Folkets samlade dom ofta klok
Stärk invånarinflytandet
Utvecklingspartiet demokraterna, UP, vill stärka invånarnas inflytande över det egna närsamhällets utveckling. Det är intressant att de flesta övriga partierna i Uppsala kommun säger det samma men aldrig på allvar är beredda att stärka invånarnas röst. När jag var ordförande för Näringslivets framtidsforum var min ordförande en av Wallebergsgruppens hövdingar. Han uttryckte då och då att summan av folkets röst ofta är klok. Jag håller med. Även om känslor styr många i för stor utsträckning är folkets röster viktigare än att bara höras på allvar i tre val vart fjärde år. Och då i en valrörelse som i stora delar överskuggas av riksdagsvalet. Tyvärr är det fortfarande många som röstar lika i samtliga tre val utan att på allvar tänka efter. Att de lokala valen och riksdagsvalet ligger samma år, det om något är demokratiskt dåligt!
En valfråga om ett inriktningsbeslut
Ska lärarna få slå barnen i uppfostringssyfte i våra skolor? Ja, nej eller avstår som alternativa svar. Typ så ”enkel” tycker vissa att en folkomröstningsfråga ska vara. Ovan ”enkla” fråga måste självklart kläs med information om: varför ställs frågan? Vad talar för JA eller NEJ? Vad talar emot JA eller NEJ. I det framgångsrika neutrala landet Schweiz används folkomröstningar hela tiden. Överheten inser sina begränsningar och vill ha engagerade invånare.
År 2017 och 2018 körde en stor majoritet av Uppsala kommunfullmäktige och Uppsala Regionfullmäktige över Uppsalaborna och röstade för ”Fyrspårsavtalet”. Ett i delar mycket viktigt avtal som bland annat innebär att staten skyndar på byggandet av två tågspår till mellan Uppsala och Stockholm. Det är viktigt, bra och av nationell positiv betydelse. Tyvärr använde Miljöpartiet sitt inflytande i Sveriges regering och över styret i både Region Uppsala och Uppsala kommun till att villkora avtalet med att det i Uppsalas södra stadsdelar ska byggas 33000 nyplanerade bostäder fram till 2050. De villkorade också stöd till kapacitetsstarkare kollektivtrafik endast till spårväg. Den våta miljöpartistdrömmen är att det ska byggas en helt ny stad i en redan existerande stad som är enligt dem miljö- och klimatsmart. Ett monument över deras politiska förträfflighet. Grunden för dessa planer var då Översiktsplanen, ÖP, för Uppsala fastställd i kommunfullmäktige år 2016. Den ÖPn uppdaterades efter Fyrspårsavtalet för att matcha det samma. Kommunen hade med andra ord gått med på att koncentrerat bygga "ett nytt Sundsvall" fram till år 2050 enbart i Uppsala stads södra stadsdelar. En plan som inte alls var förankrad bland Uppsalaborna. En plan som bland annat betyder att alla kommunens investeringsresurser, och byggprioriteringar, i praktiken går till det koncentrerade massiva byggandet av 33.000 bostäder i södra stadsdelarna och en spårväg under minst 30 år framåt.
Liberalerna plockade bort spårvägsfrågan
I Hållbarhetsavtalet med
Socialdemokraterna är frågan som skulle bli föremål för folkomröstning
spårvägen. Efter att Liberalerna tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och
Liberalerna lämnade en motion till kommunfullmäktige fanns en majoritet för att
kommunen skulle säga nej till fortsatt arbete med spårvägsprojektet. Utan att kommunen lägger räls på sin gatumark kan inte Region Uppsala, som ansvarar för kollektivtrafiken, köra spårvagnar där. Utvecklingspartiet demokraterna trodde inte att Liberalerna efter sitt sämsta kommunala
val någonsin år 2022 åter skulle bryta samarbetet med Moderaterna, Centerpartiet och
Kristdemokraterna. Därför valde UP att istället tillsammans med Socialdemokraterna
försöka arbeta fram en enkel övergripande fråga där Uppsalaborna skulle kunna
rösta JA eller NEJ kopplat till eventuella ändrade utbyggnadsplaner. Planer som bland annat avgör vilket behov av kollektivtrafik som finns. När Liberalerna i juni 2023 valde att inte rösta på sin egen motion, om nej till spårväg i
kommunfullmäktige, ändrades den politiska spelplanen. Spårvägsprojektet tilläts fortsätta framåt.
