lördag 21 augusti 2010

Sänk tjänstemannaersättningarna!

Det är de hårt kämpande småföretagarna och våra visionära entreprenörer som utgör ryggraden i vårt välfärdssystem. De utgör mer än ryggraden, de är även hjärtat som pumpar syre och annat viktigt för att vårt välfärdssystem skall överleva och utvecklas. De allra flesta småföretagare och entreprenörer tjänar personligen mindre pengar per månad än en sjuksköterska. Dag in och dag ut sliter många många, många timmar för att tillfredställa sina kunder och för att få ihop de pengar som krävs för att verksamheten skall överleva och utvecklas. I ljuset av alla dessa fantastiska insatser och ofta mycket låga ersättningar och väldigt oskyddade tillvaro är girigheten och ersättningarna till ledande näringslivsföreträdare sjuklig.

 Jag har egen erfarenhet från stora tjänstemannaföretag och från egna, och andras, mindre företag. Det är två helt skilda världar och ersättningarna som ges till de ledande tjänstemannaledarna är skrattretande. Ersättningarna är provocerande. Inte minst i dåliga tider då de ofta tycker att de skall ha mer, för de har det så jobbigt.... De enskilda aktieägarna är för svaga idag. 

De som förvaltar alla fonder är ofta ännu girigare än många tjänstemannaledare och varför är det då ett problem om en VD för t ex Ericsson tjänar 14 miljoner per år när de själva "som bara vänder papper" tjänar mycket mer? Så enkelt resonerar de ofta.  Jag vet inte hur man kommer åt detta problem. Det är ett samhällsproblem bl a då denna obefogade girighet leder till en generell "roffarkultur" i samhället. Det leder också till en anda där de anställda inte är beredda att göra nödvändiga förändingar och uppoffringar, då föraktet och avståndet till ledningen blivit för stort. Man skall förtjäna sin ersättning och sitt förtroende. Väldigt många VDar för stora tjänstemannaföretag förtjänar inte den ersättning de får. De har dessutom enorma fallskärmar och andra förmåner om de missköter sig. Det har inte den hårt slitande egenföretagaren. Varför inte ett maxtak på 3 MSEK och sedan "bara" aktieägarrelaterade ersättningar som har en lång löptid?

Den hårt slitande egenföretagaren har ingen fallskärm. Den hårt slitande egenföretagaren har mycket litet skyddsnät som stöttar om hon faller samman. Det är beundransvärt att vi har så många härliga egenföretagare. Vi måste göra mer för företagsamheten och för förutsättningarna för dessa individer. Det tjänar Uppsala och Sverige på. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar