Reformera demokratin

Stärk demokratin och nationell rättvisa

Det är hög tid för Sverige att reformera det politiska systemet. Det är helt enkelt nödvändigt att sluta försöka lösa kända problem i nuvarande strukturer. Inte minst för att öka kvalitén kopplat till vilka som företräder oss invånare i nämnder och styrelser behöver konkurrensen öka. Genom att tillgängliga uppdrag minskas ökar konkurrensen om de uppdrag som finns. Förhoppningsvis leder det till att de som klarar att få partimedlemmarnas förtroende är av "bra virke". Att öka konkurrensen är viktigt inte minst i ljuset av att partierna idag samlar färre än 3 procent av invånarna bland sina medlemmar. Utvecklingspartiet demokraterna anser också att alla valbara till ledande uppdrag ska ha minst tre års riktig arbetslivserfarenhet.   

Jan Emanuel, tidigare S-riksdagsledamot, och mycket rik på dålig svensk konkurrensutsättning av t ex HVB-hem, skräder inte orden i nedan debattartikel. Väldigt många av landets 349 riksdagsledamöter gör inte rätt för sina arvoden. Om vi nu ska ha så många riksdagsledamöter är det rimligt att de får ta ansvar även för specialistsjukvården och regional kollektivtrafik. Dessa riksdagsledamöter är valda på regionala mandat. De flesta av dem kan med fördel ingå i regionala styrelser/nämnder över specialistsjuktvård och kollektivtrafik. Styrelser och nämnder som med fördel kan blandas upp med invalda med specialistkompetenser relevanta för styrelsens verksamhet. 

"Sverige går igenom flera kriser parallellt. Då befinner sig våra politiker på en tre månader lång semester. Det går inte ihop, skriver Jan Emanuel." 

"Sverige har i modern historia aldrig haft så många politiskt självförvållade kriser parallellt. De vanliga, strävsamma medborgarna som i generationer byggt upp landet får se sitt bygge raseras bit för bit. Aldrig tidigare har så många vanliga människor fått det så sämre på så många sätt, på så kort tid. Kronan rasar, inflationen ökar och ingen verkar bry sig om arbetslösheten."

"Vi kan fortfarande vara stolta över delar av den svenska välfärden, men 20 års felprioriteringar blir allt tydligare. Vanliga medborgare hamnar i vårdköer, telefonköer och köer på akuten. Den som lyckas ta sig igenom kön riskerar få sin vård i överbelagda rum och i sjukhuskorridorer."

"Aldrig tidigare har det känts farligare att befinna sig i det offentliga rummet. Då inte primärt för att vi har en överhängande hotbild från islamistiska terrorister i Sverige, utan för att kriminella gäng skjuter på varandra öppet i köpcenter och på torg och spränger i vanliga bostadsområden."

"Den svenska skolan verkar samtidigt ha glömt hur man lär barn att läsa. Och som land blir vi allt fattigare när den svenska ekonomin utvecklas sämst i hela EU. 

"Vad gör då de flesta av våra politiker oavsett färg just nu? De befinner sig på en närmare tre månader lång semester. En semester de själva hävdar att de aldrig har, utan menar att de jobbar för fullt under sommaruppehållet och andra ledigheter. De har ”väljarkontakter och besöker organisationer” påstår de. Jag har varit riksdagsledamot, jag vet att det i de allra flesta fall inte stämmer. Jag vet det för jag jobbade under uppehållen och var oftast ensam på plats. Jag pratade med en riksdagsman nyligen och han bekräftade att det var likadant nu. Ska det som finns kvar av välfärden räddas så måste våra folkvalda åtminstone jobba." 

"Nu skyller politikerna på systemet och systemet låtsas som att politikerna är hemma och jobbar med diffusa, frivilliga och omätbara sysslor fast de vet att de allra flesta inte gör ett jota när riksdagen är stängd." 

"Politikerna är skyldiga de vanliga strävsamma som håller upp samhället trygghet på gatan, trygghet från terror, trygghet i välfärden, trygghet på arbetsmarknaden och en rimlig ordning i statens finanser." 

https://www.expressen.se/debatt/de-tar-lang-semester-fast-sverige-ar-i-kris/

Tror du att ovan förändringar kommer att bli verklighet om inte nya politiska krafter får förtroendet av invånarna? Nej. Många riksdagsledamöter vill inte ha specialistsjukvården och regional kollektivtrafik i knät. Och över 6000 regionala politiker vill ha både arvoden och fina titlar. Hur nära "Uruguayexemplet" ska Sverige bli innan nödvändiga strukturella förändringar av offentlig sektor genomförs? Blir det finansmarknaden som till sist får driva fram de nödvändiga förändringarna? Så kan det bli. Varför har vi inte någon form av uppföljning av vad våra förtroendevalda lägger sin tid på? De som arbetar som konsulter i tjänstemannaföretag måste hela tiden redovisa hur deras produktionsresurs används, deras tid. Borde inte vi som invånare kräva att heltidsarvoderade politiker redovisar vad de gör för de arvoden de erhåller?

Och så länge som kommunalval och riksdagsval sker parallellt är det rimligt att lokala folkomröstningar används i större utsträckning i stora inriktningsfrågor. Nu blir det en sådan i Uppsala kommun.