Var går gränsen för kvoteringar?

Det är bedrövligt att Mona Sahlin och hennes lag vill kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser. Varför väljer man att inskränka äganderätten? Varför ger man sig på företag och i många fall företag som ägs av aktieägare som själva har rätten att bestämma vilka som är bäst lämpade att förvalta deras investeringar. Jag tycker att det är konstigt att det finns så få kvinnor i många styrelser. Jag anser att det är oklokt förvaltande av sina investeringar. I synnerhet i branscher som hälsosektorn, klädsektorn, turistsektorn etc där kvinnor utgör en stor del av arbetskraften och ofta mer än hälfen av konsumenterna som fattar köpbeslut. Trots att dessa ägare för mig förefaller okloka i sina val av styrelserepresentanter tycker jag att det är och skall förbli en aktieägarfråga. Varför börjar man inte med att kräva att fackstyrelser, statiliga och kommunala bolagsstyrelser, statiliga verks styrelser etc? Varför en ensidig ägarinskränkning riktad mot bolagsägare? Varför "bara" kvinnor? Skall vi inte i så fall kvotera in invandrare, handikappade, unga och kanske t o m utlandsboende för att få ett större perspektiv på aktuella utmaningar? Lägg ner kvoteringstanken MEN börja använd ägarmakten som t ex stat och kommun har och välj in många fler dugliga kvinnor i alla de styrelser som staten och kommunerna runt om i landet styr över. Det är ju trots allt ägarmakten som finns inom de politiska kretsarna i dessa bolag. Rimligen borde t ex TeliaSonera, Vattenfall och Nordea vara exempel på bolag där staten som ägare kan vara mycket mer krävande och matcha fram några fler dugliga och stryktåliga kvinnor! Alla kloka ägare väljer allt fler kvinnor både till ledande befattningar och till styrelseuppdrag. Hur kan man välja att inte göra något som ur mitt perspektiv självklart leder till en mer konkurrenskraftig verksamhet.