Är sanningen alltid viktig? Är inte sanningen i betraktarens ögon? Hörde ett intressant program på P1 nyligen. Det var en intervju med en norrman som skrivit tre böcker där han återger sina oredigerade tankar i alla möjliga situationer. Hans tankar var sällan det samma som han uttryckte i ord. Han ville med sina böcker bl à beskriva hur mycket hyckleri folk ägnar sig åt. Reportern tyckte dock att socialt anpassade människor dock väljer, och borde välja, att inte alltid säga det man upplever som sin sanning. Exempelvis om en kollega som tidigare varit långhårig valt att klippa sig kort och hon frågar dig "hur tycker du det blev"? Låt oss anta att du tycker det blev väldigt fult, hur svarar du på frågan?
söndag 3 juli 2011
Vems sanning och när?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar