Hela Sverigeperspektivet kräver styrka i storstäderna
Centerpartiet måste stärka sitt politiska genomslag i landets större städer. Annars kan aldrig partiet åter bli en ledande politisk kraft i Sverige. Jag försökte beskriva bl a denna nödvändighet i en DN debattartikel som publicerades under våren 2013. I valet 2010 fick C endast X% av riksrösterna. I nuläget tyder allt på att det inte blir mer än 5% i riksvalet 2014. Om det blir 5% innebär det en kraftig försämring från redan besvärande låga nivåer. Jag tror fortsatt att C på riksnivå kan vinna många fler invånares förtroende. För att öka stödet för Centerpolitik behöver vi fortsatt ledande representanter som trovärdigt kan tala för våra väljare på landsbygden och i våra större städer. Jag tror det är särskilt viktigt för Centerpartiet inom vilket det fortsatt finns för många onödiga konflikter mellan stad och land. Stad och land kan, och måste, leva hand i hand i ett hållbart modernt samhälle.
Mindre kommuner
Hur ser de flesta kommuner ut där C fortsatt har stort inflytande? Enligt Dagens Samhälle kännetecknas de kommunerna, i jämförelse med en snittkommun, av lågt valdeltagande, lägre arbetslöshet, högt skatteuttag, låga inkomster och där C länge dominerat är också mycket glest bebodda kommuner. Väldigt många av de mindre kommunerna brottas också med en sjunkande och åldrande befolkning.
Kommuner som inkluderar en storstad
Bland kommunerna med en storstad är det idag enbart i Uppsala som Centerpartiet har ett betydligt starkare stöd än på riksnivån. Två tredjedelar av det stödet kommer från människor som bor i centralorten. I absoluta tal är det fler centerväljare än vad som bor i mindre kommuner. I Uppsala och i de övriga större städerna brottas samhällena särskilt med växtvärk (betydligt större boendeefterfrågan än vad som kan erbjudas), infrastrukturbrister, integrationsproblematik, matchningsproblem på arbetsmarknaden och miljöutmaningar när allt fler människor trängs på begränsade ytor och byggande ständigt hotar viktiga rekreationsytor.
Svenska Samhällsfilosofer
Carl Jonas Love Almqvist och Erik Gustaf Geijer hade inte bara boende, studier och jobb i Uppsala gemensamt. De var båda väldigt viktiga för att beskriva vad en generell svensk var och vad som lagt grunden till det svenska kynnet. Framförallt Geijer och hans verk är mycket läsvärda för att förstå varifrån svensken kommer och varför hon generellt är som hon är idag. Utan att överdriva har bondesamhället, och det stora antalet självägande bönderna, haft en stor påverkan på att svensken utvecklat sin särprägel. Geijer gillade inte allmänna tankar om människan och samhället. Han tyckte de blev intetsägande. Brechts citat att "sanningen alltid är konkret" vägledde Geijer. Det konkreta han utgick ifrån var hans uppväxt på värmländskt bruk, det akademiska livet i Uppsala och käbblet i Sveriges riksdag. Den som vill lära sig om Centerrörelsens grunder kan med fördel läsa Geijers och Almqvists verk. Den som tror på det som vägledde Geijer så kan centerrörelsen åter blomstra med två bärare av konkreta egenupplevda exempel som stärker trovärdigheten kopplad till Cs politik. Har vi någon stor samhällsfilosof i dagens Sverige? Tror du det är viktigt att ha trovärdiga bärare av budskap i informationsåldern?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det verkar som du menar att Centern är mer beroende av "bra, färgstarka, självständigt tänkande ledare" gärna med rötterna i historiskt relevanta tankebanor. Än vad andra partier är. Att centern har tappat mycket av dragningskraft på att dels förskingrat sin historia åtminstone delvis och missat att backa upp personer som skulle kunna stå för detta på ett tydligt och sympatiskt sätt?
SvaraRaderaDet är väl också lite av sveriges problem? Utvecklingen från bondesamhälle. Med småskaliga konflikter och nära till befattningsnivån över den egna. Till industrisamhället med storskaligare konflikter, längre till befattningshavare och riktigt långt till riktig makt. Svårare att överblicka och förstå maktstrukturerna. Till dagens "tjänstesamhälle" där stora delar av samhällsnyttan närmast är virtuell eller osynlig. Resurser skapas genom förflyttande av desamma. På bästa sätt, men inte många förstår hur. Eller knappt ens varför.
