationer och Saknad

Konsten att även njuta idag
I torsdags och fredags besökte jag Malmö för att lära mig mer om vilka utmaningar vi har och står inför kopplat till socialt utanförskap och att många är arbetslösa lång tid. Jag lärde mig massor och inser mer än tidigare vilken stor och svår utmaning Sveriges olika delar har. Självklart har vi också möjligheter men då krävs politisk samling runt många nödvändiga reformer och en mycket tydligare kommunikation runt att med rättigheter följer också skyldigheter.

Under torsdagskvällen hände något intressant, jag började sakna pappa väldigt mycket. Livet rullar på trots att vi alla då och då drabbas av att relationer vi värdesatt spricker eller att nära människor dör. Saknaden slog över mig och trots att jag var långt ifrån ensam kände jag mig ensam i min saknad efter intressanta samtal med honom och hans alltid så härliga bamsekramar. Igår bestämde mamma och min syster vilken plats på kyrkogården som pappas kvarlevor ska gravsättas på. Igen kom den starka saknaden och mycket känslor. Inte minst tankarna att mamma också valt den plats där hennes kvarlevor också ska vila en tid. Livet är kort.

Livet är fullt av intressanta möten som representerar stora möjligheter. Möten där vi kan välja att bli berörda av en annan person eller inte. Om vi vågar att beröras utelämnar vi oss också för sorg och saknad när en nära relation spricker eller en kär dör. I huvudsak har jag varit lyckligt lottad och hittills bara förlorat min pappa och mormor av familjemedlemmar som stått mig nära. Samtidigt har jag förlorat några starka nära relationer genom livet som varit och stundtals är jobbiga att acceptera. "It takes two to tango" som man säger och ibland försämras en relation så mycket att man inte längre klarar att vårda det nära och kära som funnits. Ofta på grund av att man inte respektfullt kommunicerar tydligt med varandra eller/och för att man ser olika framtidsbilder som en målsättning av en relation. Saknaden efter en tidigare vän eller partner kan också kännas ibland. Det är självklart för de flesta om man under flera år haft en relation som sedan brutits.

Idag är en så kallad relationsdag i Uppsala. Det är också U! Clubs After-Work för mars månad 2016. Mycket mingel blir det. Många möjligheter att bjuda in till nya relationer som kan leda till "månen". Trots risken att bli väldigt besviken tycker jag man måste våga riskera att bli känslomässigt sårad. Stunderna av positiva känslor är mer positiva än de negativa för de flesta av oss om vi gör så. Och även om vi har mål och ambitioner i livet är det viktigt att också leva här och nu! Glöm inte det! Plötsligt är livet slut. På ett eller annat sätt. "Fånga dagen, i morgon är vi alla mat åt maskarna" som vi så vackert fick höra i den underbara filmen "Döda poeters sällskap". Fånga dagen! Gör du det?

I nöd och lust

Hur länge?
Är du en bra vän, förälder, partner, arbetskamrat, närboende osv? Vad innebär det att vara "bra"? Och när övergår lust i nöd, var går gränsen för när du inte klarar av att stötta mer? Eller anser du att det inte finns några gränser för hur mycket du kan stötta? Anta att du efter att bostaden är betald har 10.000 kr kvar efter skatt per månad. Att du har två barn. Att båda barnen flyttat hem till dig igen trots att dom är över 25 år och du bor i en tvåa. De har inga pengar och du förväntas stå för deras nödvändigheter. Hur länge ställer du upp? Hur länge räcker dina 10.000? Vad gör du när pengarna är slut och det inte finns andra pengar att få? Vad kräver du av dina barn? Att dom hjälper till med disken och städar hemma? Att de handlar? Att du har bestämmanderätt över sovtider och val av TV-program? Inga resurser är oändliga och livet är fulla av svåra val, även för den som har ambitionen att alltid vara god och snäll.

Ur ett nationellt perspektiv, och runt om i många kommuner, testas nu allt mer var gränserna går i vår medmänsklighet och vilka omprioriteringar av begränsade resurser som vi är beredda att göra, och klarar att göra, kopplat till alla människor som nu av olika skäl folkvandrar till Sveriges. Bland annat har  utbildningsminister Fridolin sagt att vi ska tänka oss att obildade tonåringar ska kunna gå i samma klass som skolans yngsta barn. Det är i vart fall en ordning som jag anser vara helt oacceptabel, av många skäl. Det är bedrövligt att staten inte tidigare och bättre tagit tag i våra utmaningar, vilket bidrar till att situationen runt om i landet blir allt svårare med allt större risker för social oro och ekonomisk kollaps.

Inte sedan min studietid, då jag jobbade mycket extra inom vården, har jag regelbundet mött människor i mycket svåra situationer. Nu ingår jag i ett individutskott som tar ställning i individuella biståndsärenden. I samband med biståndsbeslut får de som berörs, eller deras anhöriga, uttrycka sitt hjärtas mening. Igår hade vi ett ärende där sonen till en äldre i behov av mycket samhällsstöd tog chansen att göra sin röst hörd. Det var väldigt rörande att höra sonen uttrycka en enorm kärlek och omtanke om sin pappa. De som har en liknande relation med sina barn är att gratulera. Sonens önskemål måste dock ställas mot det som bedöms rimligt både ur ett omvårdnadsperspektiv och ekonomiskt perspektiv. Hur gärna man än vill stötta sonens önskemål måste vi alltid klara av att förhålla oss till begränsade resurser och oändliga behov.

Särskilt i svåra tider, som nu, är det viktigt med klokt ledarskap som tidigt inser utvecklingen och som tar ansvar för en politik som är socialt och ekonomiskt hållbar. Vi saknar tyvärr detta ledarskap i Uppsala och Sverige. Det sociala och ekonomiska priset för detta bristande ledarskap blir mycket dyrt för oss i Sverige. Jag hoppas verkligen Uppsalaborna och väljarna i landet röstar klokare i kommande val. Centerpartiet i Uppsala har i sitt idag presenterade mål och budgetdokument uttryckt en grön tillväxtpolitik som tar ansvar för en socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar väg framåt.

http://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/94178

Grattis Isabelle!

Ta vara på tiden
Grattis kära dotter! Idag är din dag. Jag är särskilt glad över att din dag startade med mycket värme och närhet till de som är dig närmast. Kan det bli bättre? Mamma, pappa, farmor, mormor, farfar och morfar. En spännande och upplevelserik resa från värmen till kylan i vårt lilla Sverige. Som din bror ofta fått uppleva fick även du fira delar av din födelsedag i ett flygplan. Och som av en händelse var den förste utöver oss som haft förmånen att vara med dig dygnet runt ett tag så var det din bror som mötte dig när vi anlände till den fostrande kylan igen. Åter hemma möttes du av ännu mer gratulationer på din födelsedag och ännu mer kärleksförklaringar av din bror! Livet är kort. Det gäller att göra det bästa av den lilla tid vi lever här på jorden. Gör du det?