söndag 11 oktober 2020

Långsiktig humanistisk förmåga

Ansvarsfullt ledarskap är svårt

Det är lätt att vara kortsiktigt snäll utan att förstå konsekvenserna av vad "snäll" i praktiken innebär för många enskilda människor och samhället i stort. Bland annat har, och fortsätter, MPs migrationspolitik att göda människosmugglare som tjänar massor av pengar på att hjälpa socioekonomiskt svaga i världen att ta sig till Sverige. Allt för mycket tyder på att Sverige inte kommer att ha en ansvarsfull migrationspolitik innan valet år 2022. Först när Sverige återigen har en hållbar migrationspolitik kan vi på allvar börja fokusera helt på att få en fungerande integrationspolitik. När vi väl kan ha fullt fokus på en fungerande integrationspolitik, istället för ständigt nya stora migrationsutmaningar, kan Sveriges övergripande negativa trend brytas. Vi måste ta oss ur den farliga vandring vi nu befinner oss i och åter bygga stark framtidstro bland Sveriges befolkning. All befolkning med rätt att leva i Sverige. Det går om man har ansvarsfull ledarskapsförmåga. 

Håkan Boström, GP, beskriver väl varför Miljöpartiet inte ska vara i ansvarsfulla roller som styr hur vårt samhälle utvecklas. Deras representanter har inte de egenskaper som krävs för komplexa och jobbiga ledaruppdrag. De klarar inte av att förstå konsekvenserna av sina ambitioner att alltid vara ”snälla”. Ingen av de nya 8 frivilliga, att bli nytt kvinnligt språkrör, förändrar det. De klarar helt enkelt inte av att balansera hjärna och hjärta tillräckligt bra i sitt beslutsfattande. Det är verkligheten oavsett vilket kön MPs språkrör har. 

"MP:s humanism är känslobetonad och länge var den också mediernas favoritperspektiv. Empatin slår lätt ut ansvarstagande och långsiktighet. MP:s humanism hör hemma i det personliga mötet, öga mot öga. Men det är en privatmoral som inte kan överföras till politiken. Politik handlar alltid om att väga de större konsekvenserna mot varandra och innebär därmed ett krav att ibland gå emot det som kan kännas mest humant i stunden."

"För i ett större konsekvensetiskt perspektiv har inte den svenska politiken varit human. Den har byggt på att man blundar för alla de människor som inte kan ta sig hit och som vi betalar EU:s gränsorgan Frontex och Turkiets Erdogan för att hålla borta. Den har byggt på livsfarlig flyktingsmuggling. På att hjälpa de som är starka nog att ta sig hit. De mångmiljardbelopp Sverige lagt på invandring, och bland annat tagit från biståndet, hade gjort större nytta som stöd i närområdet."

"Viktigast är ändå att MP:s migrationspolitik är helt ohållbar om vi ska kunna ta hand om det stora antal människor som redan kommit hit, om vi ska klara att hålla ihop Sverige, bekämpa socialt utanförskap, kriminalitet och dåliga skolresultat. Det krävs viss tankeverksamhet för att inse. Men en hård politik som leder till mjuka konsekvenser är faktiskt att föredra framför motsatsen."

https://www.gp.se/ledare/l%C3%A5t-inte-mp-s-k%C3%A4nslor-styra-svensk-migrationspolitik-1.35270191

Den här tiden för 30 år sedan avslutade jag mitt ordförandeskap för Sveriges Juniorhandelskammare. En global träningsorganisation för ledarroller och för världsomspännande nätverksbyggande. Ledarskapsträning som inkluderar förmåga att ta ett samhällsansvar även om man är företagsledare. Ledarskapsträning i att på allvar förstå att alla människor är unika. Ledarskapsträning i konsekvenstänkande. Ledarskapsträning i att fatta svåra beslut, att prioritera, och ta ansvar för sitt beslut. Tänk om alla politiker som tror sig kunna ta ansvar, och klara av att leda samhällsutvecklingen positivt, hade fått ordentlig ledarskapsträning. Då hade vi inte varit i dagens dåliga samhällssituation. Träning har alltid stor betydelse för framgång. 

På min avslutskonferens 1990 deltog över 800 personer. Än idag talas det om den mycket kvalificerade ledarskapskonferensen 1990. Och om alla härliga danstillfällen konferensen bjöd på. Bland de mycket kvalificerade ledarna, som bjöd på sina erfarenheter på konferensen, fanns Curt Nicolin och Lars V Kylberg. Ett mycket utvecklande ordförandeuppdrag var över. Inramningen till mitt avslutstal var pampig. På Ronneby Brunns stora föreläsnings sal kom jag in till ”Elvis intro” och lämnade scenen till ”Non, je ne regrette rien”. Tänk att det redan är 30 år sedan. Och till alla som ständigt frågar mig om jag ångrar att det politiska engagemanget fick så stort utrymme i mitt liv är svaret nej. Det var en tillfällighet som förde mig in i politikens centrum. Det har visat sig att behovet av väl tränade representanter för folket bara har ökat de senaste tio åren. Det känns mycket meningsfullt att kämpa för att våra barn och barnbarn ska få leva i en fredlig, utvecklande och hälsosam samhällsmiljö. Det känns mycket meningsfullt att kämpa för att vi ska få fler bättre tränade att företräda oss invånare. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar