Varför flyttar produktion åter tillbaka till högkostnadsländer med dyra arbetsmarknadsregler?
Robotisering, digitalisering, AI-tillämpningar, 3D-printing teknik, 5G-tillämpningar, handelstullar och dyrare distributionskanaler är de främsta skälen till att trenden att out-sourca produktion bröts för några år sedan. Faktum är också att kvalificerad personal inte längre är så mycket billigare, eller ens billigare, så att det överväger kommunikationsproblem. ”Just-in time” problematiken och handelskrig bara ökar motiven för industriella omstruktureringar. Mycket av det som nu händer i världens ekonomier är hoppingivande (Coronapandemins effekter bortser jag ifrån). Massor av dagens snabba teknikutveckling är positiv för en fortsatt positiv utveckling för oss människor. Handelskrig är inte positivt. Samtidigt är det viktigt att västvärlden sätter hårt mot hårt i kampen för fungerande immaterialrättssystem. Också viktigt att inse att nya drakekonomier, precis som i Sverige för inte så länge sedan, aktivt stöttar sina industriers konkurrensförmåga. Att USA inom kort lämnar de globala klimatöverenskommelserna är djupt beklagligt.
Det som inte heller är positivt är när till exempel kommuner kraftigt subventionerar verksamheter för att de ska flytta produktion till dem. Synsams flytt av en fabrik till Ockelbo är ett sådant dåligt exempel. Om det kan man till exempel läsa i Gefle Dagblad nedan.
"Ockelbo kommun och Synsam har kommit överens om att kommunen står för allt arbete och alla kostnader vid byggandet av den nya fabriken. Utöver den kostnaden får Synsam en lägre hyra under de första åren. Allt detta subventionerat av Ockelbos skattebetalare. 124 miljoner kronor beräknas projektet kosta skattebetalarna."
https://www.gd.se/artikel/debatt-valkommen-synsam-men-kommunen-ska-inte-bygga-fabriken
Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om den nya världstrenden nedan. Den som långsiktigt vill skapa en bra plats för en verksamhet som har global konkurrenskraft måste välja att etablera sig på platser som har ett bra totalt "eko-system" för den verksamheten. Ett bra eko-system inom näringslivet handlar främst om tillgången till konkurrenskraftiga medarbetare samt möjlighet till smarta distributionslösningar. De mest framgångsrika samhällena i världen är bra på att skapa framgångsrika bransch kluster. Det vill säga slagkraftiga samverkanssystem mellan innovation, utbildningsförmåga, företagande, kapitalanskaffning och attraktiva boendemiljöer. Det senaste är avgörande för att skapa global attraktionskraft bland de experter man gärna berikas med i lokalsamhället.
”Det finns tecken på att utflyttningen av industrijobb dämpas när den globala osäkerheten ökar och ny teknik gjort lönekostnader mindre avgörande. Men det löser knappast sysselsättningen på hemmaplan.”
”Håller tillverkningsindustrin på att flytta tillbaka till Sverige? Beskedet i veckan att Synsam förlägger sin glasögontillverkning till lilla Ockelbo i Gästrikland istället för Kina kan vara ett tecken i tiden.”
”Coronaepidemin har satt fokus på sårbarheten hos globala produktionskedjor, men trenden med ”återindustrialiering” började egentligen innan viruset slog till mot globaliseringen. De senaste årens handelskrig mellan Kina och USA har gjort det mer osäkert att investera på andra sidan jorden. Men framförallt handlar det om teknik. I takt med att fabrikerna automatiseras ytterligare blir lönenivåerna inte lika viktiga. Ju billigare det blir att låta robotar och datorer sköta merparten av tillverkningen desto mindre roll spelar personalens lönenivåer. I stället kan sådant som infrastruktur och närheten till kundkretsen spela mer roll.”
”Detta faktum innebär också att återindustrialiseringen inte ska ses som någon återgång till det gamla industrisamhället på hemmaplan. Det är långt ifrån säkert att sysselsättningen i industrisektorn kommer öka, men möjligen kan utvecklingen göra att sysselsättningen kan hållas på en mer stabil nivå. För även om trenden med ny industritillverkning i höglöneländer finns, så innebär den inte att det flyttar tillbaka mer tillverkningsjobb än som flyttas ut. Fortfarande rör det sig om ett negativt netto, det som skett är snarare en dämpning.”
”Digitaliseringen och näthandeln har också ökat konkurrensen. Automatisering och artificiell intelligens kommer knappast vända trenden allt lägre tillverkningskostnader, även om den nya tekniken minskar behovet av att förlägga produktionen i låglöneländer.”
”Utvecklingen innebär samtidigt vissa sårbarheter. När allt färre jobbar i industrin så blir sysselsättningen beroende av tjänstesektorn. Den del av tjänstesektorn som kan ta del av industrins vinster eller fungera som kunskapsintensiv tjänsteexport, kan hålla en hög lönenivå. Det gäller exempelvis design, marknadsföring, planering och produktutveckling. En viktig del av tjänstesektorn är i själva verket sammanlänkad med industrisektorn, inte minst inom IT. Andra sektorer är mer beroende av att det finns köpkraft som spiller över från de lönsamma delarna, eller i den offentliga sektorns fall: att det kommer in skattemedel.”
”Det gäller bara att organisera samhället så att någon betalar för att de utförs.”
https://www.gp.se/ledare/industrin-kommer-åter-men-hur-blir-det-med-jobben-1.35326717
”Varför ska låglöneländer nästan alltid ta hand om Svarte Petter i form av miljöfarlig verksamhet? Flytta även delar av antibiotikatillverkningen inom läkemedelsindustrin från Indien till Södertälje, eller varför inte till Mölndal och Göteborg, där det i båda fallen finns avancerad läkemedelskompetens och utvecklingsbar avloppsrening. Och tänk om de 50 största kommunerna kunde bygga ut ett femte reningssteg i avloppsverken för att få bort läkemedelsrester och andra miljögifter, som man har gjort i Schweiz. Inklusive välbehövlig renovering av gamla VA-ledningar. Det skulle kunna ske i samarbete med övriga nordiska länder. Hållbar utveckling skulle få nya dimensioner som idag saknas: beredskap, säkrare leveranskedjor, regionalt samarbete, ansvar och bättre självförsörjning.”
En annan produktion som allt mer decentraliseras från Public Service, och från de få större överlevande mediebolagen, är meningsfulla politiska samtal. Kändis-PODare och till exempel Swebb-TV visar vägen mot mer meningsfulla samtal. Som jag bloggat om förr tillhör Frankrike och Kina länder där debatter kan pågå länge i deras TV-kanaler. Ja, till och med i Kina. Och många miljoner tittare som följer programmen och dess olika perspektiv på sakfrågan i fokus.
”I det korta format som dominerar radio och TV tjänar politiker på att inte komma till saken i besvärliga frågor. I det långa formatet går det inte att slingra sig på samma sätt. Public Service har misslyckats med sitt uppdrag när lågbudgetpoddar kan hålla en högre kvalitet för en bråkdel av pengarna. Mer kvalificerade samtal skulle i längden tvinga fram politiker som kan leverera mer än one-liners. En del hävdar att detta sätt att resonera är elitism. Men det är snarare motsatsen. Väljarna både vill ha och tjänar på att sakpolitiken står i fokus och problematiseras. Det kräver tid – liksom alla goda samtal.”
https://www.gp.se/ledare/fler-tvåtimmarsintervjuer-åt-folket-1.36012553
I en värld där utvecklingen går allt fortare är decentralisering den smartaste vägen framåt. Inte centralisering. Centralisering betyder bland annat sämre förståelse för lokala förutsättningar och alltid trögare beslutsgångar. Inte minst genom våldets historia bland oss människor kan vi bland annat lära oss att ett av få sätt för en liten kraft att utmana en stor är genom stark decentralisering. Sverige är ett litet land. Sveriges delar är jämfört med stora delar av världen lågt befolkat. Snabbrörlighet och globalt tänkande måste vara en självklar konkurrensfördel för vårt samhällsbygge. Stoppa all dum centralisering!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar