Gränslöst eller gränser för gemenskap

Är alla välkomna?
Det är intressant att följa debatten och de åtgärder som allt fler Europeiska länder vidtar för att få bättre kontroll över vilka som kommer in i deras länder. Danmark var först ut och har uppenbarligen tröttnat på att det okontrollerat kommer in människor från andra länder till deras land. Även Norge har växlat upp i denna fråga och flera ledande norska politiker har i klartext sagt att de redan sett en markant nergång av asylsökande sedan de skärpt kontrollerna vid gränserna till Sverige. Är det rätt väg att gå att åter stänga sina gränser när en av de bärande idéerna med EU och det Nordiska samarbetet var att människor inom dessa områden skall få röra sig fritt utan gränskontroller, precis som i USA? Skall inte alla vara välkomna? Är det kanske så att det öppna inte fungerar om det innebär ett "Svarte Petter" spel mellan nationer och där spelets huvudmän är de människosmugglare som tjänar stora pengar på att mer eller mindre seriöst smuggla människor från en plats till en annan?

Finns gränser?
Finns det gränser för hur många asylsökande som en enskild nation kan stötta? Är det över huvud taget en relevant fråga? Är det inte så att de som söker asyl alltid måste få en plats dit de söker sig eftersom de enligt det internationella regelverket är mycket utsatta personer som svävar i stor fara därifrån de kommer? Spontant känns det självklart att personer i denna utsatta situation måste få hjälp. Du och jag skulle också vilja få den hjälpen om det var vi och våra nära och kära som sökte oss bort ifrån krig och förföljelse. Trots det måste man våga tala om dessa svåra frågor och man måste våga sätta gränser för att inte grunderna i det egna landet skall hamna i en allt för instabil situation. Jag tror att det är så en majoritet danskar och allt fler norrmän tänker. Även i Sverige måste vi kunna föra seriösa samtal om dessa frågor utan att anklagas för att vara inhuman eller invandrarfientlig.

Folkpartiet vill göra det ännu mer fördelaktigt för kvalificerad arbetskraft att komma till Sverige. Jag vill hävda att det inte är ett stort problem idag om den kvalificerade personalen erbjuds konkurrenskraftiga villkor. En arbetsgivare som går i godo för kompetens som efterfrågas kan rimligt lätt stötta denna immigrerande arbetskraft att komma in i vårt land. Huvudfrågan är hur vi förhåller oss till ej kvalificerad arbetskraft eller stora mängder asylsökande som av en eller annan orsak söker sig till Sverige. Vi vet redan idag att vi har allt större sociala spänningar mellan de delar av vår befolkning som inte har de kvalifikationer som arbetsmarknaden söker och övriga i samhället. De sociala spänningarna blir ännu större om den bristande kvalifikationen också är kopplad till en helt annan kulturell bakgrund. Det mesta är möjligt. Sverige behöver fler unga i arbetsför ålder för att försvara och utveckla välståndet. Invandring i sig är inte problemet men vi måste se till så att vi klarar av att integrera de nya krafter som kommer till vårt land. Annars blir priset för vår öppenhet allt för högt. Låt oss ta i dessa frågor på ett bättre sätt så kan vi samtidigt undvika att bruna krafter får ett allt starkare fäste även i Sverige! Vår integrationspolitik måste klara av att omfamna alla som vill och får leva i Sverige att bli en del av vår gemenskap och att de efter bästa förmåga kan bidra till att vårt välstånd försvaras och utvecklas.