Under många år har jag varit mycket intresserad av folkhälsofrågor. I takt med att jag lärt mig mer och mer är min slutsats att det är en av de viktigaste frågorna idag om vårt generella välstånd ska kunna försvaras. Tekniken och behandlingsmetoder finns det gott om som kan reparera oss eller i vart fall hjälpligt hålla oss i liv. Problemet är bara att alla de möjligheter som finns för att reparea oss eller att förlänga våra liv några månader eller år kostar väldigt mycket pengar. Och trots vad Mp och Vänstermänniskor säger så kommer pengarna bara ifrån vår förmåga att skapa bärkraftiga företag. Och det gör vi inte i den utsträckning som krävs för ett fortsatt högt välstånd. Att vi betydligt bättre lyckas med det förebyggande hälsoarbetet är en central politisk uppgift!
I Uppsala prioriterar vi fysisk aktivitet, sunda kostvanor och förbättrad psykisk hälsa. Om vi bara lyckas förbättra dessa perspektiv lite hos varje individ blir resultatet både för den enskilde och för samhället i stort fantastiskt. Den utvecklingen vill jag se. Särskilt den psykiska ohälsan utvecklas oroväckande negativt bland unga flickor/kvinnor. Skälen är självklart många. Inte minst sociala nätverks stora tryck på dagens ungdomar. Samtidigt som vi vet att människor mår allt psykiskt sämre (trots att vi är världens friskaste folk och ett tag till ett av världens rikaste länder) och att många av de flyktingar vi hjälper mår psykiskt dåligt kämpar även dessa behandlingskostnader mot andra önskade samhällsinvesteringar. Det är därför vi har politiker för att de ska våga prioritera mellan behov med begränsade resurser.
Hur mår Reinfeldt?
Som nästan alltid är den viktigaste "livlinan" för oss människor andra närstående människor. En nära vän, en syster, en pappa eller en morfar. Om de inte finns blir tunga livsperioder ännu tyngre. Hur mår Jeanette Escanilla? En vänsterpartist i Uppsala som Vänsterns företrädare valde att slänga på soptippen trots att hon fick klart flest personkryss och hennes parti gick framåt i valet. Jag hoppas att hon har nära och kära som stöttar henne i den tunga stund hon sannolikt har nu. Jag hoppas också att Fredrik Reinfeldt har nära människor som stöttar honom just nu. Jag kan inte tro annat än att han är väldigt deppig. Varför agerar han annars som han gör? Vilken ansvarsfull ledare loggar bara helt ut innan en efterträdare finns. Att man blir en "lame duck" när man tillkännagett sin avgång är inte det samma som att man ansvarslöst lägger ner sitt ledaransvar tills en ny är klar. Att "telefonen tystnat" efter att han inte längre är statsminister är en chockartad upplevelse men inte heller det ett skäl för att inte ta sitt ledaransvar. Jag tror Reinfeldt mår psykiskt dåligt. Han gjorde tillsammans med övriga regeringar ett mycket gott jobb för Sverige om vi jämför med ALLA andra EU länder. Han har förtjänat många kramar. Jag hoppas någon kramar honom nu i den tunga stund han säkerligen genomgår tills han hittar en ny riktning i sitt liv. Den politiska verkligheten är tuff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar