Personligt politiskt dilemma

På dagens ledare i UNT kan man läsa om de våndor som en moderat och tre centerpartister har i samband med att riksdagen skall omrösta om kärnkraften. Den personliga övertygelsen mot partimajoritetens övertygelse och övriga överväganden. Skall det vara så att en enskild politiker inte skall få rösta så som hon själv tycker? Självklart om du är vald på ett eget mandat, dvs du ställer upp som Greta Svensson med Greta Svenssons idéer och får tillräckligt stöd av befolkningen för den linje du vill föra. I annat fall fungerar vår representativa demokrati rätt bra dvs år efter år byggs de olika partiernas handlingsprogram fram utifrån vilken alla som ansluter sig skall ta sin utgångspunkt för både intern och extern förändring. Som en del av ett parti eller vilket lag som helst får man finna sig i att när beslut skall fattas så är det ägarmakten som själv avgör alternativt en grupp i demokratisk ordning. Om gruppen med majoritet, säg åtta, väljer att säga JA är det inte ok att två säger NEJ. Det är både fel ur ett demokratiskt perspektiv men även ur ett markutövningsperspektiv. För dem som är i opposition spelar det mindre roll, om man ignorerar förtroendefrågan.........., men för de som skall utöva en effektiv makt över våra skattepengar och vår väg framåt i samhällsbyggandet är det kritiskt att olika partier kan komma överens om vad man skall göra. Om man inte kan komma överens kommer man i bästa fall bli stillastående. Att stå stilla innebär redan det en stor tillbakagång. Kan man då respektera att vi alla vill göra våra röster hörda, även politiker....., trots att man köper det negativa att man inte alltid får som man vill.....? Absolut! Än en gång vill jag slå ett slag för modern teknologi. Inom t ex Centerapartiet har vi väldigt högt i tak i den interna debatten. Det är kul och utvecklande. Om en kärnkraftsfiende har möjlighet att tydligt föra ut sin åsikt via media och via olika sociala nätverk så kan hon lättare få omvärlden att förstå att 1) Jag tycker så här men 2) mina systrar och bröder har inte anslutit sig till min linje än och därför tvingas jag lägga ner min röst alternativt stödja förslaget för att respektera majoritetens beslut. Tänk om aldig de egna idéerna får stöd trots att jag har en majoritet bakom mig men några som är emot stoppar utvecklingen!!! Är det bra? Hur ofta inträffar läget då alla är överens?