Glädje & sorg

Livet bjuder hela tiden på en känslomässig bergodalbana. I fredags begravdes min kära mormor, Birgitta. Det var en fantastisk dag. Solen stog på en klarblå himmel och snön var djup men också helt vit och vacker. Balingsta kyrka utanför Uppsala fylldes av släkt och vänner för att ta ett sista farväl av mormors kropp. I våra sinnen kommer hennes själ för alltid leva vidare och gör så sedan hon avled den 10/2. 68 röda rosor fick vi närmaste lägga på mormors kista. 68 röda rosor som symboliserade alla de år som min morfar och mormor delat kärlek. En kärlek som gav frukter som fanns, i stora mängder, i kyrkan. De flesta av oss släktingar var där. Från familjens klokhuvud, morfar Arne 88 år, till charmiga lilla Signe 4 månader. Alla från familjens äldsta till familjens yngsta slöt upp runt psalmer som jag aldrig hört förut och som hade texter som kunde vara skrivna av de största filosofer. Det var en vacker och känslosam stund. Positiva tankar blandades med tårar. När mormor lämnade kyrkan gjorde hon det buren av sina barn och min pappa samt min mosters man. Alla vi andra hade ställt upp oss i det underbara vädret längst kyrkogången och till sång bars mormor fram till begravningsbilen. Alla ställde sig i anslutning till begravningsbilen och där sjöng vi alla "Härlig är jorden..." och mormors kropp rullade iväg i det fullständigt underbara vintervädret. Därefter samlades vi på Hammarskog för en minnesstund. En mycket fin och även den rörande stund. Framförallt fortsätter min morfar att imponera på mig. Skarpare än de flesta i huvudet och med en tro på människor som få andra. På sitt vanliga sätt berättar han delar av mormors liv och om deras liv tillsammans. Framförallt känner man i hela rummet hans stora kärlek till min mormor. Jag är glad över att just jag har en så underbar och klok morfar.

Från sorg till glädje. Igår började festligheterna på Nalen redan 14:00. Champagne vid entrén och sedan inleddes en födelsedagsfest för min mentor Lars V Kylberg "som hette duga". Stora delar av Sveriges industriella toppskick under efterkrigstiden var där. Mycket goda viner och mycket god mat varvades med jazz i olika former. Inte minst Victoria Tolstoys framträdanden var mycket njutningsfulla. Det skadar ju inte heller att hon är en Uppsalatjej ; ). Förutom familjen var det bara jag och Sten Gustavsson, en av de största moderna svenska industrinestorerna som fick hålla tal. Efter alla år jag haft glädjen att ta del av Lars kunskaper, erfarenheter och humor ses jag nästan som familj. Därefter var det mycket dans och självfallet innehöll kvällen även ett moment där Lars gick upp och spelade piano tillsammans med en av kvällens jazzgrupper. Dagen och kvällen bjöd på mycket glädje och jag är säker på att födelsedagsbarnet hade kul och trevligt! Tack för din generositet och en väldigt lång och rolig fest!