Fucking Norden

Vad skall vara olika maktnivaer i det offentligt styrda ansvara for(fragetecken). Det ar en viktigt fraga och jag hittar inga bra svar nar jag forsoker forsta varfor vi skall ha kommuner, lan, landsting, regionforbund, staten (som representeras av lansstyrelsen i varje lan), EU, G8, G20 och FN. Det ar verkligen dax for lite reengineering av samhallssystemet OCH det borde innebara att mangfald och enskilt engagemang premieras och inte att makten om sa mycket som mojligt skall centraliseras. Jag har sagt det forut, det ar daligt ledarskap att centralisera det som med fordel kan skotas narmare de som berors.

I takt med att varlden blir komplexare och i takt med att EU blir en allt jobbigare makt att hantera borjar de nordiska landerna pa allvar att tala om ett djupare samarbete igen. Kanske ar tiden pa var sida. Island (som knappt ar fler invanare an i Uppsala) ar i konkurs, Danmark har redan en negativ arbetskraftsstatistik (personer som ar arbetsfora), Finland har ett mycket gott sjalvfortroende och har inte langre ett mindervardeskomplex som tidigare fanns. Om vi tar med Island for att visa att vi tar hand om vara svaga, da blir Norden cirka 26 miljoner personer. Vi blir varldens 12e ekonomi. Vi ar fortfarande sma men vi blir gemensamt en politisk makt som man maste lyssna pa. Trots att vi har stora olikheter i Norden ar vi jamfort med manga andra ratt lika. Det skapar goda forutsattningar for att vi skall kunna valja en gemensam politisk regering. Nar jag var aktiv inom Juniorhandelskammaren for over 20 ar sedan var vi inom de Nordiska landerna oproportionerligt maktiga. Trots att vi representerade manga farre medlemmar an t ex Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien, England osv sa hade vi stort inflytande. Det ar nog dax att testa den mojligheten ordentligt igen. Det har gjorts forr. Sjalvklart far Norge leda oss eftersom de har olja och en kansla for att varda sin halsa genom sina standiga turer.

Det ar nog nodvandigt att vi far Norrmannen som de forsta ledarna for Norden. Jag minns en fest for 18 ar sedan dar vi innan festen hade haft en ratt jobbig forhandling om ett Nordiskt samarbete och hur det skulle laggas upp. Sent pa festen kom en av Norrmannens delegater fram till mig och sa att han var irriterarad, mycket irriterad over den overlagsna attityd som den svenska forhandlingschefen hade. Han avslutade just den delen av vart samtal med att - Ni sjunger om att ni svenskar vill leva och do i Norden, jag tycker att ni kan stanna i ert djavla Sverige. Vi fortsatta att prata och pa slutet av kvallen var vi tillsammans med nagra kvinnor pa dansgolvet. Det ar dax att vi later var nationalsang blir den Nordiska nationalsangen. Den kan sakert bli det om norrmannen far leda oss initialt, danskarna far utse statsoverhuvud, finnarna far avskaffa svenska som andra sprak och Island far vara med.