Hur svårt kan det vara? Hur svårt får det vara? Jag deltog igår på en partidebatt om hållbarhet. Förutom jag deltog en representant från Folkpartiet, en från kommunisterna och en från vänsterSocialdemokraterna. Hållbarhet från ett ekonomiskt, socialt och miljöperspektiv. De som var med och lyssnade får avgöra om det gav något. Själv tyckte jag att följande var intressanta debattreflektioner;
- Oppositionen och i synnerhet Socialdemokraterna har fortfarande idétorka om hur de skall kunna bidra till ett starkare Uppsala och Sverige. Gång på gång går deras politik ut på att vara emot. Det enda som var så kallat framåtskridande var visionen om 6 timmars arbetstid, samtidigt som det ansågs orealistiskt inom rimlig framtid....... Det kallas röstfiske och om det skall anses vara en vision är det väl lika bra att deras vision är att ingen behöver arbeta alls. Det är en intressant inriktning på Socialdemokraternas arbetslinje.... Flera av de andra debattörerna snubblade också rejält på begreppet tillväxt. Det gör ont att konstatera att Socialdemokraterna idag är helt idélösa vad avser välfärdsskapande idéer och verkar vara helt i händerna på MP som lurar in dem i tillväxthämmande vägar framåt. Vid flera tillfällen beskrev just Socialdemokraten att politik handlar om att vilja....... MEN vad vill de förutom att allt skall förbjudas eller prissättas så att hela vår ekonomi stannar av och vi tappar all internationell konkurenskraft?
- Det gör ont att också konstatera att vänstern gått snett i t ex arenafrågan och att de genom sitt utspel om Studenternas har minskat förutsättningarna för blocköverskridande lösningar för Uppsalas bästa. Det är minst sagt dumt och oklokt. Hur svårt kan det vara att 1) definiera behov 2) ta fram alternativa beslutsunderlag 3) Fatta beslut. Det är ett underbetyg för demokratin och skamligt inför invånarna att inte det politiska etablisemanget klarar av att fatta kloka gemensamma beslut efter att en fråga har bearbetats i över åtta år. Varför skall det behöva ta längre tid att klargöra + och - och därefter våga fatta ett beslut. Ett beslut som själklart kan vara ordet som vänstern gillar dvs NEJ.
Om dagens blockpolitik innebär att allt Alliansen föreslår är dåligt för Vänstern och tvärt om, då är blockpolitiken ingen bra väg framåt för oss invånare. Jag tycker att det är dax för tydliga mätbara mål innom all offentlig verksamhet. Mätbara mål som ständigt kan följas upp och bidra till att våra politiker kan driva de förändringar de önskar och samtidigt göra beslutsprocesserna snabbare genom att alla får en enklare och mer övergripande bild över olika sakers tillstånd. Det som inte gör ont är att jag allt mer inser hur mycket nytta jag kan försöka göra inom den värld som upptar allt mer av min tid dvs politikens värld. Som sagt, politik är att vilja och det möjligas konst. Jag vill bidra till ett betydligt bättre Uppsala och ett fortsatt positivt och starkt Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar