Rimliga arbetsvillkor för alla
Vilket samhälle vill vi leva i? Spelreglerna på arbetsmarknaden har stor betydelse för hur just våra unika samhällen runt om i Sverige utvecklas. Det kan väl inte vara så svårt att förstå? För näringslivet som skapar förutsättningarna för en offentlig sektor är det viktigt att villkoren på arbetsmarknaden är konkurrenskraftiga. Konkurrenskraftiga inom EU och på många sätt gärna ur ett globalt perspektiv. För människor som tar anställningar handlar det om att få rimligt mycket betalt för sina insatser och om att inte jobbet ska göra dem sjuka. För att hitta denna viktiga balans mellan dessa intressen har vi en klok ordning i Sverige, att arbetsmarknadens parter gör upp om villkoren. Så måste det förbli. Det är en ordning som tjänat svenska folket väl.
Eftersom nu Sverige försatt sig själv i en situation där vi har många invånare som saknar tillräckliga kunskaper för att kunna anställas på mer eller mindre kvalificerade jobb är paniken stor bland vissa politiker. Därför driver de på om att vi behöver fler "enkla" jobb. Det vill säga jobb som inte kräver kvalificerade utbildningar och som man kan klara av utan goda kunskaper i svenska. "Enkla" jobb finns och kan bli fler men vilken betalningsförmåga, och vilja, finns för att köpa dessa tjänster. Och går det att leva på de inkomster som en, två eller tre sådana jobb inbringar? Till exempel Annie Lööf som aldrig haft ett längre riktigt jobb borde testa att vara cykelbud under ett halvår. Det skulle vara en bra praktisk erfarenhet.
Karin Pihl, GP, går från klarhet till klarhet. Det är ingen bra utveckling för väldigt många om vi får allt fler affärsmodeller som för hårt utnyttjar svaga människors möjligheter att försöka vara självförsörjande. Det är inte heller en smart integrationspolitik att tillåta affärsmodeller som gör vissa personer till femte klassens invånare. Det är en sak att skapa arbetstillfällen för studenter eller äldre som av olika skäl vill extraknäcka, det är något annat att skapa en arbetsmarknad där människor har en chans att leva på sitt hårda jobb utan att efter en kort tid knäckas. Vill du leva i ett samhälle där väldigt många invånare inte har råd att försörja sig själva? Vilka tror du får betala för de bidrag som dagens bidragsystem representerar? Vilka människor tror du har lättast att lockas av kriminalitet i ett samhälle? Tror du det är dem som rimligt kan leva på sin lön eller de som lever socioekonomiskt mycket svagt?
"De som försvarar den här typen av upplägg – ofta debattörer inom borgerligheten som tänker sig att ”enkla jobb” ska lösa integrationen – brukar ofta hävda att det är bättre, både för den enskilde och för samhället, att cykelbuden har ett arbete än att de inte har det. "Är inte en ny typ av marknad precis vad som behövs, så att fler kan hitta jobb?", skrev SvD:S politiska redaktör Tove Lifvendahl när cykelbud och andra så kallade gig-jobb debatterades i fjol. Argumentet: det är alltid bäst att försörja sig själv, och stora grupper i samhället har så låg utbildning att ett kvalificerat jobb inte är aktuellt."
"Men i det här fallet håller det inte. Av flera skäl. Enligt en rapport från forskningsinstitutet Ratio är de flesta som arbetar som matkurirer välutbildade. 67 procent i studien hade en avslutad högskoleutbildning. Hälften kommer från asiatiska länder som Indien och Pakistan. Anledningen till att de arbetar som cykelbud är att de inte kan få något annat jobb, vilket i sin tur beror på att de inte talar svenska. De kommer till Sverige i hopp om att hitta ett kvalificerat arbete men får nöja sig med att köra sushi och pizza."
"Det är alltså inte framförallt lågutbildade personer som bott i Sverige länge och som saknar jobb som tar anställning som matbud. Därmed kan man inte säga att cykeljobben fungerar som integrationsåtgärd. Men utbredningen av gig-jobb riskerar att få negativa konsekvenser för samhällsekonomin som helhet."
"Det finns flera skäl till att kollektivavtalsenliga löner och villkor är norm på den svenska arbetsmarknaden. Ett av dem är givetvis att det är bra för arbetstagarna. Men det handlar också om rättvis konkurrens. Om ett företag kan sänka sina kostnader genom att betala de anställa en mycket lägre lön än konkurrenten kan den förra pressa ner priserna. En negativ spiral uppstår."
"Löner som är mycket låga innebär också en kostnad för det offentliga. Den som tjänar 10 000 kronor i månaden före skatt kommer inte att kunna betala för sitt uppehälle. Så länge man inte vill att personer ska behöva leva i misär trots heltidsjobb kommer personer som tjänar 10 000 före skatt att kräva höga bostadsbidrag och andra ersättningar från stat och kommun. De låga lönerna blir då i praktiken en företagssubvention. Skattebetalarna finansierar stora delar av det som arbetsgivaren borde stå för: de anställdas försörjning."
https://www.gp.se/ledare/gig-jobben-l%C3%B6ser-inte-integrationen-1.35886523
Vet du vem Jan-Emanuel Johansson är? Han växte upp i Uppsala. I en stadsdel som inte tillhörde eller tillhör dem där de allra flesta invånarna har det ekonomiskt starkt. Johansson blev en av de första Robinson vinnarna (ett tidigare SVT underhållningsprogram om hur grupper samt individer samarbetar och motarbetar varandra). Han valdes också in som riksdagsman för sossarna ett tag. Väl förberedd för uppdraget genom Robinson 😉 Av egen drivkraft och med hjälp av Alliansens privatiseringsambitioner blev han vad man kan kalla nyrik. Och han gör en grej av hur rubbat privatiseringen sköttes, och av att Sverige blivit paradiset på jorden för de rikaste. Hans aktivism för ett rättvisare samhälle, som rik, gör honom intressant. Han tycks faktiskt tycka att vi faktiskt har fått ett urspårat nytt tydligt klassamhälle i Sverige. Hans bifogade debattartikel nedan är läsvärd. Han är nog lite som min ”morfarsosse”. En sak är säker, jag vill inte heller leva i ett samhälle där många är fattiga och förpassade att till exempel till ören passa upp på människor vars enda bedrift är att de föddes in i rikedom. Hur kunde en så tidigare klok bonderörelse gå så sjukt snett? Hur är det inte intressant att det är många stadskvinnor som verkar gilla att vi får ett sådant samhälle.
”Jag som rik kan njuta fröjderna av det nya importerade låglöneproletariatet som levererar min mat nästan gratis, hämtar min elsparkcykel där jag lämnat den och kör mig till krogen för småpengar. Centersamhällets tal om att stå upp för goda värderingar mot SD döljer en stenhård nyliberalism, skriver Jan Emanuel Johansson.”
https://www.expressen.se/debatt/jag-hatar-klassamhallet-som-centern-har-skapat/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar