Vad är det som händer och som har hänt? Och det trots att Centerpartiet varit en del av regeringen på riksnivå och även i Uppsala kommun! Det som hände och händer är väl ett tydligt uttryck för att än så länge blir det så som Socialdemokrater och Moderater kommer överens om, oavsett om det görs direkt eller indirekt. Men den ordningen fungerar bara så länge som de två har över 50% av rösterna bakom sig. Och den verkligheten är absolut inte självklar runt hörnet. Vad är det då som hänt och händer? Jo en enorm centraliseringsiver! Både inom staten och inom t ex Uppsala kommun centraliseras allt mer makt. En stor lärdom under mitt liv så långt är att det är en oklok väg framåt. Den blir oftast både ineffektiv, dyr och oengagerande. Uppsala kommun har nu sannolikt världens största koncernledningskontor. Över 400 personer! De som gått i mina skolor har lärt sig att ledningskontoret ska vara kraftfullt men litet. Så skapas effektivitet och "accountability". Det finns gott om centralistivrare. Oavsett om det handlar om ännu mer makt till EU eller till den allt för stora apparat som vi kallar staten. Istället för att att centralisera mer till EU eller staten borde den självklara framgångsvägen vara att EU och staten gör färre saker men gör dessa saker betydligt bättre. Och att det sedan är regioner/kommuner, med tillräckliga befolkningsunderlag, som utifrån rimliga ramar löser resten och utvecklar det som de upplever som sin särprägel i konkurrensen om människorna och företagen.
I dagens UNT kan man bl a läsa om en kvinna som fyller 50 år och som arbetar inom universitetsvärlden. Hon upplevs som allmänt positiv men hon är inte nådig med sin kritik om att rektor centraliserar allt mer makt inom universitetsvärlden. Jag är inte tillräckligt insatt i vad det är som pågår inom universitetsvärlden men om centraliseringen handlar om mer än att få effektivitet i lokalutnyttjanden, IT frågor och upphandlingar så tycker jag att det är en mycket negativ utveckling. Inom företag är det viktigt för kreativiteten och engagemanget för att företaget långsiktigt ska överleva. Inom ett universitet är det ännu viktigare med vetenskaplig frihet och ett starkt engagemang då det ofta rör sig om grundforskning. Om utbildningsdepartementets politiker och tjänstemän och rektorer tror att de är bäst skaffade att kryss rätt i utvecklingsfrågor, då har vi stora problem. Det gäller att sprida kraften bland många engagerade för att totalkryssandet ska bli framgångsrikt. Den formulan bjuder sällan centralistiska krafter på. Studera och lär av kommunismens alla misslyckanden. De är bra skolboksexempel på varför den centralistiska vägen är dum. Och det finns även gott om misslyckade exempel även inom näringslivet. Så fort någon/några tror att de är upplysta dispoter går den verksamhet de påverkar mot sämre tider.
Varför undanhålla fakta?
I dagens UNT kan man läsa en artikel om att SD blir vågmästare i Heby. I artikeln bråkar kommunpolitikerna där om hur detaljerad information kommunfullmäktiges ledamöter ska få. Vissa anser att det är olämpligt att t ex SD får reda på vad en behandlingshemskostnad ligger på.... Av vilket skäl ska inte en demokratiskt vald person få ta del av den verklighet som skattebetalarna finansierar? Vad anser man att man vinner på att undanhålla fakta från människor i en offentligt styrd verksamhet? Det är snarare tvärt om! Genom att inte vara fullständigt transparent med informationen brister den demokratiska respekten och rykten får bli människors sanningar. Det måste alltid vara bäst att visa verkligheten som den är och utifrån det argumentera för vilka förändringar man vill se alternativt att man förespråkan status Q. Jag är med i ett folkrörelseparti. För mig kändes det viktigt i mitt demokratiska arbete. Grunden i ett folkrörelseparti är att man lyssnar på människor och adresserar folkets oro och förstärker de möjligheter de ser. Har den självklara grunden i det demokratiska arbetet försvunnit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar