måndag 28 oktober 2013

Tungan rätt i munnen

Lämpliga ägare
Vilken typ av ägare är lämplig att driva viktig och offentligt finansierad verksamhet? Personligen har jag bl a tyckt att bolag som bedriver t ex skol- eller äldreomsorgsverksamhet måste avsätta eventuella vinstmedel i buffertfonder för att kunna användas i dåliga tider istället för att verksamheten bara stängs ner och skattebetalarna får ta smällen. I t ex England och USA, som är mycket företagsvänliga samhällen, drivs de flesta privata skolor och vårdverksamheter i stiftelseform, inte i vinstdrivna bolag. Personligen tycker jag att det är mycket tveksamt med kortsiktiga ägare till t ex skolverksamhet. Jag tycker att den som driver skolverksamhet ska ha den långsiktiga och entydiga affärsmodellen att driva framgångsrik utbildning. Jag tycker inte den huvudsakliga affärsmodellen ska vara att tjäna stora pengar på att köpa en verksamhet som man inom några få år ska sälja för mycket högre pris än vad man själv betalat. Hur tolkar du att först Anders Borg, finansminister (M) och nu Jan Björklund (FP) gör utspel om att riskkapitalister är olämpliga ägare för t ex skolverksamhet? Kan det vara så att även deras kärnväljare tycker illa om kortsiktigt ägande kopplat till skola, omsorg och vård? Att riskkapitalbolag trixar med penningflöden är väl inte förvånande, det är ju deras affärsinriktning. Köp billigt. Sälj dyrt.
http://www.di.se/artiklar/2013/10/28/bjorklunds-till-ny-attack-mot-riskkapitalbolagen/

Lärde vi oss inget på 90-talet?
Senast vi hade stora flyktingströmmar till Sverige var när Balkankrigen rasade. Många medmänniskor var i stort behov av akut medmänsklighet och även då ställde Sverige generöst upp för många utsatta. Den gången tvingades Migrationsverket hyra svindyrt boende för många. Då som nu finns alltid människor som maximalt utnyttjar möjligheten att tjäna snabba och enkla pengar. Vad lärde sig staten av utmaningarna på 90-talet? Är det inte lämpligare att staten snabbt köper in baracker och ställer dem på av staten kontrollerad mark, alternativt snabbt avtalad kommunal mark, istället för att återigen betala sjukt mycket skattepengar för boendeformer som annars aldrig skulle inbringa liknande belopp. Jag blir förbannad när jag återigen ser hur vi skattebetalare får betala löjliga ersättningar för undermåliga långtidsboenden som erbjuds. Vad tycker du?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/camping-tjanar-miljoner-pa-flyktingar_8662874.svd



2 kommentarer:

  1. Att Björklund och Borg nu har börjat tala illa om riskkapitalister som skolägare beror nog mest på strategi. Samt att trycket från media är så massivt att det tar energi från annat och kräver för mycket helt enkelt. Taktiken verkar vara att lägga sig så nära S som det bara är möjligt och sedan låta förtroendesiffrorna för Reinfeldt-Borg-Bildt göra grovjobbet.

    Förmodligen är det också ganska vettigt. Om man ser det som strateg. Nackdelen framförallt är att det gynnar SD. Dessutom finns det problem med att acceptera S tolkningsföreträden av bekvämlighetsskäl.

    Problemet är väl egentligen det att stora vinster går att ta ut överhuvudtaget? Och att detta beror på misskötsel inom den offentliga verksamheten. Det är deras ineffektivitet som skapar utrymme för vinster hos de privata alternativen. Huvudsakligen.

    Att sedan några retoriska mardrömmar gör allt tungt vill man kanske sopa undan så snabbt som möjligt. "Stora vinstuttag" som egentligen är resultat av försäljningar och inte verksamheterna. "Konkurs och omedelbar stängning" som beror på omdömeslöshet och bristande framförhållning i enskilda fall. "Riskkapitalister på skatteparadis" vilket handlar om förvaltning av skattepengar på företagsgynnsamma sätt. De här bitarna är förstås jobbiga att bemöta. Om och om igen. Bara för att se argumenten misshandlas och gömmas bort i media till förmån för ännu mer mediedramatik.

    Och vet man bara hur det egentligen ligger till så kan det förstås vara klokt. Åtminstone tillfälligtvis.

    Men visst låter det bra med ideella stiftelser och humanistiska organisationer utan någon som helst korruptionsberöring som huvudmän för privata alternativ. Men så fort det brukar vara tal om dylikt så skall det utsättas chefer på politiska meriter eller liknande och så är vi där direkt. En halvkorrupt sörja av korporationsbesläktade intressen svagt urskiljbara från offentliga eller privata initiativ.

    Vanskligt.

    Visst vore det bra om det lades upp riktlinjer med ambitioner och målsättningar både för den privata och den offentliga servicen. Där det enda riktigt viktiga är kvaliteten. Börjar vi dribbla om ägarskapet och företagsformer riskerar det nog att hamna på S planhalva ganska snabbt. Sönderbyråkratiserat alltså.

    “Integration” av stora mängder människor rakt in i svindyra privatboenden på herrgårdar, campingar eller sunkiga hotellkomplex med dålig beläggning till överpriser och skattepengar ner i entreprenörhajars fickor? Jodå, det är ju inget vidare förstås. Att bygga baracker snabbt och ställa upp dem på statlig eller kommunal mark skulle ju gå förstås. Men det blir ju ändå läger av det hela. Och stora läger, vad är det för bra med det? Då kan man väl lika gärna ha lägren så nära olyckorna som möjligt (om man nu kan kalla inbördeskrig för olyckor). Det viktigaste argumentet för att ta emot flyktingar här i sverige är väl ändå att man förutom akuthjälp även kan ge arbete och försörjning, självkänsla och ett eget liv. Om inte det går, skattepengar styrs iväg till privatfickor, flyktingar får bo i läger, civila servicefunktioner blir överbelastade och aversion växer från lokalbefolkning och ansvariga tjänstemän, ja då är det nog inte någon bra idé överhuvudtaget

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kvalitetskraven är de viktigaste. Under förutsättning att förlustbuffertar krävs av icke offentliga producenter delar jag din syn att driftsformen inte ska ha någon betydelse.

      Mitt enkla antagande kopplat till den offentliga sektorns konkurrensutsättning är att den kortsiktigt skapar stora vinstmöjligheter för drivna affärspersoner men att vinstmarginalen blir minimal i takt med att den offentliga verksamheten känner flåset i nacken och blir duktigare/effektivare. Ur detta perspektiv kan jag inte se hur riskkapitalister långsiktigt ska klara av att få de höga avkastningar de brukar kräva på sina investeringar.

      Om det rör sig om tillfälligt flyktingstöd är hjälp i närområdet mycket viktigt. Men i detta fall rör det sig om många tusen personer som är i Sverige och som söker asyl. I nuläget får alla som på olika sätt tar sig från Syrien till Sverige uppehållstillstånd. Alla dessa som är här och som kommer hit behöver boende. Lär av 90-talet!

      Radera