En liten tätort: Småodlare och hantverkare bygger sina egna hus, verkstäder och nyttobyggnader. Utan någon inblandning nästan alls av någon utomstående. Man resonerar med grannar och bygger sedan bara. Vägarna får komma emellan så gott det går. Häst och vagn måste komma förbi, men annars är just det inte så noga. Allt blev vackert, handgjort och småskaligt. Blev något för fult så gnällde grannen och man gjorde om. Fanns det viss rikedom i bygden så byggdes en kyrka. Gärna på "finaste platsen". Kanske för att hedra himlens makter men bieffekten blev en allmän plats för bygden att träffas på, som dessutom alla gillade. Fanns det ännu mer rikedom eller åtminstone pengar av någon betydelse, då kunde en bank byggas. Symbolen för framtidshopp, resurser och möjligheter. De fanns där för att tjäna pengar. Javisst. Men de var duktiga också, de kunde sin sak. Tyckte de själva. Och det skulle också visas upp. Alltså byggde man "fint". Ståtligt. Handhuggen sten och vacker puts. Utmärkt snickeri och vackert ritade proportioner. Både de små självbyggda bostäderna, den vackra kyrkan och den ståtliga banken samverkade. Det slog aldrig fel. Helheten blev utsökt. Vad gäller harmoni, samverkan och "atmosfär". Kunde man blunda för viss misär eller olycka på sina håll så var det små idyller.
Nu är det inte så längre. Bankerna är oftast de fulaste byggnaderna i större tätorter. Kyrkorna är experimentprojekt för arkitektelever, ständigt på jakt efter karriärförverkligande och livslångt sökande. Bostäder byggs inte av dem som skall bo där. De bestäms uppifrån. De byggs av "experter", som kan alla regler, normer, miljöhänsyn, avkastningscykler och effektivitetspotentialer.
Kultur kommer egentligen underifrån. Det är vad ordet betyder. Det som vi alla skapar och det som vi alla gör, hur vi gör det. Det är vår kultur. Men kulturpolitik däremot. Det är motsatsen. Den kommer uppifrån. Den säger åt oss hur vi skall göra. Och allt oftare också varför.
De mindre samhällena, de glesbefolkade, de centerstyrda, är ofta samtidigt väldigt sympatiska samhällen. Mjuka. Någon slags (inbillad) gemenskap verkar finnas under ytan. De större samhällena, de tättbefolkade, verkar hårdare. Glas, stål, betong, aluminiumdörrar, trappor. Avstånd. Kyrkan syns inte ens, eller knappt. Bank eller galleria kvittar, de ser snarlika ut. Funktion verkar styra allt. Men funktionellt behöver det inte bli för det. När varje insats förr gjordes med ambitioner utöver ren funktion så tillfördes värden hela tiden. Nu är det nästan tvärtom. När enbart funktionerna är viktiga så tas befintliga värden bort.
Om det finns något övergripande tänkande som behövs idag så vore det förståelsen för vad som gjorde kvaliteterna i vår historia. Och hur de kan betyda något i framtiden. Centern känns ligga närmast de möjligheterna men brist på förståelse för faror och möjligheter här gör ovissheten dominerande.
Jag delar din syn bortsett ifrån att jag tycker du romantiserar det lilla samhället. Jag beundrar ditt sätt att formulera dig på. Centerpartiet har närmast att hitta rätt politisk grund mot en positiv framtid för de flesta i vårt samhälle, det vi kallar Sverige.
RaderaJag håller med om att alla Sveriges partier behöver hitta mer rätt och bättre bidra till ett fritt och rikt samhälle också på 2100-talet. Jag väljer dock att fokusera min utvecklingskraft på Centerpartiet eftersom jag tycker vi kommit längst och då jag inom det partiet har en liten möjlighet att bidra till förbättringar.
För att ge ett perspektiv på urbaniseringens kraft och småsamhällets romantiserande fängslande av Centerpartiets universella politik var i slutet av 1800-talet runt 85%!!!! Av Sveriges befolkning bosatt på landsbygden och istort lika många levde av landsbygdens näringar. Så är det inte längre. Jag har svårt att se att det någonsin igen kan bli över 20%. Att med vår universella politik vinna även städerna med trovärdiga bärare av politiken förefaller då smart för den som vill påverka samhällsutvecklingen så mycket som möjligt.