Konkurrensutsättning har ett stort egenvärde. Alla framgångsrika företag konkurrensutsätter sina leverantörer. Inget framgångsrikt företag är så dumt att de handlar konkurrensutsatta produkter och tjänster från endast en leverantör om alternativ finns. Den tidigare Scania-VDn Leif Östling har väldigt rätt i att offentlig sektor har mycket att lära av de bästa företagens inköpstänk och verksamhetsprocesser. Privata företags styrelser är mycket bättre på att sätta prestationspress på verkställande ledningar än vad offentliga nämnder och styrelser är. Samtidigt upphandlar inte det offentliga sitt viktigaste uppdrag, skolan.
Skolplatser upphandlas inte. Staten bestämmer vilka som får bedriva skolverksamhet, ansvarar för skolors kvalitetsuppföljning och styr skolan kraftigt genom lagar. Men inga skolor upphandlas av professionella upphandlare. Föräldrar och elever får välja så gott det går mellan alternativen. Många väljer av praktiska skäl fortfarande närhetsprincipen. Socioekonomiskt starka föräldrar försöker hitta de mest välrenommerade skolorna och skolor man tror bäst passar sitt barn. Socioekonomiskt svaga väljer nästan alltid närhetsprincipen. Många av dessa är invandrare och för många av dem är det svårt att förstå vilka alternativen är och vad de innebär. Konkurrens är mycket bra men vinstintresset i svenska skolor som drivs som AB är ett gift i systemet. Stiftelser som huvudmän till skolor kan också tjäna pengar men syftet med en sådan skola är att pengarna ska gå till undervisning och bra arbetsmiljö, inte aktieutdelning till ägarna. ”Aktieutdelningen” är att våra barn och unga blir konkurrenskraftigt skolade!
Joel Stade skriver en läsvärd krönika i GP nedan. Det vinstdrivande marknadsexperimentet blev dåligt. De enda vinnarna är bland andra några moderata toppolitiker som hunnit bli mycket rika på bolagiseringen av skolan. Nej, staten ska inte köpa upp de privata skolbolagen. Riksdagen ska förbjuda AB som verksamhetsform men erbjuda och uppmuntra stiftelser.
”Sverige är redo för att avveckla det urspårade experimentet med vinstdrivande skolor. Väljarstödet är massivt och nu ser en politisk majoritet ut att bildas i frågan.”
”Väljarmajoriteten har velat avskaffa vinsten som drivkraft i skolväsendet länge. I SOM-institutets senaste undersökning angav 70 procent att vinstutdelning inte ska tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg. Förtroendet har urholkats av en lång rad skandaler där friskolor satt glädjebetyg, brustit i kvalitet och valt bort krävande elever.”
”I grunden finns den principiella frågan om skolväsendet ska ha elevernas kunskap och fostran som sitt mål – eller om aktieägarna är viktigare. Skolkoncernerna har misslyckats fullständigt med att skapa folklig acceptans för sin verksamhet.
Hittills har politiken svarat på opinionstrycket genom att försöka reglera bort brister. Om friskolorna i lag tvingas hålla god kvalitet finns inget utrymme att tjäna pengar, är logiken. Det har lett till en destruktiv katt och råtta-lek, där staten skapat nya regler och anställt fler inspektörer, medan friskolorna hittat nya sätt att kringgå regleringarna. Det dags att istället angripa roten till det onda: Drivkraften att tjäna pengar på skolverksamhet.”
”Att de vinstmaximerande skolornas kritiker inte har bättre svar på hur det ska gå till är dock otillfredsställande.”
”Staten bör inte fortsätta som ägare, utan ska ha målet att hitta nya ideella huvudmän till de förvärvade skolorna. Stiftelser, personalkooperativ, folkrörelser och föreningar är lämpliga. Alternativa pedagogiska synsätt kan beredas större plats: Waldorf, montessori och skolor som bedriver undervisning ute i skog och mark.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar