söndag 4 oktober 2015

Gott blir ont

Var försiktig med vad du önskar
Kan det goda bli skuld till att det onda ges en chans att kortsiktigt styra? Är det inte så det är, gång efter gång? När goda krafter blir så blinda av sin egen godhet att dom inte ser problem som samlar allt fler bakom krafter med enkla svar på svåra och komplexa utmaningar. I takt med oförmågan att möta många människors ökande oro lyser varningslamporna allt starkare. Moraliska och etiska perspektiv för ställningstaganden räcker inte för många människor. Om båten upplevs sjunka är de allra flesta sig själv närmast.

Under min militära grundtjänstgöring fick jag tydligt lära mig att det särskilt vid kriser alltid handlar om jobbiga prioriteringar. I mitt fall att avgöra vilka som skulle ges en chans att överleva och vilka som skulle ges en så smärtfri död som möjligt. Livet är fullt med svåra val på individuell nivå. Samlat i samhällen är valen än svårare och i vår värld är demokratin metoden för att försöka få människor att leva så fredligt som möjligt tillsammans och för att fatta så kloka vägval som möjligt för gruppen som företräds. För att klara det uppdraget bra behöver våra folkvalda vara kloka. Leder livserfarenhet mot klokhet?

Karin Henriksson, bosatt i USA, skriver idag en krönika i UNT om sin frustration över att Donald Trumps enkla och inskränkta retorik vinner stort stöd i USA. Hon vill att politiker ska vara mer balanserade än Trump. Hon föraktar hans förenklingar, ifrågasätter lämpligheten med en president som bara verkat inom fastighetsbranschen, och räds vad han kan ställa till med om han väljs. Hon är generellt orolig över vart ett allt större politikerförakt leder. Det finns goda grunder för den oron. Den västerländska demokratin har kris. Dess företrädare har allt svårare att framstå som förankrade i verkligheten och de vågar inte ta ledarrollens otacksamma uppgift att tydligt prioritera. En politiker är inte en läkare med en livsuppgift att hjälpa och rädda allt liv, oavsett kostnad. En politikers roll är att bidra till att ett samhälle fungerar inom givna ekonomiska ramar. De ramarna är inte oväsentliga! Och den politik som säljs kan begränsa eller utöka ramarna. Politiker som inte klarar av att fatta även svåra beslut och som inte förstår att även negativa krafter behöver balanseras bidrar till att ondskan kan ta över. Som tur är brukar vi samlat tröttna rätt fort på ett samhälle styrt av ondska och underkastelse. Men den tiden brukar bli väldigt smärtsam. 

I över 200 år har Sverige levt i fred. I vår tid lever många med föreställningen att krig inte inträffar i demokratier. Terrorismen är det stora hotet. Vi får se. Vad föder terrorism? En god grund för inre splittring och terrorism är en kraftigt ökande social oro och en ekonomi som försvagas. Nu är tider då många människor väljer politiska företrädare med enkla svar. I tider som nu är det viktigare än i "normala" tider att välja kloka och erfarna politiska företrädare. Jag hoppas att det svenska folket är tillräckligt klokt. Jag hoppas vi slipper några år av ondska. Den parlamentariska oordningen ökar tyvärr risken för att oron blir allt större inom vårt samhälle. Verkligheten knackar på riksdagsdörren. Svåra beslut måste fattas och ställningstaganden måste göras. Med allt fler frustrerade människor i utanförskap, som oftast bor i konfliktfyllda utanförskapsområden, ökar den sociala oron. I ett generöst välfärdssamhälle där allt färre ska försörja allt fler blir också ekonomin allt svagare.
Är politikernas huvuduppdrag att kämpa för ett hållbart generellt välfärdssamhälle för de egna medborgarna eller har rikspolitikerna något annat uppdrag? Du som följer min blogg vet att jag konstruktivt försökt och försöker se möjligheter och problem. Jag kommer med förslag på lösningar för bättre vägval framåt. Jag föreslår också sätt som förstärker våra möjligheter. Kopplat till t ex flyktingutmaningarna har jag gjort det en längre tid. Om man tar i problem tidigt klarar man alltid av att minska riskerna för att problemen tar över händelseutvecklingen. När problemen tar över händelseutvecklingen leder man inte utan då leds man. Problem kan omvandlas till möjligheter om man inser verkligheten och aktivt leder utifrån densamma. Sverige saknar en beslutskraftig ledning. Jag kanske ska ta över dotterns "Fluffis".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar