Mediautspel viktigare än långsiktigt bra offentlig verksamhet
Om de som representerar staten, riksdagen och regeringen, var kloka skulle de sluta upp med alla riktade statsbidrag till kommuner och landsting. Och demokratin borde stärkas genom att vi återgår till en ordning där riksdagsval och kommunalval äger rum olika år.
Statens representanter borde istället fokusera på att ge bonusar till kommuner som lyckas uppnå mätbara önskade resultat. Istället för av kommuner förhatliga riktade statsbidrag borde regeringar ”bara” ge generella statsbidrag och bonusar till dem som presterar bra. Säg att de medel de anser sig vilja finansiera för att förbättra kunskaperna i svenska så ger de 50 procent i generellt bidrag och fonderar 50 procent som fördelas efter till exempel fem år om en kommun uppnått önskade förbättringar. Alliansen var betydligt klokare i sin gemensamma politik inom detta område än den nuvarande regeringen. Hur kommer det sig att dessa illa omtyckta riktade statsbidrag fortsätter att levereras? Det är främst för att rikspolitiker ska visa handlingskraft och få mediaexponering. Istället för ett tillfälle där de presenterar ett riktat generellt bidrag till skolverksamhet vill de gärna dela upp ”satsningar” på matematik, svenska och så vidare. Istället för ett generellt statsbidrag på 500 miljoner till skolan gagnar det ministrar och partiers marknadsföring att dela upp bidragen i mindre riktade bidrag. Argumenten emot dessa riktade bidrag är många. Några är att de kräver mycket administration i kommunerna, de kan bara ses som tillfälliga ekonomiska tillskott och ofta matchar de inte de behov som en specifik kommun har för att förbättra elevernas kunskapsuppbyggnad.
Eftersom kommunernas politiker är många fler än riksdagspolitikernas är det märkligt att denna ordning accepteras. Övergripande partimarknadsföring får företräde före att kommuner och regioner ska klara sina uppdrag. Ett sätt för att komma ifrån detta dåliga beteende är att åter stärka demokratin och separera riksdags- och kommunval. När vi nu har fyraåriga valperioder borde vi stärka demokratin genom att vart annat år ha kommunala val och riksdagsval. Möjligen skulle det bästa vara att ha kommunala val med fyra års intervall och riksdagsval med fem års intervall som matchar valet till Europa parlamentet. Eftersom extraval är möjliga på riksnivå är det sannolikt den bästa vägen framåt. Om man tar demokratins fördelar på största allvar borde det vara en självklarhet att förbättra demokratin på ett liknande sätt. Då kanske riksdagen bättre kan sköta sina övergripande uppgifter i armkrok med EU och kommunernas politiker får sälja sin förmåga att leda kommunerna framgångsrikt.
Ann-Charlotte Marteus skriver i Expressen läsvärt om hur illa statens representanter idag agerar i förhållande till kommunerna. Det är i kommunerna som det praktiska arbetet för att utföra de flesta välfärdstjänsterna utförs. Alla kommuner är mer eller mindre unika. Det är också hur kommunala politiker gör sina val, och den kompetens de har, som avgör hur väl till exempel äldreomsorgen och skolan utvecklas.
"Staten är en usel pappa åt sina 290 småttingar - en försumlig glidare som då och då sticker till ungarna en bunt med sedlar i stället för att ägna dem verklig omsorg."
"Pengabuntarna i det här fallet är de ”riktade statsbidrag” som regeringen gärna förärar de 290 kommunerna. Tanken är att bidragen ska fungera som en kraftsamling som övergår i en varaktig förbättring inom exempelvis äldreomsorgen eller skolan. Kommunerna avskyr dem - de är ryckiga och opålitliga. Om riktade bidrag ska funka måste satsningen ha ett tydligt syfte – ”Operation träslöjdslyft”, säg – samt en plan. Och så måste satsningen följas upp och utvärderas. Målet är ju en varaktig, inte tillfällig, utveckling av smörknivskonsten. Men, konstaterar Riksrevisionen i en ny rapport, mycket till uppföljning brukar det inte bli. Farsan har glidit vidare. Riksrevisionen (RRV) kan emellertid också följa upp. Den senaste granskningen gäller regeringen Reinfeldts ”Äldresatsningen”, som pågick mellan 2010 och 2014 och kostade 4,3 miljarder kronor."
"Syftet var att förbättra kvaliteten i äldreomsorgen, bland annat med hjälp av en rad nationella kvalitetsregister. Vårdpersonalen skulle, genom att fylla i patientåtgärder och vilka effekter de givit, bli bättre på att förebygga plågor som fallskador, undernäring och trycksår. Dessutom skulle registren - ytterst aktuellt i dessa dagar - förbättra den palliativa vården och demensvården. Blev det så? Nja. Enligt RRV har det förbättringsarbete som alliansen önskade ”till stora delar uteblivit”. Med ett undantag: palliativregistret tycks verkligen användas för att förbättra vården. Generellt minskade knåpandet med registren när alliansens prestationsbaserade ersättning försvann 2015. Delvis, kanske, för att det tar så mycket tid att fylla i alla register plus journalerna att det går ut över - surprise! - arbetet med patienterna. Alliansregeringen hade ändå ett klart syfte och till och med en metod, men effekten blev alltså inte den avsedda. Och när de rödgröna tog över i Rosenbad 2014 hade de ju andra idéer."
"I varje partiledardebatt framöver, för att inte tala om i nästa valrörelse, lär partierna slåss vilt om vem som kan utföra störst underverk inom äldreomsorgen. Men lita inte ett ögonblick på dem som ger sken av att pappa staten kan glida in och lösa problemen med klatschiga huxfluxgarantier och pengabuntar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar