Vi lever i en ny tid. Som vanligt följer olika människor med i utvecklingen på olika sätt. Vissa följer inte med alls. Vissa leder utvecklingen. Andra följer efter. I den nya mediavärlden är det allt svårare att konkurrera och den som först lyckas etablera en intressant tjänst/"kanal" den tenderar att vinna stora delar av marknaden och göra det svårt för andra att få ta del av kakan. MTV var en av de första som förstog att bygga ett globalt varumärke kring något så globlalt som musik. Alla gillar musik. Alla gillar intervjuer med kändisar och alla kändisar gillar att besöka kanaler som når många.
Trenden mot Internet och TV som de verkligt kraftfulla och intressanta medierna fortsätter. Ungdomar dissar tryckta tidningar, om de inte kommer över dem gratis. Ungdomar och allt fler övriga vill själva söka sina nyheter och de av oss som dessutom lärt oss att tillämpa källkritik gör det via nätet. Har tryckta tidningar någon framtid?
England sägs vara den marknad som går först i utvecklingen. De engelska tidningarna sägs lida och har lidit mest. precis som i Sverige är det bl a logistiken kring papperstidningar som gör affären olönsam. T o m företag som Metro med billiga logistiklösningar har det jobbigt. Flera av de som överlevt har precis som UNT satsat på att bli mer av en bred mediakanal och därigenom försöka locka reklamköpare till något av sina utbud eller en kombination av dessa. Väldigt många av dem skriver om väldigt mycket oväsentligt och ytligt, det säljer. Tror du att den tryckta dags/nyhetstidningen finns om tjugo år? Varför skall den finnas när twitter, näten, TT via näten etc direkt förmedlar nyheter? Varför vänta flera timmar med att läse en så kallad nyhet som är jättegammal?
Om de traditionella tidningsbolagen skall klara sig framöver tror jag att de måste bli betydligt mer kreativa och hitta nya affärsmodeller. Klarar de av den resan? Självklart kommer några att göra det! Varför är det alltid unga personer som lyckas få fram de nya lösningarna? Facebooks och Googles grundare är fortfarande väldigt unga och deras bolag dominerar stora delar av det jag anser vara dagens mediavärld. Kan det vara för att vi som är äldre oftast sitter fast i det gamla och har svårt att ta oss ur gamla vanor och inte minst svåra interna förändringsprocesser? Vad tror du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad jag tror? Jag tror du har en ytlig kunskap i ämnet du skriver om. Jag tror inte du förstår de nya medierna och den mediavärld du skriver om. Kunskap, intelligens, intresse och motivation är bättre valda ord för att hitta innovations- och adaptionsförmåga i människor snarare än deras ålder.
SvaraRaderaEn insikt du bör ha skaffat vid det här laget är att i den nya mediavärlden flyter information åt båda håll. Flera parter agerar både sändare och mottagare av information. I sättet att hantera den här bloggen är du lika kommunikativ som en papperstidning och det stinker envägskommunikation lång väg. Som politiker måste du inse att den förhållningen till läsarna inte är modern, respektfull eller speciellt klyftig.
Bryr du dig om vad folk tycker om det du skriver?
Går det över huvud taget att få en kommentar från dig?
Kan du tänka dig att någon gång besvara en person direkt?
Ta det som en utmaning - Våga besvara en kommentar. Våga diskutera.
Jag tycker att Stefan Hanna har en mycket modern ton på sin blogg. Den är läsarvänlig och allting är inte färdigtuggat och vinkelslipat. Många inlägg innehåller frågor som bjuder in läsaren till att kommentera inläggen. Hur vi läsare väljer att använda det utrymmet är nog ganska mycket upp till oss. Så på den punkten kan jag inte hålla med om Mikael S:s åsikt om att Hannas blogg skulle vara till för envägskommunikation. Det är faktiskt upp till oss läsare. Inte minst nu när Hanna tillåter oss att kommentera fritt. Bloggen blir aldrig bättre än dess läsare.
SvaraRaderaDet som har varit väldigt tydligt på sistone är att anonymiteten på nätet, bloggar med mera gör oss människor till hyenor. Jag tror att t.ex. Facebook har ändrat våra internetvanor. På Facebook vet alla vem du är eftersom du bara har kompisar som du känner. Där förekommer inte liknande påhopp som på anonyma sajter. Frågan jag kom att tänka på är vad Mikael heter i efternamn. Jag tycker att en bra utgångspunkt för en seriös dialog mellan skribenten och läsaren är att båda använder sig av sina riktiga namn. Mikael, har du en blogg? Jag läser gärna dina tankar om livet och dess mening och "nya" medier.
Juuso,
SvaraRaderaLåt mig förtydliga min tidigare kommentar ("En ny mediavärld", 20 jan): Jag är ute efter den typ av tvåvägskommunikation där båda parter (både avsändaren Stefan Hanna och vi mottagare) _samtidigt_ agerar sändare och mottagare.
Under ledorden "Vill förtjäna ditt förtroende" är det inte lyckosamt att ha en politiker som uppmanar till diskussion och frågor, men själv vägrar diskutera. Så förtjänar man inte något förtroende, eller åtminstone inte mitt. Där har du kärnan i mitt budskap. Så om Stefan Hanna klär sina intryck och relektioner i ord som skapar en "modern ton" eller inte är sekundärt. Det primära är att han misslyckas använda ett modernt sätt att kommunicera för att uppnå sitt mål (såtillvida han inte har ett hemligt syfte med bloggen).
När det gäller bloggen och att den aldrig blir bättre än dess läsare hänvisar jag till ovanstående och menar att det fortfarande är oklart vad bloggen egentligen syftar till. De _kända_ värden i bloggen som jag kan förstå är att Stefan Hanna får utlopp för egna tankar (ett för honom både personligt och varumärkesstärkande(?) värde) samt försöker balansera vad som skrivs och sägs om honom i övriga media. Värdet i diskussionen mellan läsare som du belyser som tvåvägskommunikation är tveksamt; ta en titt i backspegeln.
Dialogen i en blogg kan vara givande utan att känna till vad berörda personerna heter. Det är ingen nödvändighet att avkräva fullständigt namn för att ha en seriös dialog med någon du träffar på stan, puben eller i ett större möte. Det brukar inledningsvis räcka med ett förnamn. Det finns mycket bra bloggar med välskrivna blogginlägg och kommentarer, utan att kommentarerna för dens skull är sända personernas riktiga namn.
Därför har jag inget emot att fortsätta kommentera med signaturen "Mikael S". Jag förutsätter att du, Stefan Hanna och alla andra som följer bloggen kan avgöra om vi har en seriös dialog eller inte baserat på vad vi skriver.
Jag har ingen egen blogg och har inte för avsikt att skaffa någon heller. Mina intryck och reflektioner ventileras i huvudsak med personer jag möter i det dagliga livet.
Tack för ordet.
Noterar att mottot "Vill förtjäna ditt förtroende" är borttaget och att diskussionen uteblivit.
SvaraRadera