"Svenskar är tokiga"

Engagerande
Enkla problemformuleringar och enkla förslag på lösningar tycks gå hem bland många väljare. Om du frågar mig kommer väldigt få, om några, av Fi och SD, föreslagna lösningsförslagen fungera i verkligheten. Men det struntar dom i. Det låter bra för allt för många som går på enkla budskap och enkla lösningar. Enkla lösningar finns inte i en demokrati. I en demokrati finns alltid olika viljor, ideologier etc som strider om inflytandet och kompromisser är nödvändiga för att något ska hända överhuvudtaget. Den verkligheten gäller inte bara mellan partier utan även inom alla partier och syns och hörs tydligt under de flesta partiers stämmor. Den värld vi lever i är mycket komplex. Det är bara i en diktatur som de enkla lösningarna kan testas. Oftast misslyckas de även med enkla lösningar på komplexa problem även i diktaturer men eftersom opposition saknas blir den maximalt nedtystad. Många partiaktiva ledare är nog djupt avundsjuka på Gudrun Schyman och Jimmy Åkesson, även om de djupt ogillar det de står för. Jag skulle själv tycka att det skulle vara väldigt givande och roligt om det kom hundratals och t o m tusentals frivilliga för att lyssna och samtala när jag har politiska möten.  Knappt statsministern drar i närheten så många nyfikna medborgare till mötena. Invandrarfrågorna och jämställdhetsfrågorna berör många. Frågorna är viktiga. Trots att övriga partier har en politik inom dessa områden är det inga huvudfrågor eftersom andra frågor anses viktigare och helhetsansvaret vägs in. Varför blir det såhär?

Danskarna har fått nog
Våra danska systrar och bröder, världens lyckligaste människor, har uppenbarligen fått nog av svenskarnas upplevda psebdofokus och ovilja att debattera de stora och känsliga frågorna. Nyligen, efter att de fått nog och förbjuder tiggeri, spydde flera ledande politiker galla över svensk hållning i frågan och uppmanade alla tiggare att åka till Sverige. De tycker att vi svenskar har en oacceptabelt stor offentlig sektor som fråntar invånarna mycket av det hälsosamma och självklara egna ansvaret. De tycker att vi har löjligt många regler som begränsar enskilda människors egna livsval. Och regler som ofta inte fyller någon reell betydelse då de inte kan upprätthållas. De tycker att vi förolämpar dem i djurskyddsdebatten. De tycker att svenska män är mesar och svenska kvinnor förstår inte hur relativt sett bra de har det. De tycker att många svenskar inte förstår hur väldigt mycket mer än andra de får genom det offentliga. Och de tycker att svensk flykting och anhöriginvandringspolitik sedan länge har havererat. Dessutom anser de att svensk media censurerar den öppna och nödvändiga debatt som behövs kring t ex flyktingproblematiken.

Ovan har jag hört av många danska vänner men igår hörde jag det också på SRP1. Sverige beskrevs som "tabulandet". För att försöka rädda de friska svenskarna från det svenska förfallet har de genom dansk radio, Danmarks röst, startat ett radioprogram för svenskar i syfte att bryta svensk medias mycket begränsade debattklimat runt känsliga frågor! Så har västmakter gjort under Nazitiden, under Sovjettiden, på Kuba, i Vietnamn, i Nordkorea etc. Visst är det anmärkningsvärt. Man kan fråga sig om de gör det för att skydda sig själva eller för att de innerst inne älskar oss och vill rädda oss från att fortsätta en vandring som leder mot ekonomiskt förfall och social oro. Vilka tror du är deras skäl?