Sårbarhet

Energibehovet
Vårt energibehov och efterfrågan blir allt större. Allt fler av de prylar, vårt boende och våra transportsystem är beroende av fossila bränslen eller el. De fossila bränslena kommer helt säkert att bli allt svårare och dyra att använda. Och de påverkar vårt klimat mycket negativt. Vårt behov av el ökar i takt med att allt fler av våra behov kräver el för att kunna mötas. Kärnkraften är effektiv men den skapar också oförsvarliga avfallsutmaningar som idag drabbar hundratals möjliga kommande generationer. I ljuset av att Tyskland beslutat att avveckla kärnkraften kommer också kostnaderna för el att öka kraftigt om vi inte NU tar omställningen mot alternativa energikällor, exklusive fossila och kärnkraft, på större allvar. Redan idag är vi väldigt sårbara. Om elförsörjningen bryts under några dagar, i synnerhet om det är under vinerhalvåret, drabbas stora delar av västvärldens befolkning kraftigt. Många människor kommer att dö och de allra flesta verksamheter kommer att paralyseras. Enligt de som säger sig förstå dagens sårbarhet kan garanterade solstormar slå ut alla våra transformatorer och direkt försätta våra eldrivna samhällen i en akut krissituation. Vi måste ta energiutmaningen på ännu större allvar och vi måste utnyttja läget till att skapa nya och mer rubusta energisystem. Det går. I Uppsala är vi särskilt glada över att vi har några av världens mest kunniga energiakademiker kopplade till Ångströmslaboratoriet. Låt oss hjälpas åt att få fram ännu fler nya produkter och system som gör oss mindre energisårbara! Vad väntar vi på?

Livsmedelsförsörningen
För oss människor utgör föda och vatten den basenergi vi behöver för att överleva. Alla närområden bör se till så att lokalbefolkningen har en förmåga att tillgodose detta mänskliga energibehov. I dagens Sverige är det hotat. Är det bra ur ett sårbarhetsperspektiv? I Uppsala har vi ett gymnasium som erbjuder ungdomar chansen att lära sig om lantbruk, nästan inga unga är intresserade av att bli lantbrukare. I dagens Sverige är medelåldern bland jordbrukare 55 år och väldigt många kommer inom en inte allt för avlägsen tid pensionera sig. Samtidigt är det väldigt få som vill ta över i den generationsväxling som krävs för att jordbruken skall leva vidare. Är det en stor samhällsutmaning? Vad tror du själv det innebär om vi inte har några som odlar våra jordbruksmarker eller föder upp alla de djur vi så gärna äter? Hur ser du på sårbarheten i vårt samhälle 2011? Tycker du att våra politiker tar dessa utmaningar på ett tillräckligt stort allvar?