Ny folkomröstningsfråga
Efter att bland andra Liberalerna skickade in sin motion om NEJ till spårväg har UP förhandlat med Socialdemokraterna om en ny folkomröstningsfråga. Den skulle vara inriktad på den övergripande utbyggnadsambitionen i kommunen. Den skulle ge Uppsalaborna en chans att lite kunna utmana de beslut som 2017 och 2018 togs utan rimlig invånarförankring. Över huvudet på dem som ska betala för "kalaset". Över huvudet på dem som ska leva i en byggarbetsplats under 30 års tid. Fram och tillbaka har den nya frågan stötts och blötts. UP ville att den skulle vara skarp och tydligare. Det gick inte att komma överens om. När den tidigare kompromissade frågan presenterades blev det självklart ett herrans liv på dem som inte gillar folkomröstningar och på dem som vill att det tydligt ska vara ett val mellan att inte bygga alls och att bygga enligt nuvarande planer. Det är klokt att inse att nuvarande planer, som nästan alla partier har röstat för, gäller tills de eventuellt ändras. Och i nuläget, innan en förhoppningsvis lyckad omförhandling med staten, gäller Fyrspårsavtalet.
Den nya folkomröstningsfrågan har bland annat tagit hänsyn till flera konstruktiva synpunkter som framfördes kopplat till den tidigare presenterade. Bland annat att förtydliga vilka orter längs Ostkustbanan och Dalabanan som är prioriterade. Frågan ger Uppsalaborna chansen att tycka till om de tycker att staden, inklusive sydöstra staden, ska byggas ut varsammare och om kommunen i sin nya översiktsplan istället ska stärka stora delar av kommunen genom att skapa bättre lokala servicemöjligheter i vår geografiskt stora kommun. Eller om man tycker att det är toppen att gå "all in" på att bygga tätt och högt på kort tid i Uppsala stads södra stadsdelar.
”Ska Uppsala kommun i översiktsplanen lätta på bebyggelseutvecklingen i Uppsala stad genom att planera för fler bostäder i tätorterna längs tågspåren Ostkustbanan (Storvreta, Vattholma och Skyttorp) och Dalabanan (Vänge och Järlåsa)?”
Frågan blir en inriktningsfråga. Frågan är inte ett spel för galleriet. Därför handlar det inte om att stoppa Fyrspårsavtalet utan om att få en chans att påverka både omförhandlingarna med staten samt att kunna avlasta södra stadsdelarna från byggtryck till förmån för mer bebyggelse längs norra delarna av Ostkustbanan och längs Dalabanan. "Tjäntemannapartiet" kommer att förespråka det "lagda kortet". UP kommer att förorda en varsammare utbyggnad av Sydöstra staden och att hela Uppsala kommun bättre stärks.
Liberalt ogillande av folkomröstningar
Helt klart är att Karl Rydå, UNT, ogillar folkomröstningar. Han anser att till exempel beslut av 349 riksdagshens alltid blir bättre än ett resultat i folkomröstningar. Det är jag övertygad om är fel. Den tidigare Wallenbergshövdingen hade rätt. Folkets samlade röst är ofta klok sett utifrån ett unikts samhälles kultur. Hur bra blev riksdagens beslut om att montera ner det svenska försvaret? Hur bra blev avregleringen av den svenska skolan? Hur bra blev LSS-reformen? Hur bra har den svenska migrationspolitiken varit? I Vad gäller folkomröstningen om Euron så misslyckades JA-kampanjen med att nå igenom till folket med varför det hade varit klokast för ett litet land som Sverige som ändå alltid måste följa efter den Europeiska centralbanken. Just kampanjandet, och den folkbildning det innebär, är av stort demokratiskt värde. Det inser de som inte ogillar folkomröstningar. Och de som inte gillar folkomröstningar argumenterar ofta för att få deltar. I Schweiz brukar cirka 30 procent delta i de regelbundna folkomröstningarna. Alla har chansen att rösta. Om man tar den eller ej är upp till var och en i ett demokratiskt och fritt land.
"Det förra är lätt att sympatisera med, även om Pehrson motiverar det av fel skäl (det finns ett brett folkligt stöd). Alla folkomröstningar samma inbyggda systemfel: de kortsluter den representativa demokratin. Hur högt måste valdeltagandet vara för att räknas, hur länge ska resultatet gälla och, viktigast av allt, vem ska ställas till svars om något går fel?"
https://unt.se/ledare/artikel/euro-kanske-folkomrostning-absolut-inte/j890xmqr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar