Tvinga partierna att inkludera invånarna bättre
Folkomröstningar är en utmärkt metod för att tvinga den nya adeln, de ledande politikerna, att kopplat till en sakfråga bättre argumentera för sin ståndpunkt. Resultatet av folkomröstningar tvingar också partier att förhålla sig till valresultaten. Det är värdefullt för sanna demokrater eftersom hur partierna väljer att tolka resultaten säger mycket om de lyssnar på folket eller ej. Gång efter gång de senaste 16 åren har det nationella politiska etablissemanget med stöd av den tredje statsmakten låtit bli att lyssna på många invånares oro över samhällsutvecklingen. Folket ”har inte förstått sitt eget bästa”. Fel, partisterna har blivit maktfullkomliga och anser sig från sin priviligierade bubbla veta bäst. Partisterna har slutat lyssna ordentligt på dem de ska företräda. Det är partierna själva som väljer sina företrädare.
Expressens ledare lyfter folkomröstningen i bland annat Uppsala i nedan artikel. ”Fingret” är främst ett resultat av att fem partier och UNTs ledare, av en massa olika anledningar, uppmanade väljarna att blankrösta. Att de som tog chansen att rösta tydligt markerade sitt missnöje med stadsbyggnadspolitiken står inte i centrum av folkomröstningens utfall. Som ofta, ett fult överhetsspel. Expressens syn på att det är dåligt att nästan 50% av de röstberättigade röstade i folkomröstningen är uttryck för dålig koll. Och deras vurm för ”representativ demokrati” synar inte hur representativa många av dessa partivalda företrädarna är.
”Kommunala folkomröstningar har varit möjliga sedan 1977. Lagstiftningen har ändrats två gånger sedan dess i syfte att fler lokala politiska frågor ska kunna avgöras direkt av väljarna.”
”I Uppsala var referendumet priset de rödgröna betalade för att få stöd från Stefan Hannas utvecklingsparti. Hanna (tidigare kommunalråd för C, men utesluten efter inbördesstrider) krävde att folket skulle avgöra om det skulle byggas spårvagn.”
”Tricken tappades på vägen. I stället kom valet att handla om översiktsplanering, om var det kan tänkas byggas lite mer och något mindre. Bara hälften av uppsaliensarna deltog i valet. Och av dem röstade 43 procent blankt! Tala om att säga dra åt helvete till det rödgröna styret – fast på ett artigare sätt.”
https://www.expressen.se/ledare/har-ger-valjarna-politikerna-fingret/
För mig är det obegripligt att inte fler i västvärlden förstår att det är en stärkt demokrati som gör oss konkurrenskraftiga. Konkurrenskraftiga i förhållande till mer toppstyrda och auktoritära samhällsbyggen.
Varför är demokratier bättre än diktaturer med självutnämnda ”upplysta despoter”? Susanna Birgersson, GP, beskriver väl delar av värdet av demokratier nedan. Och som du förstår av hennes texter är de demokratiska systemen väldigt olika inom Västvärlden. Sveriges system behöver anpassas till en ny tid så att partier kan hållas mer ansvariga för sin politik.
”Tja, det är inte olagligt att stoppa huvudet i sanden. Men lyssna hellre till exempel på den brittiske statsvetaren Matt Godwin, som så sent som härom dagen gästade den svenska podden Rak höger.”
”Ja, Labour skaffade sig parlamentarisk majoritet, och ja, det konservativa partiet Tory förlorade som aldrig förr, men ytterst få av de tidigare konservativa väljarna valde Keir Starmers socialdemokratiska Labour. Det bara ser ut så, eftersom att valsystemet är designat för två stora, dominerande partier. I själva verket var det nationalpopulistiska ”Reform”, lett av Brexit-demagogen Nigel Farage, som nappade åt sig majoriteten av de konservativa väljare som lämnade Tory. Fyra miljoner britter röstade på Farage och tillsammans fick Tory och Reform fler röster än Labour, som inte fick mer än 34 procent av rösterna – men 63 procent av mandaten.”
”Fördelen med det som kallas majoritetsvalsystem är att det är lätt att straffa och rösta bort en regering. Nackdelen är uppenbar: den parlamentariska sammansättningen kan skilja sig väldigt mycket från de preferenser väljarna i övrigt ger uttryck för. En annan nackdel är att man kan välja att förneka betydelsen av valresultatet och bara fokusera på mandatfördelningens konsekvenser.”
”Det vi såg i Storbritannien är vad som präglar stora delar av västvärlden, nämligen hur de massiva konvulsionerna inom den klassiska högern omformar det politiska landskapet. Låt vara att det för tillfället inte riktigt märks, eftersom Reform inte fick mer än fyra av 650 mandat i parlamentet. Men folks åsikter försvinner inte. Om Torypolitikerna inte förmår reformera sitt överklassparti, som framför allt gynnar dem själva och näringslivstopparna, så kan det ju hända att Reform med tiden blir det dominerande högerpartiet.”
”Och de invandringsfientliga, EU-kritiska stämningarna i Frankrike har inte försvunnit, bara för att de etablerade partierna kom överens om ett valtekniskt knep för att minimera antalet mandat som högerradikala Nationell Samling kunde få i parlamentet den här gången.”
”EU:s miljö- och klimatpolitik, invandringen, islams utbredning – och radikalisering – samt föraktet för traditionella värderingar skapar ett enormt politiskt motstånd över hela Europa. Det hjälper inte att man kallar det fascism – det kommer inte att försvinna för det. Ja, en del av rörelserna vill omförhandla definitionen av demokrati och ja, det finns gott om ren rasism på många håll. Men det är lönlöst att rasa och markera, fäktas och blockera så länge missnöjet har sin grund i faktiska sociala, demografiska och kulturella förändringar som många människor inte gillar.”
”Ett annat alternativ är att det politiska systemet absorberar missnöjet och neutraliserar det, genom faktiska omläggningar av politiken, som i Danmark. Den liberala demokratin finns till för att hantera motstridiga intressen på ett fredligt sätt. Och proportionerliga valsystem, som de nordiska, är väl lämpade att omsätta folkligt missnöje i parlamentarisk representation och avbalanserade reformer. Det har långt, långt om länge även den svenska högern insett.”
”Demokratin är hotad, ja. Den är hotad från alla möjliga håll. Donald Trump är ett hot, absolut. Men det är också ett hot mot demokratin när de som är kritiska mot de senaste decenniernas samhällsutveckling systematiskt marginaliseras.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar