Integrationspolitik och utanförskap

Ja..... vad skall man säga? Det är inte imponerande att ta del av vår så kallade integrationspolitik och utanförskapet är alltjämt ett problem för alla som saknar en meningsfull sysselsättning. Alla människor vill bli älskade. Alla människor vill kunna påverka sin situation. De allra flesta vill göra rätt för sig. Trots att de flesta av oss vet att det är så lever allt för många människor i ett så kallat utanförskap där de känner hopplöshet. Ikväll har jag haft en tre timmars träff med många ungdomar i Gottsunda. Alla ungdomar var så kallade invandrare med varierande bakgrunder. Energin i mötet vittnade tydligt om ungdomarnas frustration men även om deras vilja och förmåga att bidra till ett positivare samhälle. Ingen trivdes med en situation där de allra flesta brottas med lång arbetslöshet och en brist på positiva framtidsbilder. De allra flesta gav tydliga budskap om att de inte vill annat än att få chansen att bidra istället för att få bidrag. De allra flesta uttryckte stundtals högljutt att de inte kan förstå hur vårt samhälle kan acceptera att betala ut bidrag istället för att erbjuda meningsfull sysselsättning som ger dem chansen till att göra något vettigt istället för att gå allt djupare ner i frustration och hopplöshet. Alla verkade ödmjuka med faktumet att i de länder som de härstammar ifrån får personer i behov inga bidrag. Sverige och det svenska folket är generöst men det krävs ett nytänkande så att chanserna för våra nysvenska krafter i en större utsträckning kan ges möjlighet till delaktighet i vårt samhällsbyggande istället för att ses som offer och permanent dömda till utanförskap. När inser vi att vi måste aktivera alla våra invånare i meningsfull sysselsättning som ger alla en chans att bidra istället för att passivt brytas ner i bidragsträsket? När kommer vi att inse att det är fel att se sina medmänniskor som offer och istället utgå ifrån deras stora potential att bli ytterligare en länk i den kedja som skapar det välstånd som vi vill försvara och utveckla. Ett steg i riktningen mot en bättre integration och för att bättre motarbeta känslan av utanförskap är att införa invånartjänst där alla som för tillfället saknar sysselsättning, och som får någon form av samhällsersättning, måste ges chansen att bidra istället för att år efter år lyfta passiva bidrag? Mötet gav också ett annat mycket tydligt budskap från ungdomarna, "Ge oss mötesplatser som har stor tillgänglighet och som utformas utifrån våra behov". Rimliga "krav" som garanterat leder till lägre samhällskostnader än när stora grupper ungdomar istället flyter omkring i mindre grupper i samhället och skapar egna och andras probelm i brist på andra upplevda möjligheter. Hur svårt kan det vara att lösa dessa problem? Om viljan finns bör det vara enkelt åtgärdat.