Alliansregeringens huvudsakliga grund för det nationella samarbetet bygger på att det skall löna sig att leva på att jobba i jämförelse med att leva på bidrag. Steg för steg har det arbetet givit resultat och allt färre tjänar på att leva på bidrag istället för att jobba. Det är bra både för berörda individer och för samhället i stort. Bidrag skall bara vara till för de allra svagaste och mest utsatta i samhället.
Ökade skillnader
Det talas mycket om att de svaga blir allt svagare. Det talas också mycket om att många av våra barn far illa av att de lever under allt mer ekonomsikt ansträngda förhållanden. Sverige har fortfarande en mycket jämn inkomstfördelning. Endast Danmark har internationellt lägre skillnader. Det är fakta. Eftersom den s.k barnfattigdomen byggs upp utifrån relativa resonemang visar den faktiska statistiken att barnfattigdomen i absoluta tal halverats perioden mellan 97 till 08. Huvudskälet till denna förbättring ligger endast i det relativa perspektivet. Eftersom allt fler under de ekonomiska kriserna fått det lite sämre har de som har det sämst fått det relativt sett bättre. Visst är det intressant med statistik och hur olika lobbyister väljer att "tvista" statistik för att understödja önskade förändringar.
Regler styr asylströmmar
Det talas hit och dit om vad som är skälen till varför flyktingar och asylsökande söker sig till det ena eller det andra landet. Sedan 06 har antalet som söker asyl i Sverige tre dubblats. 2009 var Sverige det tredje största mottagarlandet. 2010 är vi det största. Varför har Sverige denna dragningskraft? Varför väljer t ex så många ensamkommande barn att ta sig hela vägen till Sverige ifrån Grekland som ofta är porten in i Europa? 2009 tog vi emot 2250 ensamkommande barn. 2010 tog vi emot 2395 ensamkommande barn. Många av dessa kommer från Afganistan och Somalia. Studier i Norge visar att färre än 50% av dessa barn klarar gymnasiestudier. Det är framförallt unga personer som saknar godkända gymnasiebetyg som har svårast att komma in på vår arbetsmarknad. Jag är övertygad om att de senaste 30 årens asylpolitik bidragit till att den så kallade relativa barnfattigdomen anses ha ökat. Om det stämmer kan det också vara relevant att jämföra vilken levnadsstandard dessa barn har idag jämfört med vad de hade i t ex Somalia eller Afganistan. Jag tycker att EU måste ha lika asylregler. Då blir det enklare att inom EU gemensamt arbeta med flyktingutmaningar och att minska den lönsamma affären att smuggla asylsökande runt om inom EU. Norge toppade tidigare som det land som tog emot flest ensamkommande barn. Sedan de införde en lagändring som innebär att minderåriga endast får ett tillfälligt uppehållstillstånd tills de fyller 18 år då de måste lämna landet. Efter den lagändringen har antalet asylsökande minderåriga i Norge sjunkit radikalt. De olika ländernas asylregler styr defenitivt asylströmmarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar