Pensionssystem i gungning

Felkonstruerat
Det svenska pensionssystemet bedömer jag vara i bättre form än i många andra västländer. I många av de snabbt utvecklande utvecklingsländerna finns det inte alls. Trots att det svenska systemet är förhållandevis bra är det förvånande att inte fler av oss medborgare ställer högre krav på förbättringar. Med tanke på hur mycket pengar det handlar om för var och en borde vi bry oss mycket mer om utmaningarna med att finansiera framtida pensioner så att de har en anständig nivå även för kommande generationer.

Pensionsåldern allt högre
Eftersom vi blir allt äldre och kommer ut allt senare på arbetsmarknaden är det inte förvånande att den allmänna pensionsåldern stegvis höjs. Om jag har förmånen att leva 40 år till skulle jag inte förvånas om pensionsåldern då är över 70 år. Varför säger en del. Enkel matematik säger andra. I takt med att medellivslängden ökar blir det allt svårare att finansiera de system vi har. Det är ju trots allt så att de som inte längre jobbar inte heller nettobidrar till pensionssystemet och alla system har byggts upp utifrån olika antaganden. Ett sådant viktigt antagande är just medellivslängden bland ett relevant kollektiv.

Livbolagen
Livbolagen och de som förvaltar våra pensionspengar bidrar också i stor utsträckning till att nuvarande system inte är hållbart. Livbolagen har kapitalförvaltningskrav som i praktiken leder till att de förstärker börsnedgångar och att de sent hänger på böruppgångar. I praktiken innebär det nästan alltid att avkastningen på investeringarna blir allt för låg. Det drabbar vårt kollektiva pensionssparande. Därutöver förvaltas våra pensionspengar av en rad finansiella förvaltningsbolag. De avgifter som dessa förvaltare tar ut, på årlig basis, är orimligt höga och leder också till att avkastningen på våra sparade medel blir lägre. Det är märkligt att inte många partier driver frågan om att dessa avgifter kraftigt måste sänkas då det inte finns något som försvarar dessa höga avgifter. I synnerhet när all långsiktig statistik talar för att förvaltare och analytiker knappt klarar att slå index. Vi talar om väldigt mycket pengar som går från våra pensionsavsättningar till orimliga arvoden till finansiella förvaltningsbolag och deras medarbetares orimligt höga ersättningar bl a i form av förargelseväckande bonusar. Var finns rikspolitierna som tar dessa viktiga frågor på allvar? Var finns rikspolitikerna som börjar driva en positiv förändring?

Vad skall man göra?
I princip skulle jag med dagens system föreslå 1) Kompetensutveckla dig hela tiden och se till att din kunskap och ditt engagemang är attraktivt oavsett din ålder 2) Gör inga egna pensionsavsättningar då du bara låser in pengarna som förvaltas orimligt dyrt 3) Om du är ung satsa istället på aktier i branscher och bolag som du tror har stor tillväxtpotential 4) Amortera på ditt boendelån. Är mina råd värda något? Frågan kanske skall ställas så här istället; Är mina råd sämre än de råd och placeringar som idag finansförvaltarna ger och som ofta inte klarar av att slå index?