Är det egna ansvaret centralt för ett väl fungerande samhälle?
Hörde ett mycket bra program på P1 om typ "vem äger en berättelse" där journalisten på ett intressant sätt grävde i hur ensidigt, felaktigt och missvisande berättelser kan göras och inte mins av media. Jag har ju egen erfarenhet av ämnet där olika personer fortsätter att kalla mitt resonemang om behovet av högre sockerskatt, som skulle "drabba" alla, för en skatt på överviktiga. Bl a lyftes en berättelse om en man som påstod att han på sin fars 60 årsfest anklagat honom i sitt födelsedagstal för att ha utsatt honom och hans tvillingsyster för ständig incest i deras barndom. Det var en lögn men gav idéer till en mycket framgångsrik dansk film. I reportaget togs oxå Caremafallet med missvård inom äldreomsorgen upp. Ingen kan ha missat de anklagelserna och även i detta fall hade en annan journalist grävt och bevisligen kunnat bevisa att "sanningen" var en annan än den som beskrevs initialt av DN. Tror du på allt du läser eller hör? Hur källkritisk är du? Är det enskilda ansvaret för att förtala och sprida lögner för litet?
Utbredd korruption även i Sverige?
Tror du att vi har en utbredd korruption även i Sverige? Inom Göteborgs kommun fick vi för inte så länge sedan lära oss att det i vart fall den kommunen fanns gott om korruption. I dagens DN kolumn skriven av Inga-Britt Ahlenius är hon mycket kritisk över bl a den snäva svenska definitionen av korruption. Den borde följa den internationella vilken innebär "missbruk av makt- eller förtroendeställning för personlig förmån eller till förmån för en annan person eller grupp till vilken man har ett lojalitetsförhållande." Det gör den inte och hon beskriver enkelt hur löjligt det blir när hovrätten kan se ett snatteri för 200 kr mindre allvarligt än när en kommunanställd fått en tegelgåva värd ca 50.000 kr för sannolika upphandlingsfördelar..... Är det enskilda ansvaret för att minska riskerna för korruption i Sverige för litet?
Hur långt sträcker sig det gemensamma ansvaret?
Det är inte så länge sedan som två svenska journalister, väl medvetna om riskerna, greps i Etiopiens Ogadenprovins. En plats som då och nu starkt är avrådd från att besökas av svenska myndigheter. Händelsen fick stort medialt utrymme och kostnaderna för att få dem släppta omfattande. Ingen borde efter alla skriverier vara omedveten om riskerna och svensk avrådan att åka dit. Trots det har nu en svensk man och hans familj åkt dit och hamnat i problem. Har då det gemensamma ansvaret för att lägga ner en massa resurser för att hjälpa denna/dessa personer i säkerhet? Vilket är det enskilda ansvaret för konsekvenserna av ett beslut att mot myndigheternas uppmaningar och bättre vetande åka till en liknande plats? Tror du dessa skattepengar hade kunnat användas bättre för att t ex hjälpa nödställda i Syrien istället?
måndag 15 juli 2013
Det egna ansvaret
Etiketter:
Carema,
eget ansvar,
Etiopien,
Inga-Britt Ahlenius,
korruption,
källkritik,
Ogadenprovinsen,
sockerskatt,
äldreomsorgen,
överviktiga
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar