Kan du tänka dig att i Sverige, i Uppsala, år 2010, går ett parti, som av många ses som seriösa, ut och säger att de vill införa ett "skvallerpris/skvallerbelöning" till den som just skvallrar om att något KANSKE inte står rätt till (t ex korruption). På fullt allvar ställer sig också ledaren för detta oppositionsparti bakom ett liknande utspel. Det är skamligt. Det är också skamligt att samma partiledare och en ledande annan partirepresentant (annat oppositionsparti) i svepande framställningar anklagar näringsliv och kommunala förvaltningschefer för korruption. Om det här är nivån på våra ledande kommunala politiker, då behövs det ett stort reningsbad för att vi skattebetalare skall få bättre representanter att förvalta våra gemensamma medel och att leda vår utveckling framåt! Skamligt!
Jag delar som du förstår Erik Weimans debattinlägg i dagens UNT. Vi har inte en rödgrön opposition i Uppsala. I Uppsala står Alliansen mot superrött! För mig som arbetat mycket extra inom sjukvården, sålt mot sjukvården, besökt vårdinrättningar i flera olika världsdelar och varit anhörig till svårt sjuka, för mig ser verkligheten helt annorlunda ut än för vänstern som fortsätter att tro att en sko passar alla och att det går att få ett högt förädlingsvärde ur varje satsad skattekrona i en miljö som inte är konkurrensutsatt. Kvalitets-, effektivitets- och produktivitets-tryck via konkurrens ger oss högre kvalitet samt mer och bättre vård för varje satsad skattekrona. Det är inte ett ideologiskt perspektiv. Det är ett ekonomiskt och beteendevetenskapligt perspektiv. Ideoplogiskt handlar frågan för mig om man tror som jag att om MÅNGA BLOMMOR FÅR BLOMMA, då blir det totala resultatet bäst ELLER om man tror som superrödingarna att det allra bästa är att endast EN leverantör av skattefinansierade tjänster skall tillåtas. Tänk om dom hade fått bestämma! Då hade vi fortfarande bara haft en TV-kanal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar